Fru talman! I propositionen Strategi för biologisk
mångfald och i utskottets betänkande understryker
man att miljömål skall ha samma vikt och betydelse
som skilda ekonomiska överväganden. Om detta
råder total enighet.
Det finns många områden inom politiken där man
med ord kan markera att alla vill så väl. På Dagens
Nyheters ledarsida står det i dag: '''Säkras, skyddas,
värnas' -- orden är stiliga, men de är trots allt bara
ord.'' Jag återkommer till Dagens Nyheter senare.
Låt oss titta på ord och pengar. Det är oftast pengar
det handlar om när principer och vackra ord skall
översättas till handling. Det är naturligtvis alldeles
utmärkt att Nordens Ark kommer att få ökade
resurser. Det skulle, enligt min mening, också ha
varit bra om vi hade fått ökade resurser att sprida
orden, t.ex. en informationskampanj som gäller
ekologiskt jordbruk.
Ekonomiska och ekologiska skäl gör det omöjligt
att ha annat än ett miljöanpassat produktionssätt
för framtiden. Det gäller det som över huvud taget
växer i svenskt jord- och skogsbruk. Vi vill ha en
informationskampanj för både producenter och
konsumenter om den biologiska mångfalden som
klarlägger vilka förändringar det krävs för att skapa
en produktion som inte hotar miljön.
Utskottet anser att det nog är ganska bra som det
är. Ett flertal organisationer -- Alternativodlarnas
riksförbund, KRAV, Samodlarna Sverige och den
s.k. 10 %-kampanjen -- har skrivit till
Jordbruksdepartementet och begärt stöd till
information om ekologisk odling. Det är ju bra.
Utskottet säger att skrivelsen bereds i
regeringskansliet. Fattas bara. Men vad är det som
förbereds, är det ett avslag eller någonting annat?
Om detta vet vi ingenting. Jag tycker alltså inte att
bara för att en fråga bereds i regeringskansliet --
och vi inte har en aning om hur utslaget kommer att
bli -- skulle det vara motiv för riksdagen att uttala
sig. Jag yrkar bifall till min meningsyttring i detta
stycke.
Det finns flera aspekter på bevarandefrågorna. Om
vi menar att vi också skall kunna utnyttja resurser
som redan finns, tycker jag att vissa saker är
förbisedda. De skulle möjligen mycket lätt kunna
inventeras och förberedas för enkla och billiga
åtgärder när det gäller biotopskyddet.
Vägkantsrefuger, kraftledningsgator tycker jag är
alldeles utmärkta exempel på enkla och självklara
saker som man skulle kunna ta itu med omedelbart.
Kraftledningsgator går kors och tvärs över landet,
nord--sydriktning och öst--väst. De är utmärkta
spridningsvägar för arter som annars skulle vara
instängda, bilda små öar och på sikt kanske inte
kunna fortleva.
Om detta skrivs litet välvilligt i utskottets
betänkande, dock föreslås ingen åtgärd för
närvarande.
Markavvattningen är en annan fråga där orden
också kostar litet. Som Margareta Winberg sade i
sitt anförande tycker socialdemokratin att ett
generellt förbud i hela landet hade varit att föredra.
Om det är att föredra, varför fullföljer man inte det
då? Sällan har satsen ''Medan gräset gror, dör kon''
haft sådan giltighet, även om den i detta fall i första
hand får överföras på växterna. Så länge vi inte har
en fullständig inventering över landet, kommer
naturligtvis den att bli mindre verkningsfull om vi
samtidigt fortsätter att markavvattna. Den punkten
i min meningsyttring yrkar jag också bifall till.
För att återgå till Dagens Nyheter tycker jag att det
som står på ledarsidan i dag i hög grad har
tillämpning på det vi behandlar nu. Rubriken är
Sista chansen för domänreservat. Regeringen har
vältaligt formulerat att skydd vad gäller miljövård i
skogen, samspelet mellan produktionen och
naturintressena, är någonting som man i teorin kan
begränsa, men vi måste också se till att det
motsvaras av konkreta åtaganden.
Skyddet är en angelägenhet för hela samhället.
Kostnaden kan inte ensidigt bäras av skogsägaren
eller skogsnäringen. De måste naturligtvis tåla vissa
restriktioner, men det kan rimligen inte krävas av
dem att de skall avstå från att bruka stora delar av
sin mark.
Om man vill ha åtgärder för väsentligt ökade ytor
som undantas från aktivt skogsbruk, måste man nu
se en chans att lösa detta genom att undanta
ytterligare Domänskog från det nya bolaget. Reellt
behöver det inte belasta samhällsekonomin. Det är
möjligt att skogsaktiens värde sjunker något. Men
den förlusten vägs för statens del på sikt upp av en
långt större vinst i form av utebliven framtida
ersättning för reservatsbildningar. Om vi nu skall
tro på det som har sagts åtskilliga gånger i den här
kammaren, att utökade reservatsbildningar är en
nödvändighet.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till
meningsyttringen som gäller mom. 8 och 26. I allt
väsentligt stöder jag också de socialdemokratiska
reservationerna, naturligtvis med undantag för
reservationen 8 som gäller Socialdemokraternas
syn på markavvattning. Egentligen
överensstämmer den med min uppfattning, men
man fullföljer den tyvärr inte.