Herr talman! Det är nu dags att göra bokslut för
välfärdspolitiken efter två och ett halvt års
borgerligt regeringsinnehav. Folkpartiet har genom
socialminister Bengt Westerberg och biträdande
socialminister Bo Könberg haft huvudansvaret för
politiken. Det har varit en politik som dessa i ord
ofta progressiva folkpartister fått utforma
tillsammans med moderater och kds:are, vars syn
på välfärden och välfärdssamhällets uppbyggnad i
grunden är väsensskild från folkpartisternas.
Det framgick tydligt av dagens debatt, där Göte
Jonsson som ett eko av chefsideologen inom
Moderaterna, Hans Zetterberg, pratade om det
lilla samhället och hur det skulle organiseras. Det
framgick också klart av Karin Israelssons tal om
grundskydd, som jag förutsätter att Bo Könberg
inte kan instämma i. Detta är principiellt viktiga
frågor när det gäller välfärdspolitiken.
Den fråga man nu måste ställa sig är om det blev
bättre för det svenska folket -- för barnfamiljerna,
för de äldre, för de handikappade och för de
sjuka -- under den borgerliga tiden. Har de upplevt
det som en valfrihetsrevolution? En sådan
utlovades ju av den borgerliga regeringen. Svaret är
nej.
Jag förnekar visserligen inte att det har genomförts
saker som har varit bra. ÄDEL-reformen,
handikappreformen och vårdgarantin är alla
sådana exempel. Men alla dessa goda reformer
initierades redan på den socialdemokratiska tiden
och är alls inte frukter av något borgerligt
nytänkande.
Jämsides med dessa reformer har vi fått en
utveckling som innebär att barngrupperna på dagis
har blivit större, samtidigt som avgifterna kraftigt
har höjts. Möjligheterna för äldre och
handikappade att t.ex. få färdtjänst har försämrats,
samtidigt som taxorna också där har höjts
väsentligt. Allt fler av de äldre som bor i särskilda
boendeformer har fått en levnadsstandard som
ligger under den s.k. socialbidragsnormen. Detta
har inte ökat valfriheten.
Regeringen har på sjukvårdens område genomfört
ett centralistiskt husläkarsystem som skär rätt
igenom primärvården och förhindrar att
sjukvårdshuvudmännen organiserar primärvården
utifrån de behov som finns i respektive landsting
eller kommun. Den fria etableringsrätten för
specialistläkare tar också bort möjligheterna att
prioritera för dem som har det demokratiska
ansvaret för den regionala och lokala sjukvården.
Inom socialtjänstens område är det mest synbara
och allvarliga att kostnaderna för socialbidrag rusat
i höjden. Orsaken till detta vet vi alla. I
borgerlighetens Sverige kan en stor del av
befolkningen inte längre försörja sig på arbete på
grund av den ekonomiska politik som förs. Följden
av de ökade socialbidragskostnaderna är, förutom
en väsentligt minskad valfrihet för de enkilda
individerna, att möjligheterna att satsa på vård och
omsorg för barn, äldre och handikappade
försämrats när det ekonomiska utrymmet har
krympt ute i kommunerna.
Herr talman! Vi socialdemokrater önskar en annan
politik. Vi vill förbättra boendet och öka
tillgängligheten för äldre och handikappade. Trots
Folkpartiets tal om eget rum i långvården händer
inte särskilt mycket på det området. Fortfarande är
60 % av dem som bor i särskilda boendeformer
utan kök. Fortfarande är tillgängligheten i en stor
del av vårt bostadsbistånd bristfällig. Därför vill vi
satsa på ett ROT-program som förbättrar
boendestandarden och ökar tillgängligheten för
äldre och handikappade. Vad vill regeringen?
Vi vill också stoppa avskedanden av personal inom
vård och omsorg. Det finns inte för mycket folk --
varken nu eller i den framtid vi kan se -- inom
vården och omsorgen av de äldre. Vad vill
regeringen?
Vi vill analysera och vidta åtgärder på grund av det
faktum att klasskillnaderna ökar inom
hemtjänsten. Lågutbildade och kvinnor får allt
mindre hjälp, medan de mer välbeställda får en
större andel av hemtjänsten. Detta borde oroa
Socialdepartementet, men ännu har vi inte hört ett
knyst. Tar man problemet på allvar?
Vi vill förbättra för äldre invandrare. De blir allt
fler, och de får inte den hjälp som de borde få. Inom
äldreomsorgen finns det gott om personal med
invandrarbakgrund, men de används oftast inte i
arbete med omsorgen av äldre invandrare. Vad
planerar regeringen för de äldre invandrarna?
Vi vill förbättra förhållandena för de anhöriga. De
gör och har länge gjort en stor insats inom
äldrevården. När hjälpen minskat under senare år
har de fått ta ett allt större, och ibland ett alltför
stort, ansvar. De har slitits ut. Det har medfört att
samhället i stället har fått ta hela ansvaret. Det har
inte varit bra socialt. Det har inte varit bra
ekonomiskt. Vad ämnar regeringen göra?
Vi vill införa en handikappombudsman. Det skall
inte vara en ombudsman som bara får en
opinionsbildande uppgift, vilket det ryktas om att
regeringen kommer att föreslå. Det sköter
handikapprörelsen bra själv. Vi vill, precis som
Handikapputredningen, ha en processförande
ombudsman. Därför bör en lag mot diskriminering
av handikappade i arbetslivet införas samtidigt som
ombudsmannafunktionen inrättas. Har biträdande
socialministern samma uppfattning?
Vi vill förbättra funktionshindrades möjligheter att
resa. Hela resekedjan, från dörr till dörr, måste
åtgärdas.
Vi vill nu när byggmarknaden ser ut som den gör
utnyttja tillfället och genomföra en ordentlig
allergisanering av skolor och daghem.
Vi vill ändra reglerna för förtidspension i den
meningen att ideellt arbete inte skall minska
pensionen. Vilka åtgärder planerer regeringen?
Herr talman! Vi socialdemokrater värnar om den
generella välfärdspolitiken. Vi vill också ha en
rättvis politik som innebär att de mest välbeställda
får avstå från skattesänkningar för att vi skall kunna
ha en god vård och omsorg för barn, äldre och
handikappade. Det är den avgörande skillnaden
mellan vår och regeringens politik.