Herr talman! Jag måste säga att jag håller med dem
som tidigare har sagt att regeringen försöker
beskriva verkligheten med någon sorts byråkratiskt
icke-språk. Verkligheten i Sverige i människors
vardagsliv i dag är inte att det går framåt på
välfärdsområdet.
Vi har 600 000 öppet arbetslösa och 500 000
förtidspensionärer. Vi har mer än 200 000 barn som
lever i familjer där minst en av föräldrarna är
arbetslös, med allt vad det innebär inte bara i fråga
om försämrad ekonomi utan över huvud taget
väldigt svåra familjeförhållanden. Det i sin tur
innebär med den politik som förs runt om i landet,
både regeringens politik och borgerliga
kommunmajoriteters politik, att man rycker
pengar från viktiga verksamheter och dessutom
behöver använda mer och mer av pengarna till att
försörja arbetslösa som skulle ha behövt ett jobb.
Förfärligt många barn, gamla, sjuka och
handikappade far illa.
I den här situationen ägnar sig regeringen dessutom
åt att sänka skatterna med 20 miljarder för de 5 000
rikaste familjerna i Sverige, att genomföra
husläkarreformen som kommer att ge sämre vård
till en högre kostnad och att genomföra ett
vårdnadsbidrag som kostar 6 miljarder och
kommer att innebära ett mycket stort hot mot både
barnen och jämställdhetspolitiken.
Verkligheten för de människor jag talar om är
mycket fjärran den glättade bild som nu Bo
Könberg och tidigare andra representanter för
regeringen har gett av dagens Sverige. Det går inte
att tala om arbetslösheten och den ekonomiska
krisen som om de vore någonting som man inte har
med att göra. Det är er politik som har förvärrat
och fördjupat krisen.