Herr talman! Pengar bryr jag mig inte om. Pengar
är inte så viktigt. Pengar är inte allt. Varför inte bry
sig om pengar? Varför inte tycka att pengar är så
viktigt? Har ni tänkt på att det är människor som
har gott om pengar eller väldigt gott om pengar som
kan säga så?
Pengar är inte allt, sägs det. Jag håller med om det.
Men ack så viktiga pengarna blir när de inte räcker
till så att man kan leva ett bra liv. Människor har
naturligtvis många olika önskningar och
uppfattningar om vad ett bra liv är. Grundläggande
för de allra flesta tror jag är att ha ett arbete så att
man kan försörja sig själv och sin familj.
''Människan är en verksamhetslysten varelse, som
känner lust att fatta beslut, att ta på sig ansvar, att
över huvud taget påverka de förhållanden, under
vilka hon lever.'' Jag tror att Ernst Wigforss ord
gäller också i dag. Det har jag märkt inte minst
under den senaste veckan, då jag besökt
arbetsplatser och träffat många människor på olika
sammankomster.
Vad är det för ekonomisk politik som förs i vårt
land i dag där regeringen ''sparar'',
upplåningsbehovet ökar och statsskulden växer?
frågar man mig. Regeringen talar själv om hotet av
en galopperande statsskuld i sin finansplan.
Människor är oroliga inte bara för sin egen
ekonomi utan också för statens.
Jag mötte en man som hade arbetat i 20 år. Han
berättade att lönen inte längre räckte till utgifterna
för hyra och telefon, den breddade momsen, mat
och försäkringar. Semesterresa var det inte att
tänka på. Han ringde till kommunen och undrade
vad han skulle göra. Så såg hans situation ut. Det
visade sig att han var berättigad till bostadsbidrag.
Han tog naturligtvis emot det, men han tyckte på
samma gång att det var bedrövligt att inte kunna
klara sig utan bidrag när man ändå jobbar och gör
rätt för sig. Slutsats: Det är viktigt att ha pengar så
att man kan betala hyran.
Hyror och boendekostnader skall minskas, sade
Carl Bildt i valrörelsen 1991. Vad blev det? Jo,
förtvivlade människor som ser sin ekonomi raseras
utan att ha någon verklig möjlighet att påverka.
''Rapporten ''Obalanser i bostadssektorn' visar på
ett dramatiskt sätt hur riksdagsbeslut kan få helt
oförutsedda effekter.'' Så börjar ett brev som jag
fick i går från SABO, underskrivet av
riksdagskollegan Ivar Franzén, centerpartist, som vi
kan se här i kammaren i dag. Han slutar brevet med
en förhoppning att ''vi tillsammans skall vidtaga
nödvändiga åtgärder innan stora skador uppstår''.
Det tyder onekligen på en viss insikt hos en av de
borgerliga riksdagsledamöterna. Hur är det med er
andra? Skall vi hjälpas åt att fatta beslut, så att
människor inte skall behöva gå från hem och hus?
Herr talman! Man skulle inte behöva ställa en
sådan fråga i Sveriges riksdag i välfärdsstaten
Sverige. Men jag anser att frågan är berättigad i
dag. Vi socialdemokrater har redovisat många och
bra förslag i våra motioner som skulle lösa en del
problem. Sonia Karlsson har här räknat upp en hel
del av dem. Jag föreslår att bostadsutskottet villfar
Ivar Franzéns förhoppning att vidta åtgärder innan
stora skador uppstår! Jag förstår av skrivelsen att
det inte bara handlar om ROT utan om en vettig
bostadspolitik över huvud taget.
Jag tror att det var samma dag som beskedet kom
från regeringen att föräldraförsäkringen skulle
sänkas till 80 % som också beskedet kom att vi skall
köpa stridsvagnar för flera miljarder. Det är inte så
konstigt om människor frågar sig hur regeringen
sköter Sveriges ekonomi.
Pengar, ja se pengar, är till bekymmer för fattig och
rik, sjunger Thore Skogman. Ja, visst är det så. Jag
läste i Dagens Industri i går att det nu finns 100 sätt
att skatteplanera på. Förra året fanns det bara 49
kvittningsvarianter. I år är det 100. Det är klart att
det ställer till bekymmer för de stackars rika som
nu måste ägna så mycket tid åt att undandra staten
skatteinkomster. Vän av ordning måste naturligtvis
undra om detta kan vara en vettig ekonomisk
politik. Jag tycker att den är vanvettig.
Var och varannan dag kan vi läsa i tidningarna om
att människor faktiskt har det fattigt. I Sverige har
vi inte talat om fattiga människor på åtskilliga
decennier. Vad är regeringens mål för den
ekoomiska politiken? Socialdemokraternas mål
med den ekonomiska politiken är arbete, rättvisa
och framtidsbyggande.
Vi säger inte att nio av tio har jobb. Vi
socialdemokrater säger att en av tio är arbetslös.
Det är två sätt att uttrycka samma sanning, men
skillnaden i uttryckssättet avslöjar en del av ens
människosyn. Jag tycker att alla som i dag vill ha ett
arbete skall ha rätt till det.
Alla de arbetslösa människor som skall leva på
80 % i arbetslöshetsersättning har bekymmer med
pengar som de inte har men som de skulle behöva
för att kunna leva ett hyggligt liv. Många människor
i Sverige anser sig fattiga i dag. När skall regeringen
börja bekymra sig om de fattiga? När skall alla de
hundratusentals arbetslösa få 49 eller 100
möjligheter att välja ett jobb? Det skulle ge staten
skatteinkomster.
Vi socialdemokrater beskylls ofta för att bara säga
nej. Det är fel, vi säger inte bara nej, men ibland
när det är befogat utifrån vår grundsyn. Därför
säger vi nej till en ekonomisk politik som delar in
landet i fattiga och rika.
Herr talman! I går hölls det många anföranden från
denna talarstol, och man talade också om
gårdagen. Främst var det regeringens företrädare
som föredrog att tala om 80-talets politik. Av någon
anledning var det inte populärt att beskriva dagens
situation. Jag har försökt att litet grand beskriva
den borgerliga politiken under 90-talet. Enligt
debatten i går är det 80-talets politik som är orsaken
till de problem vi lever med i dag. Vi vet att det inte
är så.
Tänk, herr talman, om regeringens förslag och
handlag med att föra en ekonomisk politik som
leder till arbete och tillväxt hade haft något av den
kraft som används till indignation och kritik av
socialdemokratisk politik. Då kanske det hade sett
annorlunda ut. Då kanske kraften hade räckt till att
se till att sjuka människor inte behöver ligga i
korridorerna på våra sjukhus. Då kanske kraften
hade räckt till att skapa den trygghet och tillväxt
som Anne Wibble talade om men inte genomför.