Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Allmänpolitisk debatt

LISBET CALNER (s), 1994-02-10 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Pengar bryr jag mig inte om. Pengar

är inte så viktigt. Pengar är inte allt. Varför inte bry

sig om pengar? Varför inte tycka att pengar är så

viktigt? Har ni tänkt på att det är människor som

har gott om pengar eller väldigt gott om pengar som

kan säga så?

Pengar är inte allt, sägs det. Jag håller med om det.

Men ack så viktiga pengarna blir när de inte räcker

till så att man kan leva ett bra liv. Människor har

naturligtvis många olika önskningar och

uppfattningar om vad ett bra liv är. Grundläggande

för de allra flesta tror jag är att ha ett arbete så att

man kan försörja sig själv och sin familj.

''Människan är en verksamhetslysten varelse, som

känner lust att fatta beslut, att ta på sig ansvar, att

över huvud taget påverka de förhållanden, under

vilka hon lever.'' Jag tror att Ernst Wigforss ord

gäller också i dag. Det har jag märkt inte minst

under den senaste veckan, då jag besökt

arbetsplatser och träffat många människor på olika

sammankomster.

Vad är det för ekonomisk politik som förs i vårt

land i dag där regeringen ''sparar'',

upplåningsbehovet ökar och statsskulden växer?

frågar man mig. Regeringen talar själv om hotet av

en galopperande statsskuld i sin finansplan.

Människor är oroliga inte bara för sin egen

ekonomi utan också för statens.

Jag mötte en man som hade arbetat i 20 år. Han

berättade att lönen inte längre räckte till utgifterna

för hyra och telefon, den breddade momsen, mat

och försäkringar. Semesterresa var det inte att

tänka på. Han ringde till kommunen och undrade

vad han skulle göra. Så såg hans situation ut. Det

visade sig att han var berättigad till bostadsbidrag.

Han tog naturligtvis emot det, men han tyckte på

samma gång att det var bedrövligt att inte kunna

klara sig utan bidrag när man ändå jobbar och gör

rätt för sig. Slutsats: Det är viktigt att ha pengar så

att man kan betala hyran.

Hyror och boendekostnader skall minskas, sade

Carl Bildt i valrörelsen 1991. Vad blev det? Jo,

förtvivlade människor som ser sin ekonomi raseras

utan att ha någon verklig möjlighet att påverka.

''Rapporten ''Obalanser i bostadssektorn' visar på

ett dramatiskt sätt hur riksdagsbeslut kan få helt

oförutsedda effekter.'' Så börjar ett brev som jag

fick i går från SABO, underskrivet av

riksdagskollegan Ivar Franzén, centerpartist, som vi

kan se här i kammaren i dag. Han slutar brevet med

en förhoppning att ''vi tillsammans skall vidtaga

nödvändiga åtgärder innan stora skador uppstår''.

Det tyder onekligen på en viss insikt hos en av de

borgerliga riksdagsledamöterna. Hur är det med er

andra? Skall vi hjälpas åt att fatta beslut, så att

människor inte skall behöva gå från hem och hus?

Herr talman! Man skulle inte behöva ställa en

sådan fråga i Sveriges riksdag i välfärdsstaten

Sverige. Men jag anser att frågan är berättigad i

dag. Vi socialdemokrater har redovisat många och

bra förslag i våra motioner som skulle lösa en del

problem. Sonia Karlsson har här räknat upp en hel

del av dem. Jag föreslår att bostadsutskottet villfar

Ivar Franzéns förhoppning att vidta åtgärder innan

stora skador uppstår! Jag förstår av skrivelsen att

det inte bara handlar om ROT utan om en vettig

bostadspolitik över huvud taget.

Jag tror att det var samma dag som beskedet kom

från regeringen att föräldraförsäkringen skulle

sänkas till 80 % som också beskedet kom att vi skall

köpa stridsvagnar för flera miljarder. Det är inte så

konstigt om människor frågar sig hur regeringen

sköter Sveriges ekonomi.

Pengar, ja se pengar, är till bekymmer för fattig och

rik, sjunger Thore Skogman. Ja, visst är det så. Jag

läste i Dagens Industri i går att det nu finns 100 sätt

att skatteplanera på. Förra året fanns det bara 49

kvittningsvarianter. I år är det 100. Det är klart att

det ställer till bekymmer för de stackars rika som

nu måste ägna så mycket tid åt att undandra staten

skatteinkomster. Vän av ordning måste naturligtvis

undra om detta kan vara en vettig ekonomisk

politik. Jag tycker att den är vanvettig.

Var och varannan dag kan vi läsa i tidningarna om

att människor faktiskt har det fattigt. I Sverige har

vi inte talat om fattiga människor på åtskilliga

decennier. Vad är regeringens mål för den

ekoomiska politiken? Socialdemokraternas mål

med den ekonomiska politiken är arbete, rättvisa

och framtidsbyggande.

Vi säger inte att nio av tio har jobb. Vi

socialdemokrater säger att en av tio är arbetslös.

Det är två sätt att uttrycka samma sanning, men

skillnaden i uttryckssättet avslöjar en del av ens

människosyn. Jag tycker att alla som i dag vill ha ett

arbete skall ha rätt till det.

Alla de arbetslösa människor som skall leva på

80 % i arbetslöshetsersättning har bekymmer med

pengar som de inte har men som de skulle behöva

för att kunna leva ett hyggligt liv. Många människor

i Sverige anser sig fattiga i dag. När skall regeringen

börja bekymra sig om de fattiga? När skall alla de

hundratusentals arbetslösa få 49 eller 100

möjligheter att välja ett jobb? Det skulle ge staten

skatteinkomster.

Vi socialdemokrater beskylls ofta för att bara säga

nej. Det är fel, vi säger inte bara nej, men ibland

när det är befogat utifrån vår grundsyn. Därför

säger vi nej till en ekonomisk politik som delar in

landet i fattiga och rika.

Herr talman! I går hölls det många anföranden från

denna talarstol, och man talade också om

gårdagen. Främst var det regeringens företrädare

som föredrog att tala om 80-talets politik. Av någon

anledning var det inte populärt att beskriva dagens

situation. Jag har försökt att litet grand beskriva

den borgerliga politiken under 90-talet. Enligt

debatten i går är det 80-talets politik som är orsaken

till de problem vi lever med i dag. Vi vet att det inte

är så.

Tänk, herr talman, om regeringens förslag och

handlag med att föra en ekonomisk politik som

leder till arbete och tillväxt hade haft något av den

kraft som används till indignation och kritik av

socialdemokratisk politik. Då kanske det hade sett

annorlunda ut. Då kanske kraften hade räckt till att

se till att sjuka människor inte behöver ligga i

korridorerna på våra sjukhus. Då kanske kraften

hade räckt till att skapa den trygghet och tillväxt

som Anne Wibble talade om men inte genomför.

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

LISBET CALNER (s): Allmänpolitisk debatt (1994-02-10) — PRESS0