Fru talman! I slutet av år 1993 beslutade riksdagen
om nya läroplaner för grundskolan och
gymnasieskolan. Även om besluten inte till alla
delar var enhälliga -- särskilt när det gällde
grundskolan framfördes många reservationer -- var
det likväl en klar majoritet bakom samtliga beslut.
Trots detta återkommer Socialdemokraterna redan
halvannan månad senare med en rad av de förslag
som riksdagen just avslagit. Förslagen skall åter
behandlas av samma utskottsledamöter och
underställas samma riksdagsledamöter för beslut
som för någon månad sedan.
Även om det som bekant nu råder en betydande
turbulens inom en av partigrupperna i riksdagen
vore det ändå högst anmärkningsvärt, för att inte
säga genant, för riksdagens anseende om det beslut
som fattades strax före jul bara några månader
senare skulle rivas upp av exakt samma
beslutsfattare. Så illa får det bara inte vara
beträffande hållfastheten i gjorda
ställningstaganden.
Rimligen borde även Socialdemokraterna vara
införstådda med den bristande realismen och
sakligheten i att kunna få de upprepade förslagen
tillgodosedda. Det kan bara finnas en förklaring
bakom detta agerande -- det är valår. Då gäller det
ju att profilera sig. Då betyder det fina talet om
samförstånd och kravet på arbetsro i skolorna
mindre.
Fru talman! I den socialdemokratiska
gruppmotionen görs allvarliga generella
beskyllningar om nedrustning och försämringar i
form av besparingar inom grundskolan.
Beskyllningarna slår med all kraft tillbaka på
Socialdemokraterna själva. Med den tredje vägens
ekonomiska politik har de på ett mycket allvarligt
sätt ytterligare förvärrat de svårigheter inom skilda
områden som är en följd av lågkonjunkturen. För
den borgerliga regeringen har det varit ett absolut
måste att komma till rätta med det ekonomiska
förfall som Socialdemokraterna i regeringsställning
ställt till med.
Detta har med nödvändighet inneburit besparingar
också på skolans område. Men därifrån till
överorden i den socialdemokratiska
gruppmotionen är steget långt. De s.k. entydiga
rapporter om allvarliga försämringar som hänvisas
till i motionen måtte vara komna från
socialdemokratiskt styrda kommuner. Där inbillar
man sig möjligen att den ansvarslösa låt-gå-
politiken från 80-talet alltjämt gäller i vårt land.
Från många andra håll markeras en inställning och
framtidstro av ett helt annat slag. Där hälsar man
med glädje den förändringens vind som blåser med
nuvarande skolpolitik och griper sig med stor
tillförsikt an att utveckla skolan.
Verkligheten ser ju annorlunda ut än den
svartmålning som finns i den socialdemokratiska
motionen. Socialdemokraterna kan uppenbarligen
inte förlika sig med att det nu sker stora
förändringar och förbättringar i den svenska
skolan. Vi har fått ett nytt generellt statsbidrag till
kommunerna, det statliga utjämningsbidraget, som
kraftfullt ökar den kommunala
självbestämmanderätten på bl.a.
utbildningsområdet. Men det passar inte in i den
socialdemokratiska centralstyrningen.
Systemet med skolpeng, som verkligen ger en rejäl
möjlighet även för de ekonomisk sämst ställda
föräldrarna att välja skola för sina barn, fördöms
totalt i motionen. Om de fristående skolorna, vars
antal ökat mycket kraftigt sedan regimskiftet 1991,
förs ett resonemang i motionen som verkligen ger
dessa skolor anledning att känna oro inför blotta
tanken på ett nytt regimskifte efter årets val.
Motionen andas hot mot de fristående skolornas
ekonomiska förutsättningar, mot deras
självbestämmanderätt, mot deras profilering och
mot deras elevantal samt mot föräldrarnas och
elevernas valfrihet att välja skola.
Fru talman! I avsnittet om grundskolans läroplan i
den socialdemokratiska gruppmotionen beklagar
man sig över att regeringen inte tog till vara
möjligheterna att skapa stor enighet kring
läroplanen och det nya betygssystemet. Det heter
bl.a. att en bred parlamentarisk förankring hade
kunnat skapa den fasthet och trygghet som arbetet
i skolan förtjänar, och de konflikter som nu skapats
hade kunnat undvikas.
Förvisso kan det vara så. Vi har ju också i full
enighet fattat en rad beslut. I andra fall gick det
inte. En bred parlamentarisk förankring på enbart
socialdemokratiska villkor betackar jag mig för.
Nog klingar talet om fasthet och trygghet i
skolarbetet en aning falskt från det partis sida som
redan nu vill riva upp de i demokratisk ordning
fattade besluten och som hotar med att definitivt
göra det efter valet vid ett eventuellt regimskifte.
Vilket lugn skapas av sådana hotelser ute på
skolorna?
Socialdemokraterna ondgör sig åter över att
skolans värdegrund beskrivs med uttrycket ''kristen
etik och västerländsk humanism''. Att söka förneka
vad som varit en realitet för hela vårt folk i
århundraden ter sig för mig något
anmärkningsvärt. Dessutom anförde
socialdemokraterna själva i sin partimotion
rörande grundskolans läroplan att riksdagen skulle
uttala att ett beslut om kristen etik och västerländsk
humanism inte fick innebära att verksamheten i
skolan skall ha en konfessionell prägel. Detta
önskemål tillgodosågs. Vad finns det egentligen för
anledning att bråka?
Socialdemokraterna vill också riva upp beslutet i
betygsfrågan. Det är djupt allvarligt att man så vill
omyndigförklara föräldrarna och eleverna att dessa
inte ens skall kunna få en skriftlig information, som
kan ha en betygsliknande form, när de själva begär
det. Den bristande tilltron till lärares och föräldrars
goda omdöme i sammanhanget är
anmärkningsvärd och avslöjande.
Fru talman! Det finns givetvis åtskilligt mycket mer
att andra om bristerna och inkonsekvensen i den
socialdemokratiska skolpolitiken. Tiden medger nu
inte detta. Låt mig bara fastslå att beslut har fattats
om två läroplaner som båda skapar förutsättningar
för en undervisning och utbildning av hög kvalitet i
våra ungdomsskolor. Det vore djupt allvarligt om
dessa beslut skulle rivas upp och våra elever åter
utsättas för en skolpolitik av socialdemokratiskt
märke.