Herr talman! För att i vardagslag syssla med
försvarspolitik, känns det mycket roligt att
debattera litet arbetsmarknadspolitik i denna
lysande församling, en församling som har sysslat
med många andra frågor i dag.
Göran Persson blandade in Ny demokrati med att i
princip säga att vi i Ny demokrati var rasister -- i
alla fall någonting åt det hållet. Georg Andersson
avslutar dagens debatter med att tillföra kammaren
en debatt om etik och västerländsk humanism. Det
är mycket trevligt. Om det skapar arbetstillfällen
känner jag inte till.
Göran Persson, Ingela Thalén och Georg
Andersson har alla varit inne på ord såsom arbete
och arbetsmarknad. Det är absolut viktigt med
arbete och med en bra arbetsmarknad. Men vad
skall vi då göra för att få fart på arbetsmarknaden
främst med tanke på ungdomen. Vi måste få i gång
en modern form av läringsutbildning i Sverige. Jag
har sagt det många gånger förr här i talarstolen. Jag
har också väckt motioner om det. Den behöver inte
vara lik den gamla tradionella lärlingsutbildningen,
utan den måste styras av det behov som exempelvis
industrin har.
Vad man än tycker om tillverkningsindustrin, utgör
den Sveriges motor. I den industrin produceras
varor som förhoppningsvis säljs till utlandet eller
konsumeras inom landet. Det är därför mycket
viktigt att kunna kombinera ungdomspraktiken
med kanske en något förlängd teoretisk och
praktisk utbildning.
Ett stort behov av tekniker på mellannivå på
arbetsmarknaden har nämligen upptäckts. Här
finns en jättechans att göra någonting. Samtidigt
kan man också se till att en mängd ungdomar får
arbete.
I stället för att dras med en mängd konstiga
förkortningar GAS, LAS, KAS, AMS, AMU m.fl.
borde man lösa de problem som förkortningen
egentligen står för. Jag har märkt tendensen i
svensk arbetsmarknadspolitik att när ett problem
uppstår ger man problemet en förkortning, sedan
är problemet löst till en del. Därför skall jag när jag
kommer tillbaka till mitt arbete som
byggverkmästare -- att bygga hus är också
besvärligt -- säga att jag bygger ''hu'' i stället för
hus. Den som bygger en buss, som också är
besvärligt att bygga, kan säga att han bygger en
''bu'', så är halva problemet löst.
Georg Andersson var inne på ämnet moral, etik
och västerländsk humanism. Sådana värden
åberopar jag sällan. Jag vet inte om jag över huvud
taget lever upp till dem själv. Men samtidigt har
man i dag hört socialdemokrater stå här i
talarstolen och gång efter annan efterlysa ROT-
åtgärder. Jag pratade med en socialdemokratisk
ledamot i dag som t.o.m. sade, hör och häpna: Vi
måste starta ROT-åtgärder på VA-sidan. Är det
inte alldeles fantastiskt? Det sade människan till
mig! Jag som väckt en motion om det, en motion
som den 14 december eller den 15 december 1992
blev avslagen, nästan på dagen ett år sedan. Kan
man tänka sig!
Inte nog med det Georg Andersson. Den 6 januari
året därpå går Thage G Peterson ut i en
debattartikel i Aftonbladet och efterlyser just VA-
ROT. Det är förmodligen en typ av västerländsk
humanism -- vad vet jag. Jag vill i alla fall inte
hänföra det till arbetsmarknadspolitik.
Det talas ofta om breda lösningar. Kärnproblemet,
som jag ser det med min okunnighet i
arbetsmarknadspolitik, är att inget parti kan backa.
Varje parti skall alltid vara pappa till ett förslag.
Regeringen är ju i minoritet. Socialdemokraterna
är också i minoritet. Om man skall bedriva
arbetsmarknadspolitik med egen majoritet och
ingen har egen majoritet, blir det ingen
arbetsmarknadspolitik.
Därför anser jag att det är enklare att prata ihop sig
om vettiga ROT-åtgärder. De bör sättas in nu när
det går att bygga fantastiskt billigt. För två år sedan
kostade det 30 % mer att bygga. Det finns massor
att bygga. Det behöver inte vara fråga om vägar.
Socialdemokraterna var inne på ålderdomshem.
De har varit inne på skolor. Det är alldeles
fantastiskt. Jag vet precis hur det ser ut ute på
skolorna. De sista jobben jag gjorde innan jag kom
hit till riksdagen var ett ROT-arbete i en skola i en
Stockholmsförort. Den såg ut som jag kan tänka
mig att en flyktingförläggning såg ut i Libanon på
den tiden det begav sig. Det finns ett enormt behov.
Vad gör man i stället för att sätta in kraftfulla
åtgärder och backa litet på prestigen? Man kan inte
tänka sig att stödja förslag om de inte kommer från
det egna partiet. Ja, det är helt fantastiskt. Någon
sade: ''Stackars byggarbetare. Aldrig mer får de
hålla en hammare.'' 30 000 människor samlades på
Mynttorget i dag -- det fanns säkert en del
byggarbetare med bland dem. Det fantastiska är att
jag skulle kunna garantera så många arbetstillfällen
om en fruktsam VA- ROT sattes i gång.
Jag är själv arbetsledare i byggbranschen. Jag vet
mycket väl hur det går till när VA ''ROT-as''. Man
slår sönder slitsar i husen. Det skapar en mängd
jobb. Det är fråga om elektriker, målare,
timmermän, murare och betongarbetare. Hela
spektrumet inom byggbranschen blir sysselsatt vid
en sådan åtgärd. Till detta kommer alla åtgärder
som vidtas ute i marker och på gatan. Där får även
Georg Andersson jobb till de fantastiska maskiner
som står och väntar. Detta är fantastiskt! Varför tog
man inte chansen? Thage G Peterson var fyra fem
dagar efter mig inne på exakt samma tankegång.
Här måste ligga något annat bakom än omsorgen
om arbetstillfällen. Det kan måhända kallas för
västerländsk partipolitik.
Vi måste på något sätt få i gång ungdomarna. Sluta
tänk i gamla banor, och kom bort från käbblet. Ta
bort alla dumma idéer. Man måste inte ge unga
oerfarna människor samma löner som man ger till
människor som har jobbat länge i en bransch. Detta
är roten till ett av våra problem. Det går inte att i
dag betala oerfaret folk lika mycket som erfaret
folk.
Titta på LAS. En kombination med lärlingssystem
måste vara möjligt utan att arbetsgivarna skall
behöva anställa människorna. Låt det bli någon
sorts förlängd ungdomspraktik. Det finns ett
otroligt behov av duktiga teoretiker i Sverige och
minst lika många duktiga praktiker. Förena detta
genom att skapa ett bra lärlingssystem, dvs. en
förlängd ungdomspraktik. Då får företagaren vad
han vill ha, och marknaden får vad den vill ha.
Vidare har det sagts att 400 000 jobb har försvunnit
de senaste två åren. Ja visst har det gjort det. Men
tyvärr är problemet att inom industrin som vi skall
leva av har 700 000 jobb försvunnit sedan 1965. De
jobben fördes över till den offentliga sektorn. Hur
skall man kunna uppnå välstånd i ett land med 8
miljoner invånare där man har lyckats med
konststycket att tillverkningsindustrin består av
700 000 människor? Varje industriarbetare skall
bära sina egna och nio andras bördor på ryggen.
Detta är absurt.
Jag är medveten om att den offentliga sektorn
behövs. Men rent nationalekonomiskt gör
människor inget annat än att tvätta varandras
skjortor. Det vore en vacker gärning om de bara
nöjde sig med det. Men nu går det tyvärr inte att
generera tvättpulver till processen. T.o.m.
tvättmedlet, tyvärr gott folk, måste industrin
betala, förutom att bära nio människors bördor på
vardera rygg. Det går inte.
Jag efterlyser mycket bredare åtgärder. Skall vi lösa
problemen inom arbetsmarknadspolitiken och
ROT är det bara att kasta partiprestigen överbord.
Det går icke att lösa problem på annat sätt i en
parlamentarisk riksdag. Regeringen är i minoritet,
och oppositionen är i minoritet. Ja, då händer
ingenting. Tyvärr har förhållandet varit så under en
lång rad av år.
(Applåder)