Herr talman! Det är inte så lätt med Börje
Hörnlund, eftersom han varje gång gör en lång
historisk rekapitulation av 80-talet. Det är i och för
sig viktigt. Många misstag begicks på 80-talet,
andra misstag begås på 90-talet, och den här
regeringen går i spetsen för dem.
Börje Hörnlund nämnde sparandet. Det är sant att
det ökar, men det består till viss del av
amorteringar. Men om man som vissa ekonomer
har gjort tittar noggrannare på sparandet, finner
man att det är ca 10 % av svenskarna som
amorterar, medan många andra får en allt större
skuldbörda. Det finns en fördelningpolitisk profil
här som Börje Hörnlund kanske inte ens är
intresserad av.
Jag ställde några frågor.
Arbetsmarknadsutbildningen har minskat med
43 %, samtidigt som arbetslösheten har ökat med
40 %. Det är faktiskt en aktiv prioritering från
regeringens sida. Utbildningsbidragen har sjunkit
kraftigt. Många har avslutat sina utbildningar,
därför att de inte har råd att studera under det
nuvarande studiefinansieringssystemet. Detta är
det sämsta som kan hända för arbetslösa
människor. Jag uppfattade att man ute på fältet, på
arbetsförmedlingarna, är helt överens om detta,
men regeringen har vägrat att ta initiativ.
Arbetsmarknadsministern höll ett långt anförande,
men han nämnde inte med ett ord de åtgärder som
i dag tydligen är förstahandsåtgärder, dvs.
ungdomspraktiken och ALU. Hur skall dessa
åtgärder bli bättre med de förslag som framförs i
propositionen? Det kommer att bli färre
ungdomspraktikplatser med den
finansieringskostnad som man nu inför.
Sedan har jag en allmän fråga. När jag läser den
fördjupade anslagsframställningen 1994/95--
1996/97 från AMS, finner jag att praktiskt taget
allting av det som vi från Vänsterpartiet skrev i våra
motioner -- och delvis också det som
socialdemokraterna skrev i sina -- är detsamma som
verkets ståndpunkter. Det är den praktiska
ståndpunkten som är formad efter den verkliga
erfarenheten från hur det är ute på fältet. Hur
känns det egentligen, Börje Hörnlund, att gå emot
sitt eget verk, att gå emot den praktiska
verksamheten? Nästan på varje punkt föreslår
regeringen en annan inriktning av
arbetsmarknadspolitiken än vad verket för fram
utifrån sina erfarenheter. Det förhåller sig på
samma sätt med den skrivelse från AMS som har
åberopats flera gånger. Den innehåller positiva,
snabba förslag, men vi har inte kunna få gehör för
dem från den borgerliga majoriteten i utskottet.