Herr talman! Dagens debatt har berört ekonomi i
stort, ordinarie arbeten och tillfälliga åtgärder via
Arbetsmarknadsverket. Jag vill direkt inleda med
att säga att det av flera skäl inte finns någon
viktigare uppgift än att så snart det går komma
tillbaka till en fullgod ordinarie arbetsmarknad.
Det är bl.a. av mänskliga skäl, men också av
ekonomiska skäl. Arbetslöshetsunderstöd i form av
kontantstöd, mycket hög AMS-budget och
förlorade skatteintäkter för kommuner, landsting
och stat gör att det rör sig om höga siffror.
Egentligen förstår vi oss inte på dessa miljarder.
Men däremot går det att förstå om vi översätter
siffrorna till drygt 2 000 kr per månad på var och en
som arbetar. Det borde då vara av ett stort
gemensamt intresse att snarast få det hela att
krympa ihop ordentligt.
Jag menar att det är viktigt att lära av misstagen.
Med ett statligt lånebehov på ca 270 miljarder
kronor -- en ofattbart hög siffra -- måste vårt land
fungera perfekt på arbetsmarknaden, i ekonomin
och i det allmänna kostnadsläget under många år
för att få en stabilitet framöver.
Det går inte att komma ifrån att lärdomen finns att
hämta i erfarenheterna från slutet av 1980-talet. Vi
får inte göra om de misstagen. Då ökade industrins
kostnadsläge så att den kom att ligga 20 % över
konkurrentländerna. Detta ledde till att landet
alldeles på egen hand gick rakt nedåt 1989. Men det
doldes av byggbranschen som byggde kontor och
hotell som i dag står i stort sett tomma. Detta i sin
tur ledde fram till Odd Engströms nya arbete -- i
stort sett alla banker och finansinstitut knäcktes.
Det var egentligen bara Handelsbanken som höll
någorlunda.
Vissa år var det 0 % produktivitetsökning inom
näringslivet. Under andra halvan av 1980-talet var
inget år bättre än 2 %. Men det var tvåsiffriga
löneökningstal.
Jag säger inte att allt detta är socialdemokratins fel.
Där fanns många aktörer. Men Ingela Thalén och
andra verkar totalt ha glömt bort att det var
Socialdemokraterna som regerade under
spekulations-, inflations- och fallskärmsekonomins
tidevarv. Det är faktiskt sant -- om minnet är kort.
I kompletteringspropositionen våren 1991 gjorde
socialdemokratin en bedömning av framtiden. De
bedömde då att det skulle bli en ökning av
arbetslösheten. Jag vet inte om de inte förstod läget
eller om det var valet som påverkade siffrorna, men
arbetslösheten ökade tio gånger mer än vad som
skrevs i dokumentet. Snöbollen var i rullning. Den
var stor, och den blev större. Den nya regeringen
fick ta hand om hela bollen.
600 000 jobb har försvunnit sedan 1989. Det är en
förfärande hög siffra. Den internationella
lågkonjunkturen rår för en del av dessa siffror. Men
1980-talets slut rår för många fler förlorade
arbetstillfällen. Det hade gått bra att leva med en
internationell lågkonjunktur om inte skutan i övrigt
hade varit i olag. Jag tycker att socialdemokratin
skall betänka detta i stället för att yttra
demonstrationsslagord.
Ingela Thalén är oroad över att Jacques Delors
berömmer svensk arbetsmarknadspolitik. Den
oron må vara hänt. Men viktigast är att återgå till
ett läge där det finns ordinarie jobb. Under tiden
måste man göra allt för att hålla arbetslinjen. Jag
förstår inte Ingela Thaléns oro för Jacques Delors.
När jag blev arbetsmarknadsminister sade
Arbetsmarknadsverket att inte mer än 3 % skulle
vara sysselsatta i åtgärder. Nu har vi den hittills
högsta siffran av människor sysselsatta i
tillfällighetsåtgärder. Infrastrukturinvesteringarna
har fyrdubblats på årsbasis. Jag tycker inte att det
är konstigt att EG-folket tittar på Sverige. Denna
regering har långt större volymer att hantera än
någonsin i Sverige. Jag beklagar att denna regering
måste arbeta i detta ärvda klimat. Men så är läget.
Ja, nu minskar antalet varsel kraftigt. Det verkar
som om någon är rädd för det också. Antalet
konkurser minskar dramatiskt. Det är bra. Det har
varit ca 100 stora konkurser varje dag. Nu minskar
både storlek och antalet dramatiskt. Antalet lediga
platser ökar. Hela hösten har vi legat över 1991 års
nivå då Socialdemokraterna regerade -- för att
återigen påminna om det. Vi har t.o.m. nu på slutet
varit över 1990 års nivå. Men egentligen är det en
alldeles för låg nivå, och vi måste upp på en högre
nivå.
Exporten ökar i omfattning. Det kommer att
komma många fina budskap redan runt jul, vid nyår
och framåt på att exporten tar sig ordentligt.
Sveriges handel går ihop för första gången på länge.
Bytesbalansen går kanske ihop redan i år, men
nästa år blir det överskott. Vi behöver det. Då har
vi bara problemen inom landet att hantera och drar
inte på oss stora nya utlandsskulder.
Sedan har vi det allra viktigaste, vilket också är
socialdemokratins verkliga svaghet. Den ränta
riksbanken noterar pendlar mellan 6 och 7 %. För
ett år sedan var räntan vansinnigt mycket högre.
Detta låga ränteläge måste vårdas. Det är i ett
bestående sjunkande ränteläge som företagen och
enskilda personer vågar investera.
Socialdemokratin är oroad över sparandet. Nivån
ligger nu på 10 %. Egentligen är det inte fråga om
ett sparande. Folk amorterar vad de lånade för
mycket i slutet av 1980-talet. I den lössläppta
ekonomins tidevarv handlade folk upp allt vad de
tjänade in -- och 5 % ytterligare i några år i följd.
Då blev folk skyldiga alldeles hemskt mycket
pengar. Nu måste de betala. Tänk om
socialdemokratin hade haft kraft att föra en politik
som lockade till ett litet sparande redan då. Då
hade inte folk behövt spara 10 % i dag, och
konsumtionsläget skulle ha varit bättre. Även detta
är ett tungt arv att bära från 1980-talet.
Konkurrenskraften är den bästa någonsin. Vi vet
att det är bra för exportindustrin. Men det är också
bra för alla aktörer här hemma. Det är väsentligt
svårare att slå ut svenska varor med hjälp av
japansk eller tysk produktion.
Företagen tar nu hem det de flyttade ut på 80-talet.
Vet Ingela Thalén t.ex. att 90 miljarder kronor
flyttades ut under de bästa 80-talsåren i
investeringar utomlands. Tänk om ni hade haft
förmågan att se till att de stannade i Sverige! Då
hade vi inte fått detta tunga arv. År efter år var det
på det sättet under 80-talet.
Nu blir arbetslösheten svår trots att alla de 20
punkter som tagits upp pekar åt rätt håll.
Produktiviteten ökar med 6 % i genomsnitt för
näringslivet. Kommuner och landsting, som under
hela 80-talet hade en negativ
proudktivitetsutveckling, har nu en positiv
produktivitetsutveckling. Detta är i och för sig en
mardröm för mig med tanke på hur ni för debatten.
Men det är en förutsättning för att Sverige
långsiktigt skall stå starkt. Jag skulle önska att
meddebattörerna kunde se och erkänna det.
Övertid förekommer nu i större utsträckning än
under den största överhettningen. Det tycker jag
inte om. Men det är ett tecken på att en mängd
saker är på gång. Jag har träffat en mängd
storföretagsledare och varit på frukostar med
småföretagare. De börjar nu tro så pass mycket på
framtiden -- om ni inte skrämmer dem för mycket --
att de vågar börja byta ut övertiden mot ordinarie
jobb. Jag tror att vi kommer att få se mycket av det.
Det är exakt rätt tid att göra det nu, därför att det
kommer att vara en bättre fart i ekonomin om ett
halvår, om ytterligare ett år osv.
Att döma av det socialdemokratiska förslag som nu
lagts fram sitter socialdemokraterna verkligen med
spenderbyxorna på. Den röda tråden är: Det är bra
om varje åtgärd vi vidtar kostar mer. Men det är
icke en hållbar politik när vi lånar så mycket. Min
expert på Arbetsmarknadsdepartementet har
räknat ut att merkostnaden bara på det här området
är 14 miljarder kronor. Ert förslag är icke förankrat
i verkligheten. Ni tror att det går att öka antalet
beredskapsarbeten hur mycket som helst. Så är det
inte. Jag träffade representanter för alla partier i
Landstings- och Kommunförbundet häromveckan.
De sade: Det går inte. Vi håller på att
omstrukturera, och vi kan inte ta emot en mängd
beredskapsarbetare. Man kan föreslå sådant på
papper, men då har man varken träffat dem som
jobbar i verkligheten eller någon annan.
Det talades om att öka rekryteringsstödet. I dag gör
Arbetsmarknadsverket uppgörelser i genomsnitt
på 50 % rekryteringsstöd. Riksdagen har ställt sig
bakom detta. Det skall man jobba allt man orkar
med. Arbetsförmedlare,
länsarbetsnämndsdirektörer och AMS-ledningen
tror inte att det är sant när de ser ert förslag om
80 %. Ni ställer till det för oss, om förslaget skulle
gå igenom. Eftersom stödet i dag i genomsnitt är på
50 %, kostar det här 80-procentsförslaget ca 7
miljarder i onödan, bortkastat rakt i sjön. Skall vi
stödja företagen på det sättet helt i onödan, Ingela
Thalén? Jag tycker inte det. Det finns bättre sätt att
använda pengarna på.
Vad socialdemokraterna helt förtränger är att
statens upplåning är det allvarligaste hotet mot
lägre räntor, stärkt framtidstro och ökade
framtidsinvesteringar. Att i det här läget sänka
momsen skulle, tillsammans med den här typen av
förslag, innebära kraftigt ökat budgetunderskott
och färre ordinarie jobb, och egentligen också färre
tillfälliga jobb. Det är en livsfarlig politik som ni
står för i dag.