Herr talman! Allra först vill jag yrka bifall till
utskottets förslag i samtliga moment i hemställan.
I prop. 1993/94:66 har regeringen en rad förslag om
förändringar och anpassning av ungdomspraktiken
och ALU. Vidare finns ett nytt förslag om GAS.
Det är ett ettårigt generellt anställningsstöd.
Propositionen handlar också om ytterligare
satsningar på s.k. kommunala ROT-program m.m.
Jag skulle vilja läsa ett litet avsnitt i betänkandet
som handlar om utskottets överväganden när det
gäller inriktningen av politiken. På s. 11 står det:
''Den inriktning av politiken som förordats i de av
riksdagen godkända betänkandena 1992/93:AU11
och 1992/93:AU19 -- -- -- samt det av riksdagen
godkända betänkandet 1992/93:FiU30 -- -- -- bör
därför enligt utskottets uppfattning i allt väsentligt
ligga fast även inför det kommande budgetåret.''
Jag säger inte mer om arbetsmarknadspolitikens
inriktning. Envar kan läsa mer i utskottets
betänkande om detta. Majoriteten av utskottet står
bakom dessa skrivningar.
Ungdomspraktiken blev efter beslutet våren 1992
snabbt en stor arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det
är bra, i synnerhet som undersökningar visar att
den s.k. undanträngningseffekten är liten. Minst
lika viktigt är att mer än var femte av dem som har
anvisats ungdomspraktik har fått fortsatt fast
anställning på den arbetsplats som de har anvisats.
Vi får inte glömma att en åtgärd som denna hela
tiden måste utvärderas i ljuset av hur
arbetsmarknadsläget ser ut. Om uttrycket tillåts vill
jag säga att gränsen mellan anställning och praktik,
arbete och undervisning, faktiskt inte är helt
glasklar. Dessutom är det en sistahandsåtgärd. Så
fort förbättringar kan skymtas måste åtgärdens
fortlevnad diskuteras.
Tecknen på att arbetsmarknadsläget nu börjat
ljusna tycks vara så säkra att tiden är kommen för
att försiktigt börja förändra reglerna för den åtgärd
som så att säga inleder nedmonteringsprocessen. Vi
kristdemokrater välkomnar detta. Men det gäller
att vara vaksam. De förändringar som regeringen
föreslår om en finansieringsavgift får inte bli en
broms som gör att arbetslösheten stiger därför att
företagare inte vill betala den blygsamma avgiften.
Arne Jansson nämnde tidigare att vi inom
utskottets majoritetsgrupp förde samtal om att
avgiften kanske skulle göras återbetalningsbar --
detta för att öka incitamenten hos företagaren att
tillsvidareanställa den unge. Vi har dock, i stället
för ett restitutionsförfarande, valt att ge regeringen
ett vidgat bemyndigande att vid behov, om inte
volymen på åtgärden blir vad som planeras, ändra
nivån på avgiften.
Målet måste hela tiden vara att snabbast möjligt få
ut de unga i ordnad sysselsättning. Ett viktigt skäl
för att ge regeringen ett vidgat bemyndigande är att
det går snabbare att ändra nivån på
finansieringsavgiften på det sättet än att i en
proposition söka riksdagen för förnyat beslut om
det visar sig att avgiften försvårar för oss att nå
planerade nivåer.
Utskottsmajoriteten stöder därför regeringens
förslag om en finansieringsavgift på 1 000 kr per
månad under den första anvisningsperioden på sex
månader och 3 000 kr per månad för den andra
perioden. Den andra praktikperioden får dessutom
inte ordnas förrän efter det att det har gjorts en
överenskommelse med arbetsgivaren i fråga om att
den unge skall anställas senast vid praktikperiodens
utgång. Utskottets majoritet ställer sig också
bakom att åtgärden förlängs t.o.m. den 30 juni 1995
och dessutom, vilket är viktigt, att den s.k.
sommararbetsmarknaden till en del öppnas för
ungdomspraktikanter.
Utskottsmajoriteten föreslår att även
ungdomspraktiken för akademiker tas in under
regeringens bemyndigande för att snabbt kunna
förändras vid behov, med avseende på t.ex. en
finansieringsavgift.
Utskottsmajoriteten avvisar det
socialdemokratiska förslaget om att endast tillåta
fyra månaders praktikperiod följt av ett förhöjt
rekryteringsstöd som i sex månader skulle ge 80 %
bidrag till lönen. Vi anser helt enkelt inte att den
metoden är den rätta för att försiktigt påbörja en
utfasning eller anpassning av ungdomspraktiken till
en ljusnande arbetsmarknad.
Herr talman! När det gäller ALU föreslår
regeringen att man skall förlänga tiden för åtgärden
ytterligare ett halvt år t.o.m. den 30 juni 1995.
ALU är den åtgärd som har tillkommit för att
stärka arbetslinjen i ett mycket besvärligt
arbetsmarknadsläge.
Utskottsmajoriteten är väl medveten om de faror
som lurar med en åtgärd som ALU.
Undanträngningseffekten får inte negligeras. Det
är därför vi ställer oss bakom regeringens förslag
om inrättande av en speciell ALU-delegation. Den
uppräkning av tänkta arbetsuppgifter som
regeringen gör i propositionen visar att
delegationens stödjande funktion för anordnandet
av ALU och för att se efter
undanträngningseffekten behövs.
Beträffande kringkostnaderna för ALU anser
utskottsmajoriteten att de 450 miljoner som
regeringen föreslår bör reduceras till 325 miljoner.
Av dessa medel bör 15 miljoner anvisas för
resebidrag och 5 miljoner för ALU-delegationens
kostnader.
Regeringen har tagit initiativ till en parlamentarisk
kommitté för att ungdomspraktiken och ALU
liksom hela det arbetsmarknadspolitiska fältet skall
genomlysas i alla sina aspekter.
Utskottsmajoriteten stöder tanken att det verkligen
behövs en ordentlig översyn och genomlysning,
inte minst i ljuset av riksdagens revisorers rapport
1993/94:1 Arbetsmarknadspolitik, en granskning
av åtgärder mot arbetslöshet.
I ett läge då signalerna om att konjunkturen
äntligen vänt uppåt blir starkare och säkrare för
varje dag samtidigt som övertidsuttaget motsvarar
upp emot 70 000 tillsvidareanställningar, behövs
det något som gasar på näringslivets lust och vilja
att anställa. Man skall inte vänta i det längsta,
eftersom man därigenom kanske sliter otillbörligt
på människor. Jag har full förståelse för den
försiktighet och avvaktan som det stora
övertidsuttaget just nu speglar hos landets
företagare och arbetsgivare. Man undrar om
vändningen är hållfast. Det är därför som GAS
behövs.
Det är fråga om en reduktion av
arbetsgivaravgiften på 15 procentenheter som ett
generellt anställningsstöd gällande nyanställda
under år 1994. Arne Jansson kritiserar åtgärden ur
olika aspekter för att den inte skulle vara tillräckligt
träffsäker. Men om den skulle specialdestineras så
vore den ju inte generell. Det var just att stödet är
generellt som är finessen.
Det är glädjande att konstatera att efter teknisk
justering med hjälp av socialförsäkringsutskottet av
hur reduktionen skall genomföras har
arbetsmarknadsutskottet en bred majoritet för att
gasa på.
Herr talman! I betänkande AU5 tas det vidare upp
en rad förslag som jag inte skall gå in på, utan jag
bara yrkar bifall till dem.
Jag vill dock nämna några ord om att utskottets
majoritet föreslår att regeringen bemyndigas att
inom ramen för innevarande budgetårs anslag
avsätta sammanlagt 600 miljoner kronor för
reparation och om- och tillbyggnad av kommunala
fastigheter. Av denna summa skall 100 miljoner
öronmärkas för äldreboende. De regler som finns
i en särskild förordning om ombyggnadsbidrag för
äldrebostäder gäller för dessa pengar. Det här är
bra.
De initiativ som AMS redan har tagit i syfte att
begränsa varsel och uppsägningar i den kommunala
och landstingskommunala sektorn är också bra. Vi
vill från utskottsmajoriteten understryka vikten av
att dessa initiativ leder fram till att arbetslösheten i
denna sektor begränsas och att man underlättar för
de nödvändiga strukturrationaliseringarna.
Herr talman! Det sagda får räcka. Jag yrkar än en
gång bifall till utskottets hemställan i betänkande
AU5.