Herr talman! Det var ganska beklämmande att
höra Johnny Ahlqvist och Ingela Thalén påstå att
ingenting görs i arbetsmarknadspolitiken. Johnny
Ahlqvist sade att vi slänger ut nya grupper i
arbetslöshet -- som om t.ex. regeringen hade
bestämt sig för det. Arbetslösheten har helt andra
orsaker.
Tvärtom är det så, som Börje Hörnlund och flera
andra här förut har sagt, att det aldrig tidigare har
gjorts så här mycket när det gäller
arbetsmarknadspolitiken. Mycket mer har gjorts än
vad AMS för ett par år sedan över huvud taget
trodde var praktiskt genomförbart. Att det nu finns
en viss tröghet är naturligtvis beklagligt. Den höga
nivån har ju funnits under en lång tid, och självklart
medför den påfrestningar.
Socialdemokraterna efterlyser riktiga jobb -- det
gör vi också. Det är ju det som regeringens politik
syftar till. Därför genomför vi förändringar och
förbättringar för företagandet och för
småföretagen. Det är i företagen som de nya
jobben finns. Det är alltså företagen som kan ge
jobb. Vi politiker kan bara ge vissa förutsättningar.
Vi kan inte här i kammaren besluta om 600 000 nya
jobb. Det kan varken Socialdemokraterna eller vi
göra. Om vi kunde skulle vi naturligtvis göra det.
Men det är, som sagt, i företagen som jobben finns.
Vi måste ha ett företagsklimat som ger oss
investeringar i Sverige -- detta för att undvika att
investeringarna flyttas från landet, som skedde på
80-talet. Det var en stor olycka då, och den lider vi
av nu.
Var finns då framtidens jobb? Enligt Centerns
uppfattning, och den uppfattningen delas av
många, finns de i mycket stor utsträckning i
kretsloppssamhället, i de små företagen, i
kvinnornas företagande, inom tjänstesektorn och i
den nya tekniken. Det gäller bl.a. miljövänliga
produkter, metoder och system. Det gäller också
miljövänlig energiproduktion.
Det finns faktiskt en rad ljuspunkter, som flera här
har pekat på. Men vi vet också att detta inte
omedelbart leder till en kraftigt minskad
arbetslöshet. Jag kan inte låta bli att rapportera om
ett par telefonsamtal som jag hade under
middagsuppehållet i kväll. Det är inte så att jag
ringt upp och frågat hur det ligger till med nya jobb
i en viss kommun, utan jag hade ett samtal med en
man från Ale kommun. Han sade: Jag förstår inte
det här. Nu är det fart på försäljningen av villor. Det
går bättre att sälja fastigheter. Bilförsäljningen
ökar. Vi hade för en kort tid sedan 50 tomma
lägenheter. Nu är antalet tomma lägenheter nere i
20. Tudor i Nol nyanställer 20 personer. EKA i
Bohus bygger ut kraftigt.
Jag talade också med en person från Vänersborg.
Ni vet ju hur det är med Teli och vilka bekymmer
man haft och har. Men där känner man också
optimism. Ericsson lägger ju ut beställningar.
Det här är bara ett par exempel, men det är viktigt
att peka på dem. Just nu befinner vi oss faktiskt i
ett uppgångsskede. Då är arbetsmarknadspolitiken
oerhört viktig. Inriktningen måste vara att
arbetslinjen upprätthålls så långt som det någonsin
är möjligt. Det gäller också att underlätta för
anställningar. Vi har diskuterat sådant tidigare i dag
och kommer att fortsätta den diskussionen i kväll.
Vidare gäller det att undvika att det blir en stor
grupp som aldrig får riktiga jobb. Alla förslag som
vi behandlar i dag syftar till att undvika att så sker.
Vi är alldeles överens om de allvarliga sociala
konsekvenserna av arbetslösheten, särskilt när det
gäller ungdomar och långtidsarbetslösa. Det är
synd om människorna. Jag har förståelse för att
människor är oroliga. Jag har också förståelse för
de människor som demonstrerade i dag. Men det är
ännu mer synd om människorna när de utsätts för
en propaganda som får dem att tro att det är värre
än det i verkligheten är. Här handlar det om ett
ganska stort ansvar.
I och med den stora volymen i detta sammanhang
krävs det nya grepp för att få upp volymerna när det
gäller åtgärder. De vanliga åtgärderna går det inte
att utöka i nämnvärd omfattning. Ungdomspraktik
och ALU utgör de nya greppen. Utan dessa skulle
volymerna aldrig ha kunnat nå upp till de nivåer
som de faktiskt har kommit upp till.
Kritiken beträffande undanträngningseffekter och
konkurrenssnedvridning är självklart mycket
viktig. Den måste tas på allvar. Ofta beror mindre
lyckade projekt och anvisningar på bristande
kunskaper och erfarenheter hos handläggarna.
Detta är inte bra. De effekterna måste så att säga
nedbringas. Samtidigt kan vi konstatera att de här
åtgärderna totalt sett har varit mycket lyckosamma.
Många ungdomar har faktiskt fått jobb efter
avslutad praktik.
Jag vill fråga alla som kommer med kritik här: Vad
skulle vi egentligen göra i stället? Vilka andra
åtgärder hade varit utan negativa konsekvenser?
Jag tror inte att det finns några sådana åtgärder.
Och framför allt: Hur skulle vi på annat sätt kunna
nå upp till de volymer som behövs? Vi har aldrig
fått något egentligt svar. Det skulle inte gå med
beredskapsarbeten. Det är jag alldeles övertygad
om.
Ta t.ex. Socialdemokraternas förslag om ännu
kraftigare rekryteringsstöd. Det om något skulle
snedvrida konkurrensen!
De finansieringsavgifter som nu införs beträffande
ungdomspraktiken är konstruerade så att det blir
ett tryck på arbetsgivarna när det gäller att anställa.
En andra period är möjlig med ökat
finansieringsbidrag och mot löfte om anställning
därefter.
Vid sidan av ungdomsarbetslösheten är
långtidsarbetslösheten det största problemet.
Trenden måste brytas, och det måste ske så
kostnadseffektivt som möjligt. ALU tillkom just i
det syftet. Genom ALU får de arbetslösa möjlighet
att utföra uppgifter som annars inte skulle ha blivit
utförda på grund av att det inte finns pengar till att
anställa folk.
Vissa uppgifter, t.ex. inom föreningslivet, har det
varit ganska lätt att ordna. Men i takt med att de
betas av uppstår krav på nya projekt. I
propositionen visar man på en lång rad områden
där ALU-projekt kan genomföras utan att
konkurrensen störs. Däremot kan projekten bidra
till utveckling och jobb i framtiden. Jag skall bara
nämna miljöområdet, natur- och
kulturmiljöprojekt och, inte minst, stödprojekt i
Östersjöområdet som har visat sig vara mycket
lyckosamma och intressanta. Det gäller också
produktutveckling. Det här är bara några exempel.
Vi vet att det ute i landet finns en mängd idéer och
en hel del kreativitet. Det är viktigt att ta vara på
sådana här idér och att sprida och utveckla dem.
Vidare gäller det att ta fram nya idéer och att se till
att idéerna inte stör konkurrensen. Därför inrättas
nu en ALU-delegation som skall ha i uppgift att
samla ihop material, att identifiera och utveckla
nya möjligheter och att medverka till
oponionsbildning, information, utvärdering och
erfarenhetsutbyte. Detta är bra.
Nu blir det också möjligt för dem som deltar i ALU-
projekt och som har långa resvägar att få
reseersättning. Medlen till kringkostnader ökar
också till 325 miljoner kronor. Därmed ökar
möjligheterna att få fler bra ALU-projekt, inte
minst på miljöområdet.
Så till det generella anställningsstödet, GAS, som
är ytterligare ett led i ansträngningarna att
stimulera företagen till anställningar och till att
minska det stora övertidsuttaget. Jag är glad över
att vi i utskottet efter vissa förändringar och
förtydliganden uppnått så pass stor enighet om
detta. Detta har kunnat ske, trots att det
inledningsvis fanns ett kompakt motstånd från alla
utom Vänsterpartiet. Det är roligt att höra att
Ingela Thalén nu har ändrat sig och välkomnar det
här.
Arne Jansson säger att problemet är just att
anställningsstödet är generellt. Själv tycker jag att
det är ganska bra att det är så, för då styr man inte.
I stället är det företagen som nyanställer -- inte utan
krav. Ingen får stöd utan att nyanställa. Det är det
som är det viktiga här. Skulle man anställa någon
som redan har ett jobb, blir ju den platsen ledig. På
så sätt blir det en kedjereaktion. Således kan detta
nog ge en hel del effekter vid den här tidpunkten,
speciellt när det gäller det stora övertidsuttaget. Vi
har gjort en del förändringar och åstadkommit en
förenklad konstruktion när det gäller det sätt på
vilket nedsättningen av arbetsgivaravgiften skall
ske och när det gäller att anställningarna skall vara
mer än sex månader för att undvika att
säsongsarbeten får del av detta osv.
Jag tycker alltså att det handlar om ett bra förslag
och en bra åtgärd.
Jag skall gå in litet grand på högskoleplatserna, som
Johnny Ahlqvist pratade om. Vi kräver 5 500 nya
platser. För oss som kommer ihåg 80-talet, när vi
var många som förgäves kämpade under många år
för att få en enda plats till i högskolan, är det ganska
intressant att höra socialdemokraternas missnöje
när antalet högskoleplatser har ökat med 50 %
under mycket kort tid.
Vi delar alla den uppfattningen att det är viktigt
med utbildning och kompetenshöjning. Vi behöver
fler platser i högskolan. Men det gäller kanske att
gå fram i den takt som högskolorna har resurser för
när det gäller att ta emot studenter, så att
utbildningens kvalitet kan säkras.
Man visar på hur många det är som söker till
högskolan. De siffrorna är inte riktigt sanna. Det
finns faktiskt många kurser i dag som inte har fullt
antal studenter. Människor söker till flera olika
högskolor samtidigt, så siffrorna som anger antalet
sökande får man nog ta med en ganska stor nypa
salt, tror jag. Därför vill vi avvakta litet. Jag skulle
tro att det till hösten går att ta in fler på
högskolorna igen. Då kommer vi säkert att göra det
också.
Johnny Ahlqvist hade några frågor till mig, bl.a. om
utbildningsbidragen. Jag kan erkänna att jag tycker
att det är en svår fråga. Men vi skall inte glömma
bort -- och det måste vi tala om för människor -- att
det är en förmån att få en utbildning. Det är inte
något man genomgår bara för sin försörjnings skull.
Man gör det för att öka sin kompetens och sina
möjligheter senare i livet.
De allra flesta människor som studerar får faktiskt
finansiera sina studier på annat sätt. En av
orsakerna till att utbildningsbidragen infördes var
att människor i samma grupper har mycket olika
ekonomiska förutsättningar. Det finns också
möjlighet att låna upp till nivån 80 %. Det kan vara
ett problem i en tid när arbetslösheten är stor. Jag
erkänner det. Men det är faktiskt en förmån att få
studera, och jag tycker att detta ändå är
acceptabelt.
När det gäller stimulans för byggandet finns det i
betänkandet ett förslag om stimulansbidrag på 600
miljoner för reparationer och underhåll av vissa
kommunala fastigheter och äldreboende. Det ger
faktiskt en hel del nya jobb inom byggnadssektorn
också.