Fru talman! Nu skall det handla om rätten till
arbete,
-- inte bara därför att varje individ vill, och borde,
få en möjlighet att försörja sig själv,
-- inte bara därför att detta är den viktigaste
grunden för en sund ekonomisk utveckling för vårt
land
-- och inte heller bara därför att ett arbete och en
egen försörjning är den viktigaste
fördelningspolitiska frågan,
utan därför att det också är en fråga om frihet och
respekt för människor.
Jag kan inte hitta någon rimlig förklaring till att
majoriteten av denna riksdag säger nej till att satsa
allt som är möjligt på att ge männniskor ett arbete
i stället för att betala ut kontantstöd.
Jag kan heller inte hitta någon rimlig förklaring till
att majoriteten i denna riksdag hellre väljer att
använda pengar till att underlätta för passiva
kapitalägare än att ge stöd till en aktiv politik som
skapar tillväxt.
Om arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund hade
varit här skulle jag ha uppmanat honom att komma
med en rimlig förklaring till vad som egentligen
menas. Men han kanske hör mig, fastän han inte är
här i kammaren.
Jag vet vilket hårt slag det är för en människa att
bli arbetslös. Jag upplever detta på mycket mycket
nära håll. Det handlar om att ingen vill utnyttja ens
kunskaper och erfarenheter, att veta att man inte
längre kan försörja sig och sin familj samt att bli
beroende av samhället för sin försörjning.
Särskilt tungt är det -- det kan jag säga -- att vara
beroende av en borgerlig riksdagsmajoritet som
snabbt och lätt försämrar ersättningar, samtidigt
som högavlönade och kapitalägare får nya
förmåner.
Att vara arbetslös är att dag för dag förlora en bit
av sin självkänsla, sitt självförtroende och sina
yrkeskunskaper.
Ett samhälle med hög arbetslöshet kan aldrig bli ett
gott samhälle att leva i -- inte för någon. Det kan
inte heller bli ett socialt och ekonomiskt stabilt
samhälle.
Fru talman! I dag känns det sorgligt i denna
kammare. I dag kommer Centerns, Folkpartiets,
Moderaternas, Kristdemokraternas och Ny
demokratis ledamöter att rösta ner alla de förslag
som vi socialdemokrater lagt fram och som handlar
om att bekämpa arbetslösheten.
Vi vill satsa 5,5 miljarder kronor mer än regeringen
för att skapa nya jobb och utbildningsplatser. Detta
är pengar till en aktiv politik som skall bidra till att
vända utvecklingen rätt i Sverige. Men förslagen
om dessa satsningar kommer nu att röstas ner, och
därför blir uppskattningsvis mer än 80 000 personer
arbetslösa nästa år -- helt i onödan.
Nu är vi socialdemokrater luttrade. Våra förslag om
att bekämpa arbetslösheten har röstats ner, och de
borgerliga partierna har drivit igenom försämringar
för de arbetslösa förr.
Resultatet av denna politik kan vi allihop se runt
omkring oss.
Vi har massarbetslöshet i Sverige. För tredje året i
rad minskar våra samlade resurser. På två år har
över 400 000 jobb försvunnit. Det är vart tionde
jobb. Det är ett oerhört rekord som regeringen har
slagit. 4 000 jobb har försvunnit varje vecka!
Det leder naturligtvis till ett galopperande
budgetunderskott, eftersom allt färre arbetar, allt
fler blir beroende av bidrag för sin försörjning och
alla våra trygghetssystem hotas av denna
arbetslöshet.
Fru talman! Varför gör då regeringen ingenting för
att bekämpa roten till det onda?
Ja, om en stund kommer arbetsmarknadsministern
att gå upp här i talarstolen och försöka förminska
arbetslöshetsproblemen genom att visa på de
positiva inslag som kan skönjas. De är mycket
glädjande, men de beror främst på sänkningen av
arbetsgivaravgiften och på en flytande krona.
Han kommer att säga att regeringen inte har råd
med mera insatser. Det finns inga pengar att satsa
på att skapa nya jobb på grund av det stora
budgetunderskottet. Och så kommer han att skylla
på Socialdemokraterna.
Fru talman! Är det så? Finns det inga pengar?
Låt mig först konstatera att det alltid tycks finnas
pengar när det gäller att genomföra
regeringspartiernas olika hjärtefrågor.
När Moderaterna vill sänka skatterna för
kapitalägarna finns det alltid pengar. Därför
beslutar riksdagen i dagarna att sänka skatten för
kapitalägarna med 7 miljarder kronor per år.
Näringsminister Per Westerberg får en
skattesänkning med 6,4 miljoner kronor.
Dessutom kommer regeringen att här i kammaren
driva igenom att staten skall skänka efter en
skattefordran på företagen på 15 miljarder kronor.
Självfallet stiger då aktieägarnas förmögenhet med
motsvarande belopp.
Nu frågar jag Börje Hörnlund: Hur förklarar ni för
våra ungdomar, som alltmer börjar tappa tron på
framtiden, att ni inte har råd att ta in ytterligare
5 000 högskoleelever, men ni har råd att ge Per
Westerberg och andra välmående personer
gigantiska skattesänkningar?
Hur förklarar ni för alla byggnadsarbetare som
tappat hoppet om att någonsin mer få hålla i en
hammare att ni inte har råd att satsa på att bygga
om fler lägenheter, men ni har råd att skänka efter
företagens skatteskulder?
När Centern och kds vill öka statens utgifter för att
genomföra ett vårdnadsbidrag, då finns det helt
plötsligt ekonomiska resurser.
Hur förklarar ni, Börje Hörnlund, att ni har råd att
öka på de statliga bidragen till enskilda människor
med ett par miljarder, men ni har inte råd att sätta
människor i arbete med att rusta upp skolor och
vägar eller bygga bostäder åt de äldre?
När Folkpartiet vill dränka friskolorna med statliga
pengar och sprätta i väg miljoner på
reklamkampanjer om att välja husläkare, då är det
ingen brist i kassakistan.
Hur förklar ni, Börje Hörnlund, att ni har råd med
sådana utgifter när ni inte har råd att låta
människor behålla arbetet med att ta hand om
barnen, de äldre och de sjuka, eller att låta våra
kulturarbetare utföra sitt arbete? Många av dem
har demonstrerat sin förtvivlan här utanför i dag.
När ni i regeringen realiserar ut Celsius och andra
statliga företag och skänker försäkringsbolag och
fonder hundratals miljoner kronor, då talar ni
aldrig om budgetunderskottets storlek.
Hur förklarar ni, Börje Hörnlund, att ni anser er ha
rätt att slumpa bort svenska folkets gemensamma
tillgångar, samtidigt som ni försämrar
utbildningsbidragen och tvingar
beredskapsarbetarna att arbeta deltid?
Fru talman! Jag tror att svaret är givet. Det finns
ingen i regeringen som har arbete åt alla som sin
hjärtefråga. Det är socialdemokrater och vänstern
som tycker att kampen mot arbetslösheten är den
viktigaste politiska frågan, att satsningar på de
arbetslösa går före alla andra områden. Vi är för få
i denna kammare för att få majoritet. Medborgarna
får snart sin chans igen, och jag hoppas att de tar
den.
Trots att regeringspartierna i sin praktiska politik
tydligt visar att andra saker är viktigare än aktiva
insatser för nya jobb, förstår jag inte hur ni
resonerar när ni talar om att minska
budgetunderskottet genom att försämra för vanliga
människor. Vare sig man har ett arbete eller är
arbetslös måte man ju överleva. Därför betalar
staten just nu ut gigantiska belopp till de arbetslösa
i kontantstöd. Det är ett stöd som man får för att
man inte skall arbeta. Merparten av detta belopp
får staten låna ihop. Vi hade en diskussion om detta
för en stund sedan.
Jag är övertygad om att det bland dem som har
lyssnat i dag och som lyssnar just nu finns arbetslösa
byggnadsarbetare som har a-kassa för att de inte
skall arbeta, trots att de vill arbeta. Samtidigt
tvingas dessa byggnadsarbetare se hur barnens
skolor förfaller, hur stort behovet är att bygga om
bostäder åt de äldre och att bättre anpassa
lägenheter åt människor med handikapp.
Nu har Börje Hörnlund möjligheten att förklara för
byggnadsarbetarna och andra arbetslösa varför
regeringen hellre låter dem gå arbetslösa än låter
dem utföra nödvändiga och viktiga investeringar
för samhället.
Jag tror också att det bland åhörarna i dag har
funnits några som har mist eller kommer att mista
jobben i kommuner och landsting. Samtidigt
tvingas de se sina arbetskamrater på dagis slita för
att ta hand om barnen på ett bra sätt och se de
anställda i äldrevården föra en ojämn kamp för att
kunna ägna sig åt de äldre.
Nu har Börje Hörnlund chansen att förklara för de
anställda i kommuner och landsting varför
regeringen hellre låter dem gå arbetslösa än låter
dem få delta i angelägna uppgifter inom vård och
omsorg.
Det var ju inte länge sedan Börje Hörnlund själv
var ute och antydde att det nog skulle gå att ordna
så att de kunde behålla jobben. Men den praktiska
politiken debatteras här och nu, och då ser den
annorlunda ut.
Det är här och det är nu som de socialdemokratiska
förslagen om mer pengar till byggande och pengar
till insatser för att kommunerna skall kunna behålla
sina anställda i denna svåra arbetslöshetstid avvisas
av den borgerliga majoriteten.
Vi politiker borde göra allt vi kan och litet till för
att bekämpa arbetslösheten. Men i regeringens
praktiska politik finns ingenting av det som antytts
till kommunalfolk och arbetslösa ute i landet.
Fru talman! Låt mig nämna några uppgifter som
med all önskvärd tydlighet visar att regeringen inte
har några ambitioner.
I våras beslutade riksdagen att AMS skulle få 28
miljarder till arbetsmarknadspolitiska insatser.
Samtidigt försämrade riksdagen innehållet i olika
bidrag och byråkratiserade bestämmelserna så att
AMS nu inte når de mål som riksdagen har ställt
upp.
Nu har AMS begärt att i stället få använda de
pengar som redan finns till insatser för reparation,
ombyggnad och tillbyggnad. Men inte ens denna
mycket blygsamma begäran från AMS har de
borgerliga partierna i riksdagen velat gå med på
fullt ut.
Nu skulle jag vilja veta: Vad betyder det här?
Tänker regeringen i själva verket dra in dessa
medel från AMS? Tänker ni kanske finansiera
vårdnadsbidraget eller fortsatta skattesänkningar
med dessa pengar?
Enligt uppgift kommer ni i budgetpropositionen att
dra in ett antal miljarder kronor från AMS. Nu vill
jag att arbetsmarknadsministern ger mig och alla
andra besked: Är detta korrekt? Säg nu inte att vi
får veta det i budgetpropositionen, för denna dag
och denna stund är inte sådan att man kan göra så.
Skall de arbetslösa få betala ytterligare för vallöften
om regeringspartiernas hjärtefrågor? Eller är det
rent av så att tricksandet mellan regeringspartierna
och Ny demokrati betyder kostnader inom andra
områden, som skall betalas med högre
arbetslöshet?
Fru talman! Sveriges regering driver nu den
nyliberala högerpolitik som skapat arbetslöshet i
flera av Europas länder. De förhållanden den
skapat börjar bli olidliga, inte bara för de
arbetslösa, utan för hela samhället. Därför
diskuteras nu, bl.a. på socialdemokratiskt initiativ,
stora satsningar mot arbetslösheten inom EG:s
ram. Det är en ödets ironi att EG berömmer den
svenska arbetslinjen, samtidigt som den svenska
regeringen avskaffar den.
Fru talman! För alla arbetslösa och alla oss som tror
på ett jämlikt och gott samhälle är det en sorgedag
i riksdagen. Riksdagen borde fatta beslut som
bidrar till att vända Sveriges utveckling rätt igen
genom att stimulera ekonomin och satsa på
nationella och mänskliga investeringar. Här vill jag
säga att vi tycker att det var bra att regeringen lade
fram förslag om ett generellt anställningsstöd. Vi
har gjort om det litet grand, men vi stöder det
förslaget. Jag tycker att alla politikområden bör dra
åt samma håll.
Dessutom tycker jag att vi borde ha fattat beslut
som innebär att man stoppar slöseriet med
mänskliga resurser genom att vända passivt
kontantstöd till aktiva insatser.
Arbetsmarknadspolitiken måste återupprättas och
återfå sin heder.
Denna regering vill inte, förmår inte och orkar inte
en sådan kraftsamling. Därför krävs det en annan
regering. Jag säger som demonstranterna här
utanför sade tidigare i dag: Provanställ aldrig mer
en borgerlig regering!
Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska
reservationerna 1, 2, 5, 6, 7, 8, 9, 11, 13, 17, 18, 19,
22 och 23.
(Applåder)
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 18.02 att ajournera
förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.