Herr talman! Ingela Thalén talade om hur viktigt
kravet arbete åt alla är inom arbetarrörelsen. Jag
delar till fullo den bedömningen. Därför lider jag
faktiskt av den oambitiösa sysselsättningspolitik
och arbetsmarknadspolitik som regeringen står för.
Statistiken talar i dag sitt tydliga språk.
Arbetslösheten är oerhört stor. Ungefär 13,5 %
står utanför den ordinarie arbetsmarknaden, varav
ungefär 8,5 % befinner sig i öppen arbetslöshet.
Det är rejäla ökningar, och ökningarna sedan ett år
tillbaka är störst när det gäller de prioriterade
grupperna. T.ex. har långtidsarbetslösheten ökat
med 73 %.
Arbetsmarknadsläget är egentligen förtvivlat.
Prognosen är inte bättre inför nästa år. Det är sant
att varslen har blivit färre. Det är sant att
lönsamheten i industrin är bättre. Men å andra
sidan reser det sig hot, exempelvis inom
kommunsektorn. Prognosen är enligt vad vi kan se
som sagt dålig.
På grund av sjukdom kunde jag inte få med min
meningsyttring i betänkandet. Jag skall därför
börja med att ange de yrkanden som jag ställer för
Vänsterpartiets del.
De reservationer som Ingela Thalén här har yrkat
bifall till stöder vi med några undantag. Därutöver
har jag följande yrkande. I moment 1 yrkar jag
bifall till motion A17, yrkande 1 och 2, i moment 24
till motion A16 yrkande 14, i moment 32 till motion
A17 yrkande 6 och i moment 34 till motion A17
yrkande 8.
Propositionen och utskottsbetänkandet handlar till
mycket stor del om dem som kallas för
långtidsarbetslösa och ungdomar. Men det är
väldigt litet som görs för långtidsarbetslösa och
ungdomar. Egentligen har de intressanta initiativen
kommit från annat håll än regeringen -- de finns i
oppositionens motioner.
Låt mig bara mycket kort sammanfatta vad vi
menar med sysselsättningspolitik. För det första
innebär det att skapa bättre efterfrågan, framför
allt genom omfördelning. Där ingår den fråga vi
diskuterade för någon timme sedan, nämligen att
höja ersättningsnivåerna i
arbetslöshetsförsäkringen, vilket skulle skapa en
bättre effektiv efterfrågan. Det skulle dra pengar
som i dag finns på sparkonton hos
höginkomsttagare och omsätta dem i effektiv
efterfrågan hos låginkomsttagare och arbetslösa.
För det andra krävs det en rejäl satsning på
infrastruktur och ROT-program. Det krävs
industribeställningar, inte minst på det område där
Sveriges framtid till stor del ligger -- modern
energiteknik, modern miljöteknik. Det går att
snabbt få fram jobb om man satsar på
landskapsvård och kulturminnesvård.
Näringspolitiska initiativ,
underleverantörsprogram, ett förstärkt
exportkreditgarantisystem, osv. är sådant som
skapar möjligheter för den svenska industrin.
Lönsamheten finns där redan.
Kommunsektorn måste ges möjligheter att
förändra sig dels arbetsorganisatoriskt och med
försök vad gäller arbetstidsförkortningar, dels
genom kompetensutveckling, utbildning.
Utbildningssektorn måste förstärkas på alla nivåer.
Sverige har halkat efter på det området.
Två saker vill jag särskilt nämna -- gång på gång har
vi debatterat det i kammaren, men ingenting görs.
Det ena är övertiden. Övertiden måste bringas ned.
Det är orimligt med ett övertidsuttag motsvarande
50 000, 60 000, 70 000 anställda, som i dag rent
teoretiskt förekommer, samtidigt som vi har
rekordarbetslöshet. Det andra är att vi måste
påbörja en arbetstidsförkortning. En arbetsdelning
är inte lösningen på svensk sysselsättnings problem,
men det är ett komplement.
Arbetsmarknadspolitiken måste inriktas på den
ordinarie arbetsmarknaden. Därför såg vi från
Vänsterpartiet det som ett steg framåt när förslaget
om GAS kom -- det har formen av ett marginellt
sysselsättningsstöd, som vi har föreslagit flera
gånger, senast i våras.
Kompetensutvecklingen släpar fortfarande efter.
Det har ännu inte tagits några initiativ som bygger
på kompetensutredningen, som kom för över ett år
sedan. Företagsstödet inom tillverkningsindustrin
har dragits ned. Tiden är inne att kraftigt arbeta
med rekryteringsstöd för att komma åt de
arbetstillfällen som faktiskt finns på den ordinarie
arbetsmarknaden.
Beredskapsarbeten där så krävs -- mycket bra, men
det gick ju inte när regeringen drog ned
subventionsgraden. Då har varken stat eller
kommuner råd att bygga upp beredskapsarbeten.
Beredskapsarbeten ligger annars inom ramen för
individens kompetens och är bra, särskilt om man
hade haft kvar 40-timmarsveckan, som vi har
föreslagit.
Arbetsmarknadsutbildningen har sjunkit
drastiskt -- med ungefär 40 % -- samtidigt som vi
har en kraftig ökning av arbetslösheten. Det är inte
så konstigt. Regeringen drog ned resurserna till
arbetsmarknadsutbildning och framför allt
utbildningsbidragen, dvs. studiefinansieringen för
vuxna människor som tvingas ut i arbetslöshet och
inte kunde ha fått en bättre åtgärd riktad mot sig än
yrkesutbildning.
Generellt sett är vi mycket kritiska mot den
utformning som regeringens arbetsmarknadspolitik
har fått. Det har handlat om att minska
styckkostnaden, det har handlat om att
åstadkomma en lägre kvalitet. Det är allt fler som
går på passivt stöd, och det är allt fler som inom
ramen för arbetsmarknadspolitik går på de s.k.
sistahandsåtgärderna -- ungdomspraktik och ALU.
Det är de i särklass största åtgärdsposterna i dag.
Det gör egentligen bara situationen värre att
anslaget till ALU dessutom inte ligger inom ramen
för B2-anslaget, inom ramen för
Arbetsmarknadsverkets budget, utan tas upp som
en checkkredit -- man lånar till den
verksamhetsformen.
Både Riksdagens revisorer och AMS har påpekat
att det här inte är rimligt. I den fördjupade
anslagsframställningen från början av hösten finns
en mycket stark kritik av detta förhållande, och en
mycket allvarlig kritik mot det har också framförts
av Riksdagens revisorer. Jag instämmer helt i den
bedömningen.
I propositionen framläggs ett antal förslag. Det
första gäller ungdomspraktiken. Förslaget är
egentligen att man skall kunna gå två
sexmånadersperioder i stället för en hos samma
arbetsgivare -- den andra perioden om man utlovas
anställning. Men om jag nu skall ha anställning --
varför skall jag då gå och dra på ungdomspraktik i
ytterligare sex månader?
Till råga på allt föreslår regeringen att man inför
finansieringsavgifter -- 1 000 kr första
sexmånadersperioden och 3 000 kr den andra
perioden. Jag anser att det av olika skäl är
fullständigt fel att göra detta. Alla bedömare menar
att det kommer att bli svårare att hitta
praktikplatser när de kostar pengar. Inte minst
kommer det att gälla praktikplatser inom
kommunsektorn. Det blir alltså färre platser, inte
fler.
Det kommer att kosta en hel del pengar att
administrera indragningen av dessa tusenlappar.
När man nu måste betala för praktiken kommer det
att bli ännu svårare att skilja mellan arbete och
praktik. Ingenting talar för att detta är en vettig
åtgärd. Det kommer att bli färre platser. Det
kommer att bli svårare att administrera, och det blir
ännu oklarare regler vad gäller arbete och praktik.
Utskottet föreslår att en ALU-delegation skall
inrättas. Det är mycket klart vilka uppgifter den
skall ha. Däremot är det mindre klart vilken
kompetens den skall ha. Huvuduppgiften skall vara
att se till att ALU-verksamheten kraftigt
expanderar.
Mer än 50 000 personer omfattas i dag av ALU-
verksamheten. Det verkar inte vara så lätt att utöka
verksamheten. Framför allt är alldeles för många
människor indragna i den. Detta börjar ställa till
problem just med tanke på konkurrensen med den
ordinarie arbetsmarknaden. Dessutom tar man
över mycket viktiga uppgifter som borde ligga inom
ramen för normal kommunal verksamhet. Det
handlar om miljövård, turism och friluftsliv. Det är
en mängd olika verksamheter som har den här
karaktären.
Det allra värsta är, som jag nämnde tidigare, att
ALU finansieringsmässigt inte kan konkurrera med
andra åtgärder. Därmed blir det en mycket
oambitiös åtgärd. För den enskilde är detta t.ex.
mycket mer lönsamt än att gå på
arbetsmarknadsutbildning.
Det tredje området är GAS. GAS är ett marginellt
sysselsättningsstöd. Som det förelades riksdagen
var det inget bra förslag. Det var tekniskt dåligt.
Det tog inte hänsyn till säsongsvariationer. Trots
allt signalerade vi direkt att det nu
konjunkturmässigt är rätt tillfälle att införa en regel
av denna typ. Det är ett tillfälligt stöd. Syftet är att
övertidsarbete skall omvandlas till ordinarie
arbete. Vi sade att det åtminstone måste vara en
gräns på sex månader, så att man inte drabbas av
rena säsongsarbeten. Så har det också blivit.
Arbetsmarknadsutskottet har omkonstruerat
förslaget och försökt sätta upp en del staket. Det
har blivit en viss kontroll av verksamheten. Jag
hoppas att detta skall ge något resultat och att det
skall ge jobb åt ett antal människor som annars
skulle stå utanför arbetsmarknaden.
Trots detta framstår huvudresultatet som negativt.
Ungdomspraktiken och ALU ger inget positivt
resultat alls. Det är snarast negativa, i den
meningen att kvaliteten på
arbetsmarknadspolitiken ytterligare försämras.
Utbildning inom kommunerna, ROT-program,
beredskapsjobb, arbetsmarknadsutbildning och
höjt utbildningsbidrag är en provkarta på frågor
som har tagits upp i reservationer och i de punkter
som jag yrkar på. Dessa frågor lyser med sin
frånvaro.
Nu återstår det för regeringen att ta dessa
katastrofala arbetslöshetssiffror på mycket större
allvar än man i dag gör. Det finns pengar, som
Ingela Thalén, påpekade. Åtminstone förbrukar
regeringen pengar på en mängd onödiga ting i
jämförelse med att sätta folk i arbete.
Inget är lönsammare för människor och
samhällsekonomi än att människor är i arbete.
Inget är mer kostsamt än arbetslöshet. Det kan
aldrig vara en god idé att ha passiva och
lågkvalitativa åtgärder för att upprätthålla folk
utanför den öppna arbetslösheten när möjligheter
finns att göra ambitiösa insatser inom vården,
omsorgen, byggnadsbranschen och utbildningen.
Mina slutord blir: Med tanke på innehållet i
propositionen -- den handlar om långtids- och
ungdomsarbetslösheten -- är det ett rasande
oambitiöst lagförslag som läggs fram.
Det vi över huvud taget har kunnat acceptera har vi
fått göra om, därför att kvaliteten på lagförslaget
var dålig. Jag är ändå glad över att vi nu har hittat
formen för ett sysselsättningsstöd. Jag förutsätter
att det kommer att ge effekter.
Jag vill bara notera att vi får ta ett nappatag till när
det gäller frågor om t.ex. utbildning och ROT-
insatser. Vi får återkomma under motionstiden i
januari. Utskottet har nämligen inte nappat på de
väldigt klara signalerna från
Arbetsmarknadsstyrelsen. AMS föreslog rejäla
omdisponeringar inom B 2-anslaget för att kunna
göra bästa nytta av redan anslagna pengar till
arbetsskapande åtgärder.