Herr talman! Låt mig först säga att det vi just nu
upplever är ett exempel på ganska orimliga
arbetsformer. Vi har bevittnat en jättestor
demonstration utanför Riksdagshuset i dag. Vi
behandlar en av de allra viktigaste politiska
frågorna, som är ödesavgörande från nationen och
för många hundra tusentals enskilda människor,
och här finns en handfull och krympande skara
riksdagsledamöter, som växlar synpunkter kring de
här frågorna -- som svar på demonstrationen och
den reaktion som människorna här har visat.
Arbetsmarknadsministern har avlägsnat sig,
utskottets talesman Harald Bergström har
avlägsnat sig; jag ser för närvarande inte heller
Marianne Andersson -- alla tre hade jag tänkt ställa
frågor till. Jag tycker att det är slarvigt och
nonchalant. Det är orimligt att vi skall arbeta under
sådana villkor.
Vi började dagen med att lyssna till Lucia och
vacker sång. Vi hörde bl.a. Staffansvisan. Där finns
det en vers som lyder: Ingen dager synes än. Jag
tycker att det är en ganska träffande rubrik för det
arbetsmarknadsläge vi nu upplever. Då hjälper det
inte att arbetsmarknadsministern och Harald
Bergström försöker att skildra ljuspunkter. Det är
närmast kalla stjärnor som blinkar någonstans långt
i fjärran.
Vi ledamöter i arbetsmarknadsutskottet fick ett
brev häromdagen. Jag vill läsa några rader ur det.
Där skriver en kvinna som heter Ingegerd
Nordborg i Hallstahammar:
''Jag vill be Dig att Du tar Dig tid att läsa detta brev
och även en stund till att begrunda de följder jag
beskriver.
Jag som ber om detta är arbetslös. Mina tre barn --
19, 22 och 23 år -- är arbetslösa. -- -- -- Jag vet vad
arbetslöshet innebär.
Arbetslösheten presenteras i statistik med siffror.
Men varje siffra i statistiken är en människa med
behov, precis som Du och jag.''
Hon beskriver denna situation. Hon avslutar
beskrivningen med orden: ''Paniken stiger,
vanmakten tar tag på olika sätt.''
Detta uttrycker också vad vi såg i demonstrationen
här utanför.
Marianne Andersson säger att det är synd om dessa
människor, därför att de är offer för en propaganda
som gör gällande att de är sämre än vad de
egentligen är.
Om man tror att människor som är arbetslösa, som
demonstrerar och som skriver brev till oss inte
förstår att de har de bättre än de egentligen
uttrycker är man ganska kall. Det är väl precis
tvärtom. Vi har svårt att förstå hur besvärligt dessa
människor har det.
Ingegerd Nordborg skriver:
''Jag känner mig utlämnad och maktlös, men Du
har möjlighet att påverka! Tänk på min, mina
ungdomars och alla arbetslösas framtid när Du
utnyttjar Din möjlighet att påverka. Tänk på oss
när Du trycker på röstknappen i Riksdagen!''
Tyvärr tillhör jag den grupp ledamöter här i
riksdagen som för tillfället har begränsade
möjligheter att påverka. De som har möjlighet att
påverka är tyvärr inte aktiva i denna fråga.
Jag vet att Börje Hörnlund möter ganska många
reaktioner och demonstrationer ute i landet, t.ex. i
vårt gemensamma hemlän. Av tidningarna att
döma uppvisar Börje Hörnlund ganska kyliga
reaktioner inför dessa människor. Han är inte här.
Därför kan jag inte diskutera med honom.
Jag hade tänkt fråga kds representant, Harald
Bergström, om de etiska aspekterna i
sammanhanget. Jag menar att arbetslösheten
rymmer stora och djupa etiska frågor. De är mycket
större än de etiska frågor som under flera timmar
diskuterades här i kammaren i går. Det handlar
nämligen om människors lika värde. Det handlar
om människors värdighet.
Även om kds företrädare inte är här vill jag ändå
ställa frågan: Vad säger kds om denna etik? Vad är
det för märke på den etik som innebär att man delar
ut mångmiljardbelopp till aktieägare men säger att
man inte har råd med insatser för att bekämpa
arbetslösheten?
För mig har denna etik inte ett kristet märke. Detta
är inte heller att betrakta som västerländsk
humanism. Det hade varit intressant att få
diskutera detta med kds. Detta är, som sagt, en stor
etisk fråga till skillnad från det som man ägnade
tiden åt i går.
Läget är naturligtvis mycket svårt. De arbetslösa
måste känna och få bevis på att vi politiker gör vårt
yttersta för att bekämpa arbetslösheten. Jag måste
säga att behandlingen i arbetsmarknadsutskottet av
dessa frågor gav intryck av passivitet och förvirring.
Det är mycket beklämmande.
Detta ökar naturligtvis vanmakten och misstron
hos människorna mot oss politiker och mot
politiken som system.
Passiviteten tar sig uttryck i utskottets betänkande.
På viktiga punkter avstyrker man utan motivation.
Det gäller ROT-åtgärder, investeringar och
underhåll i vägar och högskoleutbildningen. Man
bara konstaterar att utskottet inte vill tillstyrka.
Förvirringen i utskottet är livfullt speglad i TV. Den
behöver jag därför inte kommentera.
AMS gjorde en skrivelse till regeringen för en
månad sedan. AMS konstaterade att det, med det
regelsystem som nu finns, kommer att bli pengar
över. Vi har inte kommit upp i det antal människor
i åtgärder som riksdagen förutsatte -- jag undviker
begreppet volymer som man annars gärna
använder. Därför kommer det att bli pengar över.
AMS har föreslagit att en del av dessa pengar skall
användas till reparationer och om- och
tillbyggnader i kommunerna. Det finns behov. Det
finns ansökningar. Byggarbetslösheten stiger. I
vissa län är den nu uppe i över 50 %. Varför kan
man inte tillåta AMS att för detta ändamål använda
en miljard, som man anser behövs? Utan
motivation prutar utskottet på beloppet till hälften.
AMS vill också använda pengar till ROT-åtgärder i
bostäder. Jag skulle vilja ställa en fråga till
regeringens företrädare: Vad säger regeringen om
denna framställan? Verksamheten på detta område
ligger nämligen stilla i avvaktan på ett besked på
den här punkten. Så länge framställan ligger
obesvarad gör den ont värre. Den måste besvaras.
Den har legat hos regeringen i en månad. Det är
dags att ge ett svar.
Regeringen skulle kunna göra mer. Man skulle
kunna sätta fart på en del stora investeringar i
stället för att hålla på att förhandla, tricksa och
diskutera när det gäller frågor som Öresundsbron,
Dennispaketet och sådant. Det kastar bara ett löje
över politikers handlingsförlamning.
I dag under middagspausen var jag, tillsammans
med mina kolleger från Västerbotten, föremål för
en uppvaktning från åkeriägare och
schaktentreprenörer. De konstaterar att
maskinerna snart står stilla om man inte får mer
pengar till vägunderhåll och väginvesteringar.
I det material som vi nu behandlar finns förslag om
detta. Men trafikutskottets majoritet konstaterar
utan motivation att man inte är beredd att tillstyrka
dem.
Anders G Högmark varnar för missriktad ROT-
verksamhet. Det verkar som om han är mer oroad
för detta än för de människor som går arbetslösa
och väntar på åtgärder. Han varnar för att
neddragningarna i kommunerna inte skall gå
tillräckligt snabbt. När AMS nu hjälper
kommunerna att upprätthålla verksamheten är
Moderaterna tydligen oroade för att avskedandena
inte skall gå i tillräckligt snabb takt. Jag blir ganska
upprörd inför den typen av reaktioner.
Herr talman! Nu skall jag inte dra över mer än 51
sekunder.
Tack!