Herr talman! När Börje Hörnlund skall debattera
ett aktuellt förslag och ge en relief till det förslaget
har han vid varje av de senaste debatterna hoppat
över de två senaste åren och ägnat sig åt 80-talet.
Nu säger jag till Börje Hörnlund för åttonde
gången -- för några timmar sedan var det sjunde
gången -- att också Socialdemokraterna känner sitt
ansvar för en del av utvecklingen under 80-talet.
Jag måste påminna Börje Hörnlund om att det var
Socialdemokraterna som var pådrivande i den
skattereform som har varit gynnsam för
förändringar i positiv riktning. De var också
Socialdemokraterna som tog initiativ till att få fram
de avtal som varit gynnsamma när det gällt att bl.a.
stärka konkurrenskraften i näringslivet. Jag vill
bara nämna dessa två exempel.
Jag är inte alls oroad över att EG bedömer
arbetsmarknadspolitiken i Sverige positivt. Jag är
oroad över att den borgerliga regeringen avvecklar
arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken. Det oroar
mig.
Börje Hörnlund säger, för vilken gång i ordningen
har jag svårt att räkna just nu, att vi aldrig haft så
stora volymer i arbetsmarknadspolitiken. Tacka
sjutton för det! Vi har inte haft en sådan
arbetslöshet sedan före kriget. Det är klart som
korvspad att vi måste sätta in fler åtgärder i en
situation som denna.
Angående ljuspunkterna skulle jag vilja erinra
Börje Hörnlund om företagarnas och branschernas
reaktioner på Arosmässan häromveckan. Dessa
talade sitt tydliga språk när det gäller Börje
Hörnlunds ljuspunkter.
Börje Hörnlund säger att hans medarbetare har
räknat ut det socialdemokratiska förslagets effekt
och kommit fram till att det ökar
budgetunderskottet med 14 miljarder. Då påstår
jag att Börje Hörnlunds medarbetare räknat fel.
Om budgetunderskottet trots allt skulle närma sig
dessa tal, vill jag jämföra det med de 40 miljarder vi
lånar till kontantstöd. Vår utgångspunkt är att växla
passiva bidrag till aktiva insatser, Börje Hörnlund.