Fru talman! Effekten av den borgerliga regering-
ens politik för tillväxten märks i tillväxttalen för 1994
och 1995.
1992 och 1993 års tillväxttal är ett resultat av den
politik Erik Åsbrink i den dåvarande regeringen var
med om att föra. Jag vill påminna kammaren om vad
som då hände genom att visa första sidan från Afton-
bladet den 7 februari 1991. Där står det: 1 000 nya
arbetslösa varje dag. Det var då Erik Åsbrink senast
satt i regeringen. Det var det som gav det budgetun-
derskott vi lyckades vända 1993.
Erik Åsbrink och jag är överens om att det gäller
att minska klyftorna. Men det finns en viktig skillnad
mellan oss. Jag vill bekämpa fattigdomen och öka
välståndet. Erik Åsbrink vill i stället bekämpa rike-
domen och minska välståndet, med sämre välstånd
som följd.
Sverige har en finansminister som hatar arbetslös-
het. Men varför gör han då ingenting? Varför lägger
han inte fram några förslag? Hans egen tidning, Af-
tonbladet, skriver i dagens ledare att munväder och
fromma förhoppningar om jobben inte räcker. Man
slutar med att skriva att Sverige vill bli världsmästare
i budgetsanering men att det inte räcker, om vi stannar
i arbetslöshetens jumboliga. Jag delar Aftonbladets
uppfattning. Hittills har Socialdemokraternas politik
misslyckats. Tyvärr finns det inga tecken på att man
är beredd att ompröva den.
Det skulle vara intressant att höra varför Erik Ås-
brink lägger fram sådana förslag som försämrar för
företagen. Företagen är ju grunden för de nya jobben.
De är dessutom förutsättningen för en effektiv bud-
getsanering.
Om man inte samtidigt som man vidtar åtgärder
för att minska underskottet också skapar förutsätt-
ningar för tillväxt och nya jobb blir det fler och fler
sådana chocker som vi nu ser - sparchocker och
skattechocker om och om igen. Det blir sämre och
sämre för hushållen därför att regeringen inte ser
också till dynamiken, utan bara till det kamerala. Det
är bra med en duktig kamrer, men det behövs också
någon som är visionär, som ser framtiden an och som
kan skapa förutsättningar för de nya jobben. Däri
ligger också svaret till Per-Ola Eriksson. De borgerli-
ga partierna, utom Centern, har i skatteutskottet i dag
ställt upp på att återställa de gamla momsreglerna. Ni
har ställt upp på en politik med högre kostnader, hög-
re skatter och sämre momsinbetalningsregler. Där är
problemet för budgetsaneringen.
Fru talman! Erik Åsbrink är skyldig kammaren,
men framför allt svenska folket, ett viktigt svar. Vi
har en miljon arbetslösa, och bedömningar som inne-
bär att arbetslösheten skall fortsätta att ligga på sam-
ma nivå. Man tricksar med talen, men man skapar inte
förutsättningar för riktiga jobb. Varför tycker Erik
Åsbrink så illa om företagandet - det som är grunden
för tillväxt, nya jobb och bättre välstånd?