Fru talman! Det enda som var dynamiskt i den
ekonomiska utvecklingen under den tid Bo Lundgren
hade hand om skattepolitiken var budgetunderskottet.
Den dramatiska ökningen av budgetunderskottet var
internationellt unik. Den visade en oerhört dynamik.
Under den tid Bo Lundgren satt i regeringen och
påverkade politiken tappade vi 340 000 jobb i den så
omhuldade privata sektorn. Nu får vi höra att förtjäns-
ten av att det börjar gå bra i en del avseenden under
den socialdemokratiska regeringen är den tidigare
regeringens - den som Bo Lundgren satt i. Jag känner
igen den visan. Jag har hört den förut. Jag hörde den
under åren närmast efter 1982. Även då fick en soci-
aldemokratisk regering städa upp efter det statsfinan-
siella kaos som den föregående regeringen hade
åstadkommit. Även då fick vi så småningom höra att
framgångarna egentligen berodde på åtgärder som
hade vidtagits av oppositionen tidigare.
Slutsatsen får bli att detta är en ganska bra arbets-
fördelning. Vi kan gärna låta er ta åt er en del av äran
- bara ni förblir ordentligt parkerade i opposition och
vi sitter i regeringsställning.
Man kan skoja om detta, men egentligen är det
djupt allvarliga saker. Jag tror att det är väldigt svårt
att åstadkomma resultat i en fyrpartiregering som är
djupt splittrad, och där man drar åt olika håll. Jag
upplever den stora fördelen av att sitta i en regering
där alla drar åt samma håll, och där det finns en la-
ganda som präglar arbetet.
På den tiden var det nämligen så att i ett rum på
plan fem i Finansdepartementet satt den dåvarande
finansministern Anne Wibble och kämpade en hopp-
lös kamp för att hålla emot ett exploderande budge-
tunderskott. I ett rum på plan tre, rakt under, satt Bo
Lundgren och perforerade vårt skattesystem och gjor-
de det därigenom fullständigt omöjligt att hålla kon-
troll på statsfinanserna. Den utvecklingen får aldrig
mer inträffa i svensk ekonomi.
(Applåder)