Fru talman! Får jag först erkänna att jag inte har
läst Das Kapital av Karl Marx. Jag gjorde faktiskt ett
försök att göra det. Men, ärligt talat, var det språk
som den där tyske filosofiprofessorn skrev på så för-
baskat krångligt att jag gav upp efter ett tag. Jag
måste säga att Ernst Wigforss texter är oändligt
mycket mer njutbara och aktuella.
När det gäller att binda sig vid masten uppfattar
jag det på följande sätt: Jag är fortfarande bunden vid
masten, skuld- och underskottsmasten, och har prak-
tiskt taget ingen handlingsfrihet alls att göra något
som är viktigt och roligt. Vad det nu handlar om är att
försöka ta sig loss från skuld- och underskottsfjättrar-
na för att skapa handlingsfrihet för den ekonomiska
politiken och för politiken över huvud taget i framti-
den. Jag tror att detta är inom räckhåll, men vi måste
fullfölja detta arbete. Om vi gör det med framgång får
vi betydligt angenämare problem att brottas med i
denna kammare och på andra håll. Tänk att kunna
föra en diskussion igen i framtiden om vad vi skall
använda våra växande resurser till? Skall vi använda
dem till utgiftskrävande reformer? Skall vi använda
dem till skattesänkningar? Skall vi använda dem till
minskad arbetstid? Det är prioriteringar som skall
göras så småningom. Men först skall vi skapa de
ekonomiska förutsättningarna för detta. Och vi är
ännu inte där.