Fru talman! Inför nästa debatt av det här slaget ber
jag talmannen att klargöra debattreglerna före debat-
ten, inte under debatten.
Jag förmodar att Erik Åsbrink, som utnämnde sig
själv till den finansminister som hatar arbetslösheten,
valde att därmed distansera sig från den tidigare fi-
nansministern. Det får väl vara ett internt meningsut-
byte.
Erik Åsbrink gjorde en poäng av att alla i den nu-
varande regeringen drar åt samma håll, och då blir det
kraftfullt. Det var temat i hans anförande. Det må så
vara, men det blir väldigt kraftfullt fel om riktningen
är fel. Då är det faktiskt väldigt dumt att vara så himla
kraftfull om man går åt fel håll. Jag kan inte tolka det
på annat sätt än att det går åt fel håll när man i rege-
ringens olika propositioner ständigt tvingas att bli
mera defensiv och pessimistisk i fråga om arbetslös-
hetens utveckling, mera pessimistisk och defensiv vad
gäller utvecklingen av företagande, av det som vi i
Folkpartiet kallar de välståndsbildande krafterna,
företagande och jobb. Det blir sämre och sämre.
Jag frågade då Erik Åsbrink om de kommande
tillväxtåtgärderna. Till att börja med är det ju intres-
sant att konstatera att den förre finansministerns s.k.
tillväxtproposition som han lade fram i höstas var
tänkt som, eller presenterades åtminstone som, en
inledning till fas två, som skulle sätta i gång tillväxt-
politiken. Det har nu blivit senarelagt, eftersom den
fasen ännu inte har inträffat.
Det illustrerar precis det som jag sade inledning-
vis, nämligen att med den sammansättning av budget-
saneringspolitiken och med den ekonomiska politik
som den socialdemokratiska regeringen över huvud
taget för, kommer Sverige att fastna, har kanske redan
fastnat, i ett träsk av massarbetslöshet.
Då nämnde Erik Åsbrink utbildningssatsningen,
för att ändå säga någonting positivt om tillväxt, för-
modar jag.
Till att börja med synes det mig i mycket vara en
fråga om bokföring när det gäller utbildningsplatser-
na. Många av platserna - inte alla, men många - finns
redan, men är finansierade genom tillfälliga pengar av
olika slag inom den s.k. UA-ramen, om jag inte har
läst alldeles fel. Nu skall dessa platser permanentas,
något som bl.a. skall betalas med höjda energiskatter.
Då vill jag fråga Erik Åsbrink: Är det så han tän-
ker bedriva tillväxtpolitik framöver - att med höjda
skatter betala för ökade offentliga utgifter?
I så fall måste jag säga att han väldigt snabbt är på
väg rakt in i väggen. Detta leder till en successivt
fortsatt ökning av utgiftskvoter och skattekvoter. Det
skapar stora samhällsekonomiska problem för de
välståndsbildande krafterna, för företagande och för
jobben, och det skapar betydande konjunkturkänslig-
het i de offentliga finanserna. Det strider också mot en
hel del kloka ord som står att läsa i vårpropositionen.
Därför blir jag också så förvånad över att just
detta exempel valdes på tillväxtåtgärder. Jag tolkar
det som att Erik Åsbrink ännu inte har kommit på
något annat. Låt oss hoppas att han gör det så små-
ningom.
Jag frågade också, fru talman, om lönebildningen,
men jag fick inte något svar.
Jag frågade om energipolitiken. Jag har förstått att
näringsministern har varit på ett möte med journalister
i dag, där han yttrade sig på ett litet svårtolkat sätt.
Jag skulle kunna formulera min fråga så här: Är det en
målsättning eller ett löfte att börja med förtida kärn-
kraftsavveckling?