Fru talman! Johan Lönnroth är litet krasslig i dag
med skrovlig röst. Det gör att jag blir något mildare i
mitt inlägg än vad jag hade tänkt vara. Jag vill ut-
trycka min stora glädje över att Johan Lönnroth i sitt
anförande för en stund sedan citerade Ernst Wigforss,
ett berömt uttalande från 30-talet, tror jag. Det är ett
framsteg att röra sig från Karl Marx till Ernst Wig-
forss. Jag välkomnar den rörelseriktningen. Jag hop-
pas att den fortsätter.
När det gäller den europeiska monetära unionen
vill jag säga följande. Johan Lönnroth har sagt både i
dag och vid andra tillfällen att vi lägger oss platt, att
politiken är helt inriktad på att underordna sig kon-
vergenskriterierna och att ingenting annat är viktigt.
Det är naturligtvis inte på det sättet. Jag har sagt, och
jag vill gärna säga det igen, att vi skall uppfylla dessa
kriterier dels därför att de är en bra mätare på tillstån-
det i svensk ekonomi - det är ett sätt att genomföra
saneringen av statsfinanserna - dels därför att vi, när
beslutet fattas i denna kammare hösten 1997 om Sve-
rige skall gå med i Europeiska monetära unionen eller
inte, skall vi ha full handlingsfrihet. Beslutet skall
fattas från en styrkeposition. Vi skall inte tvingas in i
någon viss lösning därför att vi har för svag ekonomi
att välja en annan lösning. Vi skall ha full handlings-
frihet, och vi skall skapa de ekonomiska förutsätt-
ningarna för detta. Detta är ett mycket konkret exem-
pel på att låta politiken återta herraväldet från mark-
naden.