Fru talman! Jag skall ta upp ett ämne som inte
tagits upp särskilt mycket i dag: utbildningen. Det är i
och för sig bra att regeringen satsar på utbildning,
men det verkligt stora problemet i dagens Sverige är
det som håller på att hända i våra svenska grundsko-
lor. Om jag skulle tvingas välja mellan ytterligare
anslag till högre utbildning och forskning å ena sidan
och ökade anslag till grundutbildning å andra sidan,
skulle jag nog faktiskt välja grundutbildningen.
Kommunernas och landstingens ekonomi i dag
möjliggör inte något effektivt stopp för den sociala
nedrustning som länge pågått inom grundskolan, inte
minst i arbetarstadsdelarna i de större städerna. Det
här måste regeringen ägna mycket mera tankearbete
åt.
Jag tror att Erik Åsbrink och jag är ganska överens
när det gäller synen på högerns förmåga att sanera
statsfinanser eller att göra något åt arbetslösheten. Att
höra alla högerpolitiker som runt om i vårt land talar
om att rädda regementen och om att sänka skatter för
många miljarder utan att de olika besparingsförslagen
egentligen har en riktig substans gör mig fast överty-
gad om att ihop med högern kan inget konstruktivt
uträttas.
Till sist: Jag tror att många av väljarna i 1994 års
val är besvikna över den vänstermajoritet som faktiskt
finns i denna riksdag. Detta skall vara centrum, säger
finansministern, men den här majoriteten borde an-
vändas!