Fru talman! Finansministern anser inte att det har
lagts fram några konstruktiva förslag från de andra
partierna. Nu vill jag påminna honom liksom Per-Ola
Eriksson om att när det gäller frågan om lättnader av
momsreglerna för småföretag tog ni faktiskt det för-
slag som vi var ensamma om att lägga fram i skatteut-
skottet. Men vi bjuder gärna på det.
Vi har dessutom i våra motioner lagt fram ett antal
konstruktiva förslag. Det handlar om stöd för försök
med sextimmarsdag, teknikupphandling, framtidsfon-
der, slopat grundavdrag för höginkomsttagare men
högre grundavdrag för låginkomsttagare. Jag har
emellertid en viss känsla av att efter det att regeringen
började älska Centern har regeringen inte intresserat
sig särskilt mycket för andra partiers förslag.
Finansministern hatar arbetslöshet och inflation.
Det är starka ord. Jag har inget emot att han uttrycker
sig på det sättet. Men på den gamla tiden då Erik
Åsbrink satt i Finansdepartementet brukade man ändå
vara ganska nyanserad på den här punkten, att man
såg något som man kallade målkonflikter. Det kunde
faktiskt ibland uppstå målkonflikter. Man var tvungen
att välja mellan pest och kolera. Men nu har man
tydligen köpt den här monetaristiska doktrinen att det
aldrig kan uppstå några sådana målkonflikter. Jag vill
upprepa min fråga från mitt första inlägg. Är möjlig-
heten att vara med i EMU överordnad och viktigare
än att få ned arbetslösheten?
Jag vill också säga ett par ord om något annat som
finansministern sade och som jag tycker är bra, näm-
ligen att politiken skall återvinna kontrollen över
marknaden, eller något liknande. Nu har vi en ut-
veckling när det gäller ägandet i Sverige där utländska
pensionsfonder, s.k. institutionella ägare utan lång-
siktigt ägaransvar, tar allt större andel av ägandet. De
har bara kortsiktiga intressen av avkastning. I det nya
pensionssystemet skall vi få ett premiereservsystem
där den som hanterar detta kommer att ha en oerhört
stor ekonomisk makt. Finansministern kan inte förne-
ka att den pågående utförsäljningen av statliga företag
ytterligare undergräver möjligheten att utöva den
politiska makten. Min fråga är: Är det bara budgetsa-
neringen som skall klara den ökade politiska makten
över marknaden?