Fru talman! Sverige har under de senaste åren fått
uppleva stark ekonomisk tillväxt. Den har varit och är
fortfarande investeringsledd. Det är utmärkt. Det är
investeringar i ny och utökad produktion som nu
skapar grunden för en ekonomisk återhämtning. Dessa
investeringar tillsammans med den internationella
ekonomiska utvecklingen, den låga inflationen och de
sjunkande räntorna får oss att göra en bedömning som
liknar regeringens när det gäller konjunkturutveck-
lingen.
Den nedgång vi haft det sista halvåret är begrän-
sad, och det mesta pekar på att konjunkturen stärks i
slutet av året. Det är bäddat för en fortsatt återhämt-
ning också i statsfinanserna. Målet att uppnå balans i
statens finanser 1998, som vi också står bakom, bör
klaras med den förstärkningsnivå som nu föreslås.
Men investeringarna sker i hög grad i traditionell
råvarubaserad exportindustri. Dessa investeringar ger
mycket få nya jobb. Ibland leder de tvärtom till färre
jobb. Arbetslösheten stannar på mycket höga nivåer,
den ekonomiska tillväxten till trots. I ett längre per-
spektiv framstår också inriktningen på investeringarna
som ett konserverande av en industri- och närings-
struktur som redan nu är föråldrad. Vi behöver också
betydligt mer investeringar i tjänstesektorn, i miljö-
sektorn och i informationssektorn för att verkligen
uppnå en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling.
Sverige riskerar annars att få en alltmer utarmad eko-
nomi med färre jobb.
Det var det som var skälet till att jag i mitt förra
inlägg sade att vi måste sänka arbetstiden. Vi har
faktiskt en uppgörelse i tillväxtpropositionen med
regeringen om att satsa mer på gröna jobb. Vart tog
den satsningen vägen, Erik Åsbrink? Per-Ola Eriks-
son har också tappat bort den, men var har Erik Ås-
brink den satsningen?