Fru talman! Jag är väldigt förvånad över att du tar upp detta, Agneta Luttropp. Om det är så viktigt för Miljöpartiet, varför har ni inte budgeterat för det? Då hade ni i dag kunnat gå ut starkt och säga: Vi har i vårt budgetförslag en summa pengar som är avsatt för detta.
Jag tycker egentligen inte att man ska gå på handikapprörelsen på det sättet. De har lidit tillräckligt mycket. Det är inte fråga om att detta skulle ha varit på plats för ett och ett halvt år sedan; det borde ha varit på plats för tio år sedan. Även under den socialdemokratiska regeringen borde detta ha varit i gång. Det är inte sådant det är fråga om, utan det är att det faktiskt ligger i sakens natur att ta ett ekonomiskt ansvar för detta eftersom det är budgetpåverkande.
Jag och Folkpartiet tror utifrån våra erfarenheter att det inte blir särskilt stora kostnader. Vi tror snarare på vinst på sikt. Det är det man ska komma ihåg, inte vad det kostar i dag. Långsiktigt kommer dessa kostnader i stället att ge vinst tillbaka, när det gäller såväl kommuner och landsting som alla andra aktörer, privata som offentliga. Låt oss i stället jobba tillsammans för att de som har funktionsnedsättning ska bli likvärdiga de övriga! De har lidit tillräckligt mycket, och jag tycker att det har gått alldeles för lång tid.
När jag var på tillgänglighetsmarschen ropade man att tillgänglighet är en rättighet, att det är fråga om rättvisa och jämställdhet. Jag sade att det borde vara en självklarhet för oss alla.