Herr talman! Det har varit spännande att ha fått vara med och lyssna på den här debatten. Jag sitter normalt i socialutskottet. Det finns två skäl till att jag valde att anmäla mig till den här debatten. Jag har skrivit en av de motioner som ser ut att kunna bifallas i morgon, men den kanske viktigaste anledningen är att all funktionshinderspolitik i någon mening handlar om tillgänglighet eller kanske ännu bättre beskrivet bristen på tillgänglighet. För många människor betyder den bristen att de inte får samma möjligheter som andra att få tillgång till samhällets olika områden, oavsett om det handlar om skolan, jobbet eller fritiden.
Det har också varit intressant att göra jämförelser med de debatter som vi har i socialutskottet. Nu har den ena efter den andra av borgerliga företrädare gått upp i talarstolen och vridit sig som maskar över att samtidigt som man vill tala om att man står för att det ska bli inskrivet i diskrimineringslagen har de någonstans fått sig tillsagt att de absolut inte får gå med på detta.
Jag vill gärna tro att en stor del av dem som engagerar sig i de här frågorna ser behovet av den här lagstiftningsförändringen och till och med skulle kunna tänka sig att ställa upp bakom de motioner som vi har skrivit. Men vi vet att det finns krafter inom regeringen som inte godtar att man driver på i den här frågan. Det är sorgligt, men det är det faktum som har framkommit under alla år som det här har pågått.
Som ledamot i riksdagens socialutskott får jag ofta vara med och debattera frågor som dessa i många olika sammanhang. Nästan alltid säger samtliga företrädare för borgerliga partier att de jättegärna vill att det blir en lagstiftning så fort som möjligt. Jag läste i protokollet om debatten om vårt senaste betänkande. Jag skrev upp fyra citat från borgerliga ledamöter som jag tänkte läsa.
"Ja, min absoluta övertygelse är att alliansregeringen ska presentera ett förslag så att brister i tillgänglighet ska vara grund för diskriminering." Det sade Kenneth Johansson, centerpartist och ordförande i utskottet.
"Det är precis som det har beskrivits tidigare av Kenneth Johansson att vi jobbar intensivt på att få till stånd en sådan här lagstiftning." Det sade Margareta B Kjellin från Moderaterna i ett inlägg. I ett annat sade hon: "Självklart är det en prioriterad fråga!"
"Vi i Folkpartiet anser att det är en självklarhet att bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering." Det sade Maria Lundqvist-Brömster, Folkpartiet.
"När det gäller tillgänglighet står Kristdemokraterna bakom ambitionen och inriktningen att tillgänglighet ska gå under diskrimineringslagen." Det sade Roland Utbult från Kristdemokraterna.
Trots alla dessa storvulna löften händer ingenting. Ansvarigt statsråd Erik Ullenhag har aldrig haft något annat svar på frågan än att den för närvarande bereds i Regeringskansliet. Det faktum att den borgerliga regeringen trots löften från företrädare för samtliga borgerliga partier om en snar lagstiftning ännu inte ens förvarnat om att en proposition kommer att läggas fram kan inte annat än beklagas.
Nu kan vi inte vänta längre på att regeringen ska försöka komma överens. Vi är skyldiga den samlade funktionshindersrörelsen att komma till skott och i lag fastslå att bristande tillgänglighet faktiskt är diskriminerande. Något annat skulle vara ett slag i ansiktet på alla människor som dagligen och handgripligen ställs inför dessa problem. Det kan inte betraktas som annat än väldigt anmärkningsvärt att samtliga borgerliga ledamöter i arbetsmarknadsutskottet nu går emot ett förslag som deras respektive partier säger sig stå bakom.
De argument jag har hört i debatten här handlar till sina största delar, även om det inte är till alla delar, just om ekonomi. Jag måste säga att jag inte riktigt begriper om det är så att de borgerliga ledamöterna inte har läst majoritetens betänkandetext. Man kan väl inte på något sätt betrakta de beskrivningar som står där om att man ska ta hänsyn till samhällsekonomiska konsekvenser som mindre än hängslen och livrem.
Ni borde alltså verkligen ta möjligheten att faktiskt bli av med denna fråga som hänger över en stor del av er - det är jag helt säker på - som något ni skulle vilja krypa undan snabbt som tusan. Ni borde hjälpa till att få igenom denna lagstiftning som för många skulle innebära en väldigt stor förändring i deras liv.
Dessutom har vi regeringens departementspromemoria
Bortom fagert tal
, som många har pratat om förut. Jag har sagt till ministrarna vid flera tillfällen att det kanske är dags att ta bort detta från regeringens hemsida, men senast i dag tittade jag i den lättlästa delen - den är naturligtvis utmärkt om man har funktionsnedsättningar - och där står det att lagstiftningen kommer att träda i kraft den 1 juli 2012. Eftersom det fortfarande står där är det väl en ambition från regeringen att det ska vara så. Då är det bråttom, och då kanske det är lika bra att ni hakar på så att vi möjligtvis hinner få igenom detta så att det kan genomföras till den 1 juli. Det vill ni ju tydligen själva att det ska.
Man kan dock konstatera att alla de löften som har utfästs i alla möjliga och omöjliga sammanhang inte har varit vatten värda. Det har även denna debatt visat. Jag känner mig stolt över att en majoritet i riksdagen nu visar att man har tröttnat på regeringens handlingsförlamning och därför föreslår bifall till min och flera andras motioner om att göra brist på tillgänglighet till en grund för diskriminering.
Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet under punkt 7.
Jag vill dock innan jag slutar också tala om att det i morgon kommer att vara ett seminarium anordnat av HSO och DHR, där man presenterar en utredning som enligt de uppgifter jag har fått kommer att visa att det faktiskt kommer att innebära en samhällsekonomisk vinst om vi genomför denna lagstiftning så snart som möjligt. Det kanske kan lugna era bekymrade pannor en aning om ni får veta att det inte bara kommer att gynna väldigt många människor utan också kan gynna samhällsekonomin. Det är väl fantastiskt om vi kan få båda dessa saker på en gång.
(Applåder)