Fru talman! Jag instämmer till fullo med Ann-Christin Ahlberg. Det är miljön och omgivningen som är funktionshinder, inte personen i fråga eller handikappet i sig.
Det var ju vårt parti som tillsammans med Ann-Christin Ahlbergs som på 90-talet, efter en fruktansvärd kris, var med och plockade fram en budgetlag och såg till att det måste finnas balans i statens finanser. Det är en förutsättning för dem som är i störst behov av samhälleligt stöd att det finns balans. Jag vet att vi fortfarande har precis samma uppfattning om det.
Därför tror jag att det snarare blir kontraproduktivt att försöka göra det till en skiljelinje. Vi har samma uppfattning om att det ska införas. Men för att kunna göra det måste vi ha ett fullständigt underlag som det går att göra beräkningar på, som det går att budgetera och se till att det kommer in. I nuläget finns inte det. Det är en oerhört stor skillnad på de uppgifter som finns i de utredningar som i så fall skulle ligga till grund för ett lagförslag här och nu.
Låt oss ta fram ett underlag som det går att bygga en lagstiftning på. Det är mitt svar. Jag är inte emot att det ska införas som diskrimineringsgrund.