Fru talman! Jag kan hålla med mycket av det som har sagts. Det visar att det finns mycket att göra i samhället.
Det är viktigt att följa upp vad kommunerna och landstingen gör för till exempel kollektivtrafiken. Kommunal- och landstingsägda trafikbolag måste också se till att det finns en kollektivtrafik som följer lagstiftningen. Det är likadant med byggandet. Det fordras att fler kommuner gör mer än i dag. En del kommuner och landsting gör nog vad de kan och vidtar viktiga åtgärder, men det finns också kommuner som inte gör vad de ska enligt nu gällande lagstiftning.
Ann-Christin Ahlberg har beskrivit hur det kan vara med funktionsnedsättning. Det är viktigt att vi hela tiden strävar framåt och försöker göra förbättringar. Man kan inte komma ifrån att man kan lova hur mycket som helst, men det kommer också en nota där någon ska betala. Vem ska betala, Ann-Christin Ahlberg, om vi går direkt lagstiftningsvägen, det blir rättspraxis och sanktionsavgifter för kommuner och fastighetsägare? Det är fråga om enorma samhällskostnader.
Det finns säkert också intäkter, och Statskontoret har gjort vissa beräkningar. Det går att göra besparingar på hemtjänsten med 2 miljarder. Fler personer med funktionsnedsättning i arbete ger 10 miljarder. Det finns säkert intäkter. Vi vet inte riktigt vad kostnaderna och intäkterna blir. Vi måste jobba vidare med frågan så att vi får en bra kostnadsbild. Det är grunden för fortsättningen. Sedan är vi nog överens att vi måste göra mer för människor med funktionsnedsättningar.