Herr talman! Befintlig lagstiftning måste följas. I plan- och bygglagen framgår hur bostäder ska handikappanpassas. Det sker också i de flesta kommuner, men alla kanske inte följer lagstiftningen så noga. Det är likadant med kollektivtrafiken. Visst finns det säkert mycket att göra. Många gånger är det här kommunala frågor. Då måste kommunerna och landstingen se till att lagstiftningen följs. Då får kommunerna vara beredda att betala för detta. Det kan kanske utgå statsbidrag för något, men kommunerna har ett ansvar.
Detta handlar om en stor och omfattande reform. Dålig tillgänglighet ska skrivas in i lagstiftningen. Det kommer att bli sanktionsavgifter mot kommuner och privata fastighetsägare. Det kommer att bli rättsprocesser, och det kostar pengar. Hur mycket det kommer att kosta vet vi inte riktigt i dag. Därför vill vi fortsätta utredningen.
Här finns säkert också intäkter. Jag sade i mitt inledningsanförande att Statskontoret nämner 2 miljarder billigare hemtjänst. Om man får ut fler människor med funktionsnedsättningar i arbete kan det vara fråga om 10 miljarder. Ställ det mot de andra 200 miljarderna.
När vi har fått fram en kostnadsbild, när vi vet hur mycket reformen kommer att kosta, får det vägas mot andra viktiga reformer. Men det är allas uppfattning att detta måste ha en hög prioritet. Men vi kan inte fatta beslut på lösa grunder utan att veta kostnaden. Vi måste ta ett ekonomiskt ansvar. Det handlar om att värna om de offentliga finanserna. Det har vi hört inte minst i dag i partiledardebatten. Vi får ta ansvar för det.
Ni vill höja skatterna, Josefin Brink, och lägga ännu fler bördor på företagare och löntagare. Vi menar att vi inte kan gå den vägen. Det drabbar tillväxten och ytterst välfärden.
Det här är en angelägen reform, och vi fortsätter arbetet med att utreda för att se till att människor med funktionsnedsättningar får bättre möjligheter att delta på ett aktivt och bra sätt i samhällslivet.