Herr talman! Jag upplevde inte att jag fick någon speciell fråga ställd till mig i denna replik. Jag kan då antingen utnyttja dessa två minuter för att tala om det som jag redan har sagt i kammarens talarstol eller förkorta debattiden. Men denna fråga tycker jag är så pass viktig, vilket Ann-Christin Ahlberg sade alldeles nyss. Vi kristdemokrater kommer inte, som jag sade i mitt anförande, att ge oss i kampen för att få igenom de förslag som vi har drivit och kommer att fortsätta att driva förrän pengar finns anslagna. Men då måste vi veta hur mycket pengar det ska vara. Det handlar inte om att sätta ett maxtak för vad det ska få kosta. Det handlar inte om vad det ska få kosta utan om hur mycket det kostar. Vi måste i budgeten ta ett ansvar för ekonomin. Det kan tyckas vara en perifer fråga i förhållande till de vinster som kan göras för den enskilde.
Som Ann-Christin Ahlberg också säger här tycker jag att det är viktigt att ha dessa personers bästa för ögonen. Det är inte först och främst samhällsekonomiska kostnader eller vinster som vi ska diskutera utan vad det betyder för de enskilda personerna. Men för att lyckas genomföra det förslag som jag tror att vi gemensamt står bakom måste vi veta vad det kostar för att kunna anslå dessa medel. Därför välkomnar jag att regeringen fortsätter att ta fram ett underlag med tanke på att de utredningar och den promemoria som vi har att ta ställning till pekar på så vitt skilda kostnader. Därför välkomnar jag regeringens fortsatta arbete.