Herr talman! Vi kräver inte på något sätt någon särlagstiftning för svenskar, Gustav Nilsson. Vi kräver bara samma lagstiftning. Samma regelverk ska gälla för alla människor som befinner sig och bor i Sverige. Det ska inte vara någon särlagstiftning för någon, varken för människor födda i Sverige eller för människor som kommer från andra länder. Det ska vara samma regler och samma lagstiftning för alla.
När det gäller tillgänglighet kanske du inte lyssnade på mitt anförande. Det är ingen självklarhet att staten ska stå för hela notan. Det ska inte vara gratis för företag att diskriminera. Den notan får de ta i sina budgetar och eventuellt reglera med sina kunder. Men att staten ska gå in med pengar och betala alla de här eventuella 200 miljarderna ser jag som en utopi.
Samma sak är det med kommuner och landsting. De har under en mycket lång tid, i decennier, negligerat den lagstiftning som finns och har funnits under mycket lång tid. De har inte gjort de nödvändiga investeringar i välfärden - för det här är välfärdens kärna, Gustav - som behövs för att ge funktionshindrade den tillgänglighet de har rätt till.
Redan våren 2010, innan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, hade vi i vår skuggbudget budgeterat för någonting som vi kallade en tillgänglighetsmiljard.
Men jag vill återigen säga när det gäller diskriminering att det ska vara samma regler för alla. Det ska inte vara någon särlagstiftning. Och när det gäller funktionshindrades möjligheter i det svenska samhället ska det vara samma rättigheter för alla, ingen diskriminering. Det här är välfärdens kärna, och det måste få kosta pengar, om det nu kommer att kosta. Det finns ju allianskolleger som påstår att det till och med är en investering. Men låt oss då investera tillsammans!