Fru talman! Ca 600 dagar har gått sedan remisstiden på utredningen
Bortom fagert tal
gick ut. Ändå har inget hänt.
Vi har en ansvarig minister som säger att bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering. Vi har borgerliga ledamöter som har sagt att de ska jobba för tillgänglighet men reserverar sig när förslaget behandlas i arbetsmarknadsutskottet. Det är dags att gå från ord till handling.
Det här handlar om människor som har precis samma behov som du och jag. Det handlar om människor som har mänskliga och demokratiska rättigheter, precis som du och jag. Det handlar om människor som stängs ute från skolor, arbetsplatser och fritidsintressen. Det handlar om att man blir utestängd från att kunna mötas på olika arenor, till exempel kulturlivet eller de intressen man har med sin familj.
Att inte kunna mötas innebär att vi förminskar vår möjlighet att lära mer av varandra och lära känna varandra. Att träffa och umgås med människor med en större funktionsnedsättning har berikat mig mycket och lärt mig mycket i mitt liv.
Det går faktiskt att se skillnad på svart och rött garn med fingrarna om man inte ser. Det fick jag som barn lära mig av min farmor. Och när jag blev lite större fick jag av min farfar lära mig hur man kunde köpa snus utan att kunna komma in i affären.
Fru talman! Alla kommer vi med största sannolikhet att ha eller få någon funktionsnedsättning, tillfälligt eller bestående, under våra liv. En del av oss drabbas av det för att vi får leva ett långt liv, en del har en medfödd funktionsnedsättning, och några drabbas för att de råkar ut för olycka.
Frågan om tillgänglighet handlar inte bara om att tillfredsställa behoven hos människor med funktionsnedsättning utan om sådant som är bra för oss alla. Utan att vi tänker på det använder vi oss gärna av de hjälpmedel som i dag finns lite här och där, även om de är för få. Vem har inte känt att räddningen är en dörröppnare när man kommer med tunga kassar, eller sovande barn på armen, eller att hissen har varit räddningen när man har haft tungt bagage eller en barnvagn att ta med sig upp i lägenheten? För att inte tala om handikapptoaletter, som jag de senaste åren har upplevt är en räddning när man ska hjälpa barnbarnen på toaletten, för det är bara där man får plats om man är flera. Det handlar också om hörselslingor som gör att mormor och morfar kan få behållning av tal, teaterföreställningar och sportkommentatorer, liksom att känna glädjen av att höra barnbarnen sjunga
Idas sommarvisa
på skolavslutningen.
Personer med funktionsnedsättning ska ha lika stora förutsättningar som alla andra att kunna delta i arbetslivet och i samhället i stort. Det får vi alla nytta av.
Det här är också en fråga om människosyn och mänskliga rättigheter som är fastslagen i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige har anslutit sig till.
Jag tror att fler än jag kan förstå och känna hur kränkande det är och vilket utanförskap det kan vara att som människa inte kunna gå på restaurang eller på bio tillsammans med sina kamrater eller sin familj, eller att inte kunna köpa sig en glass, gå in på ett fik eller köpa sina kläder själv, för man kommer inte in i butiken. Trots att man är tillräckligt vuxen kan man inte göra det man borde få göra på egen hand.
Låt mig ta några andra exempel: Det finns barn och ungdomar som inte kan ta sig till sin egen skolavslutning på grund av olika hinder. Det finns föräldrar som inte kan ta sig till barnens olika aktiviteter för att de har en funktionsnedsättning. Vårt samhälle är fortfarande fullt av många och olika hinder, trots att vi har haft regler och lagar sedan 70- och 80-talet. Problemet är att kraven inte på långt när efterlevs och att vi många gånger inte gör rätt.
Ta SJ som ett exempel på att vi inte alltid gör rätt. I sin upphandling hade SJ från början inte tagit med att man skulle ha rullstolsramp, så vid jultid kunde vi i medier läsa och höra att människor i rullstol inte fick åka med på X 2000-tåget. Eller se på den uppmärksammade AD-domen om den blinde juristen med hög kompetens och de bästa referenserna. Försäkringskassan hade upphandlat it-system för stora belopp men inte hållit sig till reglerna om att interna it-system ska följa internationella tillgänglighetsstandarder. Sådant får inte ske i Sverige 2012! Teknik och utrustning finns för att möjliggöra för fler människor med funktionsnedsättning att få ett jobb.
Vi måste få en lagförändring i diskrimineringslagstiftningen när det gäller bristande tillgänglighet eftersom det inte har hänt tillräckligt mycket trots att vi har haft regler och lagar sedan 70- och 80-talet.
Handikapprörelsen har i många år kämpat för att få ökad tillgänglighet, bland annat genom att anordna Marschen för tillgänglighet på många orter i vårt land. Man har krävt en lag som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering. Jag vet att många av oss politiker har gett löften om förändring.
Självklart kommer detta att kosta, men kostnaderna måste ses mot bakgrund av hela befolkningens nytta med lagregleringens möjligheter. Vi måste våga se att det är en investering för oss alla och för framtiden. Vi måste se det som en investering på samma sätt som broar, vägar och skolor. Att vänta minskar inte kostnaderna.
Fru talman! Vi blir allt äldre, och 2009 fanns det 550 000 personer i åldern 75-85 år. År 2025 beräknas det i samma åldersgrupp finnas 870 000 personer, alltså en ökning med 58 procent.
Det är inte så långt tills vi är där. Ändå har vi inte gjort speciellt mycket. Vi kan göra mycket mer.
Detta talar för sig själv. Vi kommer att bli fler som kommer att få en funktionsnedsättning. Vi vet att när vi blir äldre får många av oss nedsatt rörelseförmåga, hörsel och syn och andra funktionsnedsättningar.
Vi vet att allt fler äldre bor kvar hemma och klarar sig själva. En del gör det helt själva, och en del gör det med hjälp av hemtjänst. Om vi då bygger våra bostäder rätt är det något som vi tjänar in stora belopp på.
Men man behöver inte ha en funktionsnedsättning, som jag har sagt tidigare, eller vara äldre för att ha nytta av bättre tillgänglighet. Den som kör barnvagn eller kundvagn, bär barn eller matkassar eller lastar in eller ut varor med mera får också en bättre arbetsmiljö. Och det är viktigt då allt fler förväntas finnas kvar i arbetslivet högre upp i åldrarna. Om statsministern får som han vill ska vi vara kvar i arbetslivet ända till vi blir 75 år.
Att få in tillgänglighet i diskrimineringslagstiftningen är alltså bra för oss alla. När man bygger nytt eller planerar för framtiden kommer vi med stor sannolikhet att kunna se att det var en god investering som vi gjorde, om vi gör rätt, givetvis. Det är oerhört viktigt att vi tillsammans med handikapporganisationer och experter också ser till att det blir rätt.
Olika beräkningar har presenterats med helt olika ekonomiska analyser, och i morgon kommer ytterligare en ny rapport om vad det här eventuellt skulle kunna kosta eller
om
det kommer att kosta.
Men vi måste också titta på de vinster som det kan bli om vi alla får tillgänglighet. Till exempel har Svensk Handel beräknat köpkraften hos personer med funktionshinder till ca 100 miljoner. Därtill kommer givetvis de som följer med, till exempel kompisar eller en familjemedlem. Det är nog ganska troligt att även de kommer att handla. Det kanske rör sig om 130-140 miljoner, enligt deras beräkning.
Vi vet att arbetslösheten är stor, att inträdet i arbetslivet förhindras för unga människor med funktionsnedsättningar och att allt fler unga personer med funktionsnedsättningar tvingas till förtidspension eller aktivitetsstöd. Enligt SCB har det ökat med 63 procent när det gäller 19-åringar mellan 2005 och 2011.
Om vi bara kunde minska det något skulle det vara en vinst både för den enskilde och för oss alla.
Om arbetsplatser och skolor var tillgängliga för alla skulle fler med funktionsnedsättningar kunna arbeta eller utbilda sig och försörja sig genom eget arbete. Om bara en liten del till kom in i arbetslivet skulle det bli vinster för såväl den enskilde som verksamheten och samhället.
Fru talman! Vi vet också att föräldrar till barn med funktionshinder uteblir mycket från arbetslivet eller minskar tiden på grund av att barnen inte har möjligheter att ta sig till skolan eller till fritidsaktiviteter själva. Det krävs att någon vuxen eller förälder följer med.
Riksrevisionen har i en rapport räknat fram att det är enorma summor i fråga om produktionsbortfallet för föräldrar som har barn med funktionshinder. Även här skulle vi kunna få vinster i samhället om vi kunde få tillgänglighet för allt fler.
Vi måste se på möjligheterna, för det här skapar också nya arbetstillfällen. Vi behöver mer och nya jobb i Sverige. Det är saker som ska åtgärdas och planeras, men det kan också skapa möjligheter till nya uppfinningar, såsom teknik, nya hjälpmedel och andra produkter.
Vi socialdemokrater vill att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med ett lagförslag om bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund. Regeringen behöver inte utreda fler gånger. Det har redan utretts i bland annat Hans Ytterbergs utredning
Bortom fagert tal
. Det finns alltså ingen anledning att fördröja en lagreglering på det här området.
Ansvarig minister Erik Ullenhag brukar hänvisa till att frågan bereds i Regeringskansliet och att det inte är någon hemlighet att ministern och Folkpartiet anser att bristande tillgänglighet kan ses som diskriminering. Han har makten över dessa frågor. Ändå förhalar han denna fråga.
Men det är inte bara Folkpartiets minister som har lovat, utan flera andra regeringspartier lovade förändringar i valrörelsen 2010. Ändå kommer inget förslag fram.
Regeringen har faktiskt visat tidigare att de kan förändra väldigt fort om de bara vill, men då handlade det tyvärr om att försämra för människor.
Nu har regeringen en ny chans - upp till bevis - att snabbt återkomma med ett bra lagförslag. Det är bra för alla oss människor men speciellt för personer med funktionsnedsättning.
Fru talman! Detta betänkande handlar inte bara om bristen på tillgänglighet, utan det handlar också om lönekartläggning, psykosocial arbetsmiljö och diskriminering samt om Diskrimineringsombudsmannen. Där har vi socialdemokrater reservationer och ett särskilt yttrande. Men i dag är det här den viktigaste frågan att diskutera.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag under punkt 7 och till vår reservation nr 11.
(Applåder)