Fru talman! Agneta Luttropp sade i sitt inlägg att mycket är gjort men att mycket arbete återstår. Det kan jag gärna instämma i därför att det naturligtvis återstår mycket för att få ett samhälle som är tillgängligt för alla människor med funktionsnedsättningar. Men det handlar återigen också om att ta ett samhällsansvar och att ta ansvar för både budget och samhällsekonomi.
Jag tror att vi är överens om nästan allting när det gäller att vi måste göra mer för att vi ska få ett tillgängligare och bättre samhälle för alla människor, inte minst för de människor som har en funktionsnedsättning.
Men låt oss också titta på den lagstiftning som redan finns. Agneta Luttropp tog upp skolorna. Det stämmer säkert att många skolor ute i landets kommuner inte är anpassade för barn med funktionsnedsättningar. Här finns det mycket att göra.
Jag kan även nämna kollektivtrafiken som också nämndes - tåg och bussar. Självklart återstår det mycket att göra även där. Men det är framför allt ett kommunalt ansvar att se till att man följer den lagstiftning som redan finns. Jag tycker att vi ska ställa större krav på kommuner och landsting att de verkligen följer lagen. Som jag sade inledningsvis är det säkert många som gör det. Men det finns också kommuner som ligger långt efter i detta arbete.
Återigen till finansieringsfrågorna. Man kan inte bara säga att vi måste göra mer. Visst ska vi göra det. Men det handlar också om att kunna betala notan, och vem ska göra det?
Det finns säkert bra exempel från både Norge och andra länder. Men när det gäller Norge har den nya lagen funnits i bara ett par år. Jag tror därför att det är lite för tidigt att utvärdera vilka effekter den nya lagstiftningen i Norge har haft.