Herr talman! Det blir en lite märklig debatt när regeringspartierna sinsemellan tolkar vad de faktiskt skriver i det här betänkandet och vad det egentligen handlar om helt olika.
I sitt anförande sade Andreas Carlson att det var ekonomiskt lättsinnigt att skärpa kraven på fastighetsägare, tågföretag, skolor och butiksägare om man inte hade beräknat exakt vad det skulle kosta. Det kan jag tycka är lite stötande. Det är inte någon rättighet för de här aktörerna att diskriminera personer med funktionsnedsättningar. Det handlar om grundläggande rättigheter, och det är vi överens om i tal. På sikt är det också rimligen en stor samhällsekonomisk vinst om skolan, arbetslivet och andra offentliga lokaler och nyttigheter görs tillgängliga för fler.
Sedan säger Andreas Carlson att det egentligen bara är en fråga om att kunna budgetera för detta. Det inte en fråga om det blir för dyrt eller ej. Det handlar bara om att räkna ut hur mycket det ska kosta. Det uppfattar jag som en helt annan bild än den som exempelvis har framförts av Moderaterna, men det är bra. Jag ska inte lasta Andreas Carlson för vad andra har sagt. Det är jättebra att Kristdemokraterna har den inställningen.
I morgon kommer det att fattas beslut om det här. Det kommer att finnas ett riksdagsbeslut i morgon där en majoritet faktiskt har beslutat att en sådan här lagstiftning ska genomföras. Då är nästa fråga: Hur lång tid kommer det att ta? Vad kommer Kristdemokraterna att göra för att se till att detta blir gjort så att det inte bara fortsätter att vara fagert tal under resten av den här mandatperioden?