Herr talman! Vi skall i dag inte ta ställning till själva
sakfrågan om de historiska arrendena. Den frågan
får vi anledning att återkomma till när ett förslag
ligger på riksdagens bord. Jag har tidigare nämnt
att en proposition i ärendet skall läggas fram till
våren.
Bengt Silfverstrand säger att regeringen inte har
klarat av frågan. Denna regering har ju trots allt
inte haft så många år på sig att klara av frågan. Det
är faktiskt ytterst en fråga som har drivits av
Socialdemokraterna länge. Varför tog
Socialdemokraterna inte tillfället i akt och införde
tvångslagen? De hade decennium efter decennium
på sig att göra något sådant.
Frågan om investeringsskyddet har varit av
betydelse för de historiska arrendena. Det är ingen
tillfällighet att regeringen bestämde sig för att
skicka ut båda delarna av utredningen på remiss.
Det var viktigt att lösa problemen i båda delarna på
samma gång.
Det går alldeles utomordentligt bra att hänvisa till
ett fyra år gammalt riksdagsbeslut, eftersom det
riksdagsbeslutet förutsatte att det skulle tillsättas
en utredning. Den utredningen var klar -- jag har
den framför mig -- i oktober 1992. Det är ganska
exakt ett år sedan. Slutbetänkandet i utredningan
var klar i oktober 1992. Därefter har den skickats
ut på remiss. Den remisstiden har tämligen nyligen
gått ut. Svaren håller på att sammanställas i
Justitiedepartementet, för att därefter vara en del i
beredningsarbetet i skrivandet av en proposition.
Jag tycker inte att beredningstiden är så där alldeles
orimligt lång. Jag brukar ändå vara känd för att
vara kritisk i fråga om beredningstiders längd.