Herr talman! Jag tycker att det är en intressant
vinkling Elisabeth Persson gör när hon jämför med
hyresrätter och möjligheten att bilda bostadsrätt. I
de allra flesta fall är det något som man försöker
lösa på frivillig väg. Det är inte något som man
försöker tvinga på någon av parterna. Om man gör
så, tycker jag att man går felaktigt till väga.
Det ligger säkert mycket i -- det har jag också
predikat i många olika sammanhang -- att om man
äger någonting så är man mycket rädd om detta.
Man vill vårda och bevara det. Så tror jag faktiskt
också att det är om en arrendator övertar
äganderätten till den gård som han eller hon
brukar. Detta gäller säkert framför allt om man har
ett historiskt arrende som har gått i arv i familjen
under väldigt många år.
Jag tror faktiskt att vi måste lösa det här på frivillig
väg i stället. Vi kan gärna försöka stimulera
utvecklingen på olika sätt genom att tala om att vi
tycker att vissa saker skulle vara bra. För min
personliga del måste jag säga att jag har mycket
svårt att medverka till att vi skulle införa en lag där
vi tvingar på någon den här lösningen.