Fru talman! Detta är ytterligare ett exempel på den
avgrundsdjupa skillnaden mellan ord och handling
när det gäller Centerpartiet.
Centern kommer inte att dansa efter Bengt
Silfverstrands pipa, säger Bengt Kindbom. Jag är
faktiskt en mycket obetydlig person i denna fråga.
Jag tycker bara att det är en förpliktelse gentemot
dem man känner för och arbetar för.
I det här fallet gäller det människor som i
generationer i alla fall delvis har levt under
slavkontrakt. De borde någon gång kunna bli fria
och kanske frigöra sig från det ok som problemen
med fideikommissen har inneburit och som också
flera centerpartister har vittnat om. Det handlar
alltså om att tillgodose dessa människors intressen
och definitivt inga enskilda socialdemokraters.
Sedan omnämnde Bengt Kindbom ett ärende där
en socialdemokratisk regering hade tagit lång tid på
sig. Jag tycker att anständigheten kräver att jag
säger att jag är kritisk, oavsett vilken regering det
är som tar så lång tid på sig. Det skall man kunna
kosta på sig att säga, och det gör jag nu.
Det rör sig nu om frågor som flera centerpartister
finner vara en hjärteangelägenhet. Det är t.o.m. en
så stor hjärteangelägenhet att man själv lägger fram
förslag till Sveriges riksdag. Dessutom handlar det
om en av de centerpartister som allra bäst
behärskar denna fråga och som har suttit i en
arrendekommitté, vilken efter många om och men
har tagit en klar ställning för att friköpsrätt skall
införas. Sveriges riksdag får upp frågan på sitt bord
ytterligare en gång ett och ett halvt år efter det att
riksdagen har hänvisat till pågående beredning i
regeringskansliet. Denna långa beredningsprocess
räcker ändå inte till för Centerpartiet, utan man
kommer än en gång att falla undan och dansa efter
regeringen Bildts pipa, vilket vi nu har fått
bekräftelse på. Då kan man bara använda ett ord:
Beklämmande!