Herr talman! Jag skulle kunna nöja mig med att
instämma i Bengt Silfverstrands alldeles
utomordentliga anförande. Det är sorgligt att se att
inget händer, trots riksdagens tidigare beslut. Det
är också tragiskt att frågan har förhalats så, att
Gustav Hansson på sitt Kobergstorp inte fått
uppleva att han får sina rättigheter tillgodosedda.
De borgerliga har genom att förhala frågan visat
prov på en okänslighet, när man tvekat att ta
ställning för torparna. Friherre Silfverschiöld och
andra borde ha kunnat lösa frågan utan att
riksdagen behöver lagstifta, men tyvärr har den
viljan inte funnits.
Det skall bli intressant att se om de borgerliga som
utställt löften till torparna står fast vid dessa löften.
Men de som står fast vid löftena till torparna borde
också klara av att övertyga fler av sina
partikamrater, så att den socialdemokratiska
reservationen vinner bifall och frågan därmed
flyttas framåt.
Herr talman! Jag begärde främst ordet för att ställa
några frågor till Ny demokrati om dess märkliga
spel i den här frågan. Nu orkar tydligen ingen av
partiets ledamöter vara närvarande i kammaren,
men de kan kanske tillställas frågorna så
småningom.
Precis som Bengt Silfverstrand var inne på, vet vi
att Bert Karlsson har lovat att ställa upp på
torparnas sida. Men förra året vid omröstningen
lyckades han inte få partiet med sig -- det var väl
efter det att greve Wachtmeister sagt sitt nej.
Det är naturligtvis inte särskilt förvånande att Ny
demokrati svek torparna förra året, eftersom Ny
demokrati inte direkt ställt upp för vanligt folk i
andra frågor. Ändå har säkerligen en del
överraskats av att Ny demokrati så markerat ställer
upp på att förhala denna fråga.
Från ett ganska oväntat håll fick vi i lördags ett slags
förklaring på varför Ny demokrati agerat som det
gjort mot torparna och var Ny demokratis intressen
mest hör hemma. I Aftonbladet kunde man
nämligen läsa en intervju med systern och
svägerskan till friherreparet på Koberg, den nya
ordföranden i Röda korset, prinsessan Christina.
På frågan om vad hon tycker om Ian Wachtmeister
svarar prinsessan: ''- Har jag känt sedan jag var
liten flicka och han tillhörde mina systrars
umgängeskrets, han var hemma och klättrade i
gardinerna.'' Frågan är vad torparna på Koberg har
att hämta hos ett parti med en sådan ledare. Valet
för greve Wachtmeister står mellan att ställa upp för
sin ungdoms blåblodiga lekkamrater eller för några
torpare på Koberg. Men torparna har väl greven
aldrig haft som lekkamrater. Den som har fått
klättra i kungliga slottets gardiner vet var hans
klassmässiga lojaliteter hör hemma.
Men om Ian Wachtmeister tar ställning för ''det
fina'', undrar jag var Ny demokratis övriga
medlemmarnas lojalitet ligger. Vad säger ni? Var
finns er lojaliet? Finns lojaliteten hos dem som
behöver riksdagens stöd, eller finns den hos greven
och hans lekkamrater? Nu får vi tyvärr inte veta hur
vare sig nydemokraterna eller regeringspartiernas
företrädare kommer att rösta förrän frågan
behandlas om två veckor. Det ger också ett stort
utrymme för eftertanke. Jag hoppas att tillräckligt
många i Ny demokrati och i regeringspartierna tar
sitt ansvar och flyttar fram frågan så att det blir en
lösning för bl.a. torparna på Koberg.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till den
socialdemokratiska reservationen.