Fru talman! Det är en riktig beskrivning att jag
hyser bekymmer. Sven-Olof Petersson har också
bekräftat att vi inte riktigt kan veta var vi har
centerpartisterna i den här frågan.
När själva principfrågan avgjordes i november 1989
var det ett antal centerpartister som, i hägnet av
den socialdemokratiska regeringen, kunde skydda
sina samveten genom att stödja denna
socialdemokratiska regering, utan att utmana
Jordägarföreningen och kärnan av borgerligheten
på ett alltför tydligt sätt. Men nu är läget det att
Centerpartiet kan avgöra frågan, till förmån för
arrendatorerna.
Sven-Olof Petersson säger att det rör sig om en liten
grupp arrenden. Ja, det är riktigt. Friköpen av
historiska arrenden gäller en mycket begränsad
grupp. Logiken säger åtminstone oss
socialdemokrater att det därför är mycket lätt att
lösa frågan. Då har man goda möjligheter att klara
detta på ett praktiskt och hanterbart sätt.
Med tanke på det engagemang som då och då har
präglat centerpartisternas verbala framträdanden i
den här frågan, undrar jag varför ingen
centerpartist var närvarande vid behandlingen av
denna principiellt viktiga fråga i lagutskottet. Det
är viktigt att vi får reda på detta.
Nu är Sven-Olof Petersson tillbaka på ruta 1. Han
säger: Vi står bakom betänkandet, och vi behandlar
inte sakfrågan i dag.
Jo, det är sakfrågan vi behandlar, av det mycket
enkla skälet att det finns två sakförslag. Det ena är
det förslag som Socialdemokraterna står bakom,
och det andra är den motion där Sven-Olof
Peterssons namn står först. Om han inte har det
civilkuraget att han i en så här viktig fråga -- som vi
har diskuterat i 10--15 år -- står bakom det han själv
har motionerat om är det synnerligen beklagligt.
Jag kan då bara konstatera att Centerpartiet i den
här frågan står bakom ytterligare ett svek signerat
regeringen Bildt.