Herr talman! För ett par veckor sedan hade vi en
debatt här i kammaren om jämställdhetspolitiken.
Då efterlyste jag analyser av regeringens förslag
och riksdagens beslut ur ett kvinnoperspektiv. Det
hade också utlovats av den borgerliga majoriteten,
just i jämställdhetspropositionen. Ännu har vi inte
sett till några sådana analyser.
I dag har vi den regionalpolitiska propositionen att
ta ställning till. Då finns det anledning att ställa
frågan om var analyserna ur det regionalpolitiska
perspektivet finns när regeringen lägger fram sina
förslag och riksdagen fattar sina beslut. För även i
den regionalpolitiska propositionen står det att
sådana analyser skall göras.
Jag skall ge två exempel på denna avsaknad av
regionalpolitiska analyser, som visar att de vackra
orden inte fullföljs av handlingar.
En del i det pågående systemskiftet är att sänka
skatterna för kapital- och förmögenhetsägarna. De
har sänkts med 25 miljarder samtidigt som
skatterna för vanligt folk har höjts med 30. Vart tar
de 25 miljarderna vägen? Inte hamnar de hos
människorna i det regionalpolitiska stödområdet i
alla fall!
Det handlar om en gigantisk omfördelning av
resurserna från stödområden till storstadsområden.
Den tidigare citerade rapporten från NUTEK visar
detta mycket tydligt, och den omfördelning som vi
genom statsbudgeten har haft från rika till fattiga
delar av landet har minskat. Det visar med all
tydlighet att regionalpolitiska analyser är
nödvändiga -- innan besluten fattas och man vet
deras regionalpolitiska konsekvenser.
Det andra exemplet som jag vill ta upp är förslaget
till ny arbetslöshetsförsäkring. Även här saknas
den regionalpolitiska analysen. Det kanske inte är
så konstigt, eftersom förslaget saknar analyser
också i alla andra avseenden.
Men helt klart är att det förändrade och skärpta
arbetsvillkoret slår hårt mot människor som bor i
glesbygden. I dessa områden är
säsongsanställningar och tillfälliga jobb i övrigt vad
som erbjuds. För dessa människor kommer det att
bli svårare att kvalificera sig för a-kassan. En sådan
här regionalpolitisk analys hade egentligen varit
ganska lätt att göra, och man kunde ha haft med
den innan man fattade beslutet.
Det kanske mest anmärkningsvärda är dock att det,
när regeringen nu lägger fram en regionalpolitisk
proposition, saknas åtgärder för att förhindra de
regionalpolitiskt negativa effekterna av de
beslutade och planerade avregleringarna,
bolagiseringarna och privatiseringarna av våra
infrastrukturverk.
Detsamma gäller de regionalpolitiska
konsekvenserna av omstruktureringen och
nedskärningen av den gemensamma sektorn i
övrigt. 100 000 personer mister sina jobb inom det
gemensamma inom några få år. Vi vet alla att
nedläggningar och försämringar av den
gemensamma sektorn får stora negativa
konsekvenser för den regionala balansen.
Om regionalpolitiken skall omvandlas till att endast
omfatta industriell tillväxt och om de pengar som
står till förfogande endast skall satsas på den hårda
infrastrukturen går den mänskliga dimensionen på
välfärd förlorad. Det kommer främst att drabba
kvinnorna.
På landsbygden och i glesbygden är den
gemensamma sektorn i stor utsträckning kvinnors
enda arbetsgivare. Denna mjuka infrastruktur
handlar om vård och omsorg och om hur landsting
och kommuner lyckas upprätthålla sin service när
staten minskar sitt ansvarstagande. Lägger vi
dessutom till de privatiseringar och avregleringar
som nu pågår råder det inget tvivel om att
välfärdssamhället håller på att luckras upp och
omorganiseras efter marknadens villkor. Det
drabbar ovillkorligt den regionala balansen och
försämrar möjligheterna för dem som bor i
glesbygd, särskilt för kvinnorna.
Det är nog bara Börje Hörnlund som kan påstå att
den gemensamma sektorn aldrig har haft det bättre
än nu. Det regionalpolitiska perspektivet och
analyserna måste finnas innan man fattar beslut
som kan bli rena dråpslaget för glesbygden.
Det positiva med regeringens proposition är att det
nu äntligen kommer att ges förutsättningar för att
bygga upp regionala resurscentra för kvinnor. Vi
socialdemokrater har tidigare motionerat i frågan
och nu får den sin lösning.
Det är viktigt att kvinnor uppmärksammas i
regionalpolitiken. Alldeles för få åtgärder är
inriktade på kvinnor och gynnar kvinnors
verksamhet. I glesbygden råder det i dag ett
kvinnounderskott. Kvinnoflykten har inte kunnat
stoppas. Kvinnors engagemang, kvinnliga eldsjälar
och kvinnliga insatser har inte tagits till vara.
I de län som har byggt upp någon form av regionala
resurscentra för kvinnor, t.ex. Jämtlands län och
Gävleborgs län, har det utvecklats en effektiv
samordning och samverkan mellan kvinnor i lokal
utveckling. Det är goda exempel som utan tvekan
borde få efterföljare i andra delar av landet. Jag har
själv deltagit i uppbyggnaden i Jämtland. Jag kan
nu se att vi har över 50 kvinnliga nätverk med
nästan 3 000 kvinnor som deltar i arbetet. Det är en
oerhörd kraft som har släppts fri i och med detta
arbete.
Genom dessa regionala resurscentra för kvinnor
och det nationella resurscentrumet kommer
naturligtvis kvinnoperspektivet att lyftas fram på
ett helt annat sätt i regionalpolitiken.
När nu NUTEK får ett ansvar för att tillsammans
med Glesbygdsmyndigheten bygga upp ett
nationellt resurscentrum kräver det resurser.
Glesbygdsmyndigheten har tidigare i sitt
kvinnokraftprojekt haft dessa resurser. Vi
socialdemokrater anser att det är nödvändigt att
Glesbygdsmyndigheten får ytterligare 3 miljoner
för att kunna bedriva det här arbetet på ett bra sätt.
Slutligen vill jag säga något om det fantastiska
byautvecklingsarbete som pågår i hela landet. Vi
socialdemokrater anser att vi måste nyttja hela
landet för att ge människor livsutrymme och
möjlighet att bo där de känner den största
tryggheten och trivseln. På så vis kan vi också
utnyttja landets alla naturtillgångar, utveckla den
egna bygden och uppnå en optimal utveckling för
hela landet. Det gäller att bygga hela Sverige starkt
med goda kommunikationer och bra utbildad
arbetskraft. Det gäller att förnya näringslivet och
skapa nya arbetstillfällen.
Om vi skall lyckas med det måste vi ha förmågan
att se Sverige och dess regioner i ett
helhetsperspektiv. I glesbygden är man van vid att
jobben försvinner, butiken hotas, servicen
försämras samt att det blir svårare att utnyttja
samhällets resurser. Men samtidigt känner man en
stark förankring i den egna bygden och uppskattar
de fördelar som ett liv nära naturen ger. Man är
beredd att slåss för sin bygd.
Under senare år har detta lett till ett enormt
engagemang och arbete för den egna byns
överlevnad och utveckling. Människor skapar nya
jobb, räddar butiken, startar kooperativ inom vård
och omsorg och på många olika områden. Hela
byar går samman i ett gemensamt arbete för den
egna bygden. En stor del av arbetet sker ideellt
över partigränser och i den demokratiska
folkrörelsens tradition.
Vi socialdemokrater vill slå vakt om, stödja och
utveckla denna lokala rörelse för att utveckla den
egna bygden. Vi hoppas att denna rörelse, som
bygger på delaktighet, samförstånd och samarbete,
får en allt större spridning i samhället.
Den politiska uppgiften är att finna en
samhällsorganisation som på bästa sätt kan
underlätta, uppmuntra och stödja människors
möjligheter att ha sin tillvaro var helst de önskar i
landet.
Men hela Sveriges överlevnad beror också till
syvende och sist på människorna. Därför är det
människokraften som till slut kommer att avgöra
vilka orter som lever vidare och utvecklas och vilka
orter som trots allt kommer att gå tillbaka. Det är
just därför byarörelsen på många håll har tagit
utvecklingen i sin egen hand.
Men för att detta skall kunna utvecklas krävs det
också ytterligare satsningar på folkbildning, kultur,
samlingslokaler, flexibla och samordnade lösningar
på den kommunala servicen och att statliga verk,
myndigheter och företag samordnar sin verksamhet
så nära byarna som möjligt. Det krävs att
avregleringen, bolagiseringen och privatiseringen
stoppas. Det lokala utvecklingsarbetet kräver en
helhetssyn på alla nivåer i beslutsfattandet. Det
kräver regionalpolitiska analyser och
konsekvensbeskrivningar. Regeringen och
riksdagen får inte fatta beslut som direkt motverkar
det engagerade och utvecklande arbete som
byautvecklingsarbetet utgör.
Hela Sverige både vill och skall leva. Men då måste
det regionalpolitiska, liksom det kvinnopolitiska,
perspektivet genomsyra det politiska
beslutsfattandet.
Herr talman! Jag instämmer i Georg Anderssons
tidigare yrkanden.