Fru talman! Att det skall vara så svårt att förstå att
det inte är fråga om något förakt för kvinnorna när
man belyser deras speciella situation. Karlar får
också söka mikrostöd. Där finns inte någon
könsdiskriminering. Men det har visat sig
erfarenhetsmässigt att kvinnor i glesbygden söker
så små summor, under 40 000 kr. De har då haft
svårt att få stöd, eftersom det har ansetts vara så
litet i förhållande till de summor som det är brukligt
att män söker.
Kvinnor som arbetar med dessa frågor på läns- och
glesbygdsmyndigheter och de som är forskare är
mycket glada över detta stöd. Det visar att att det
finns en möjlighet för kvinnorna. Det är bra att det
finns utpekat att det går att söka dessa stöd. Jag
tycker att det är viktigt.
Jag tycker att det är litet sorgligt att när
jämställdhetsfrågor och kvinnors möjligheter inom
regionalpolitiken förs fram, skall det tas som ett
slags förakt för kvinnorna. Det är naturligtvis precis
tvärtom. Det är fråga om att myndigförklara
kvinnan och se kvinnan.
Men det finns två sidor av myntet. Titta bara på hur
stödområdesindelningen ser ut. Skulle
stödsystemet utformas bara för kvinnor, skulle det
se annorlunda ut än det nuvarande systemet. Jag
tycker att det är viktigt att få ögonen på hur kvinnor
vill leva kvar i glesbygden och dessa regioner.
Kvinnan skall inte bara vara något slags objekt som
skall finnas där för att mannen skall stå ut att bo där
och slippa behöva importera kvinnor från andra
länder. Det är viktigt att kvinnan själv har rätt att
leva på dessa orter.