Herr talman! Arbetsmarknadsministern försökte
bemöta ett fåtal av de frågor jag tog upp. Jag får väl
återigen stryka under de frågor jag tidigare ställde.
Men låt mig också kommentera det som rör
arbetsmarknadspolitiska medel.
Vi har sagt, och det är tydligt utsagt i motionen, att
vi var för att göra utvecklingsinsatser kring
näringslivet. Vi kunde tänka oss en mindre summa
än de 800 miljoner kronorna för
småföretagarutveckling. Vi tror inte att 15-
procentiga investeringsbidrag i första hand är vad
som behövs, utan det krävs en utvidgning av
näringslivets infrastruktur i olika områden:
utbildningsinsatser, forskningsinsatser,
marknadsföringsinsatser. Därför har vi talat om
utvecklingsinriktad regionalpolitik i stället.
Speciellt har vi gjort det när det gäller de riktigt
stora problemområdena, exemplifierade med
Bergslagsområdet och Fyrstad. Men vi får ingen
respons. Vi har tidigare, inom ramen för
näringspolitiken, föreslagit 100 miljoner kronor till
företagsutveckling, särskilt för kvinnor. Nu
åberopar Börje Hörnlund att det förslaget kommer
upp om några veckor. Ja, i justeringsögonblickets
sista skrikande sekund kom det i utskottet fram 50
miljoner till. Vad är det här för sätt att driva
politik?
Det är detta som gör mig litet orolig: inga
långsiktiga program, inga strategier i länen, ingen
näringspolitisk konsekvens, utan Börje Hörnlund
som hoppar mellan sina anslagsposter och försöker
att se om han inte inför valet kan fixa några röster
med hjälp av att lova pengar. Det draget finns med.
Jag såg en hel del av det i Latinamerika där
borgmästare brukade göra så före valet. Men det
skapar inget förtroende.
Låt mig säga att de inviter till
förhandlingsuppgörelse som vi från Vänsterpartiet
kommit med och som framgår mycket tydligt av vår
motion inte lett någonstans. Det råkade nämligen
finnas ett litet hopp om att få ett annat partis röster,
nydemokraters, och så kunde man segla i hamn. På
det sättet blir det inga bra lösningar, ingen
konsekvens. Det är ganska frustrerande för oss i
oppositionen som lägger fram konsekventa förslag,
är beredda att rätta till dem tillsammans med
regeringspartierna så att de blir bättre, till nytta för
olika regioner. Men man tar ingen hänsyn till det,
det blir ingen diskussion. Man hoppas bara att
förslagen på ett eller annat sätt trummas igenom i
kammaren. Det blir ingen förnyelse i den regionala
politiken.
Slutligen skulle jag vilja ha en kommentar om EU.