Herr talman! Det är inte så, Harald Bergström, att
man i Europa finner väl så stora skillnader som i
Sverige. Det handlar om en skillnad på en faktor
10--15, om man mäter de områden som brukar
belysas i forskningsrapporter.
Det betyder att Sverige har lyckats förhållandevis
väl. Bakom detta ligger det som Georg Andersson
nyss kallade för den stora regionalpolitiken. Det är
alltså de offentliga transfereringarna och den
offentliga sektorns utbyggnad i Sverige som största
delen förklarar den situation som vi har jämfört
med Europa. Det bör man tänka mycket noga på
om man håller sig i sällskap med marknadsliberaler
och EU-fanatiker.
Jag tror att vi kanske delar uppfattning när det
gäller bidragsfällan. Jag sade bara att ingenting i
utskottsarbetet eller hos majoriteten tyder på att
man har förstått att man bör ta sig ur
bidragsfilosofin kring regionalpolitiken och i stället
inleda vandringen med en utvecklande filosofi --
utveckla regioner med lokal kraft och bygga upp
infrastrukturen, snarare än att passivt faktiskt
stödja befintlig näringslivsstruktur genom den typ
av system som vi har i dag.
Är inte kds fortfarande intresserat av en
energiomvandling i Sverige, av satsning på
biobränsle, av att differentiera bensinskatten, av
att avveckla kärnkraften och få fram biobränsle
som en första rangens energikälla? Det lät
åtminstone så i den tidigare politiska debatten.
Sådana åtgärder har en utomordentligt stor
genomslagskraft om man ser till den regionala
fördelningen av resurser, jobb och inkomster.
Från miljömässig synpunkt är denna proposition --
till min överraskning -- ett stort svart hål. Det finns
ingenting i den, och det är en viktig del av den kritik
som vi i Vänsterpartiet har riktat mot den.