Herr talman! I kds principprogram, antaget i
oktober 1993, inleds avsnittet om regionalpolitik
som följer: ''Målsättningen är att hela Sverige skall
leva och att varje kommun skall vara ett fungerande
samhälle, där människor kan få sina grundläggande
behov av arbete och service tillgodosedda.'' Det
talas vidare om att regionalpolitiken skall sträva
mot ett differentierat och decentraliserat näringsliv,
att ta till vara ny teknik, att arbetsgivaravgifterna
bör vara lägre i stödområdena, att regionalt
transportstöd bör finnas m.m.
Samma målsättning, men med något andra ord, står
uttryckt i inledningen till regeringens proposition
140. Jag citerar: ''Det övergripande målet för
regionalpolitiken skall vara att öka den enskildes
möjligheter att fritt kunna välja arbete och
bostadsort. Detta åstadkommes genom att
regionalpolitiken bidrar till att utveckla livskraftiga
regioner i alla delar av landet.''
I sammanfattningen i det betänkande, AU13, som
vi debatterar står samma mål angivna. Om dessa
råder det en bred politisk enighet. Utskottet anser
också att de ekonomiska medel som avsätts endast
marginellt kan påverka den regionala utvecklingen.
Tyvärr är det så. Det krävs insater inom en rad
politikområden utöver det
arbetsmarknadspolitiska för att den utveckling vi
eftersträvar skall komma till stånd. Vad som har
kallats den lilla och den stora regionalpolitiken
måste alltså i högsta grad samverka. Vi
kristdemokrater har ingen annan uppfattning.
Man kan arbeta med de regionala frågorna utifrån
olika utgångspunkter. En utgångspunkt är att se
problemen. Och visst finns det problem. Underligt
vore det väl annars i vårt avlånga land. Ta t.ex.
avstånden i Norrland, både mellan de olika orterna
och till exportmarknaderna. Där kan man, i
jämförelse med hemma i Småland, i viss mån tala
om ett dubbelt avståndshandikapp. Men att det
finns problem innebär ju inte att det inte finns
möjligheter. Låt oss därför, när vi betraktar den
regionala problembilden, också se möjligheterna. I
huvudsak tycker jag att det är den infallsvinkeln,
den möjlighetsinriktade, som regeringen har
använt i sina förslag för att stödja bygders och
regioners utveckling, eller snarare fortsatta
utveckling.
När man betraktar möjligheterna och de resurser
som finns, kommer man snabbt fram till att det är
människorna som är den största, den värdefullaste
och den viktigaste resursen som vi har.
Konsekvensen blir då naturligtvis att vi har att
stärka människornas möjligheter på en rad olika
sätt.
Det är i det perspektivet som jag ser hela
stödområdesindelningen, som med de förslag som
har lagts fram nu finputsas för att utjämna en del
tröskeleffekter mellan församlingar och
kommundelar. Det är för att stärka människornas
möjligheter.
Det är också i det perspektivet som vi kds:are ser
de satsningar som nu görs på att stärka eller, kanske
riktigare, locka fram egenföretagandet och
småföretagandet. Det föreslagna s.k. mikrostödet
är ett typexempel på just inriktningen att locka
fram också de riktigt små möjligheterna i ljuset.
Speciellt intressant är det att denna stödform tar
sikte på kvinnligt företagande -- nyföretagande
eller småföretagande. Denna stödform ger
någonting som passar för just det litet försiktigare
kvinnliga kynnet. Det har funnits en efterfrågan på
ett sådant stöd. Med ett mindre kapitaltillskott har
vi nu ett förslag till detta.
På samma sätt är det med de särskilda långsiktiga
regionala näringspolitiska insatserna som
länsstyrelserna i landet nu får arbeta med när det
gäller det tillfälliga småföretagsstödet på
tillsammans 800 miljoner kronor. De insatser och
den utveckling som detta kommer att leda till ser
bra ut. Jag ser verkligen fram emot de resultat som
detta kommer att leda till. Länsstyrelsernas förslag
och inventering av projekt som nu har redovisat ser
verkligen bra ut.
Bland övriga politikområden som jag vill påminna
om finns företagsbeskattningens område och de
lättnader på skattesidan som riksdagen har beslutat
om. Naturligtvis gäller det då också företagen i
glesbygden.
Det finns ytterligare ett område där det fortfarande
fattas en del insatser när det gäller företagandet.
Jag tänker då på undervisningssidan.
Vi i kds har sagt att det borde finnas en gymnasial
utbildning med egna program för utbildning av
blivande företagare. En provverksamhet är på gång
på några håll i landet. Det verkar båda gott. Såvitt
jag förstår är detta med utbildning en viktig
förutsättning för att de satsningar som vi gör inom
regionalpolitikens område med olika stödformer
utnyttjas på ett bra sätt. I och med att detta har
sagts måste jag också säga att målet naturligtvis inte
är att företag skall leva på bidrag. Vad det verkligen
är fråga om är att bibringa kunskaper så att vi får
en sådan utveckling att företagen och företagarna
blir självgående.
Herr talman! Norrlandsfonden får litet mer att röra
sig med, både geografiskt och ekonomiskt, i och
med det förslag som regeringen har lagt fram och
som utskottet biträder. Det är bra. Den redovisning
som vi har fått ger vid handen att stiftelsen sköter
sin verksamhet på ett föredömligt sätt. Då bör den
också visas ett ökat förtroende. Det är också vad
det handlar om när nu utskottet utvidgar
verksamhetsområdet.
Just genom att ställa medel till förfogande lyckas
man med att locka fram initiativ och kreativitet. Så
kan de utlånade pengarna -- riskvilligt kapital -- i de
flesta fall återbetalas för att på samma sätt som
tidigare än en gång fungera i ett annat företag.
Genom den här fonden är det så, som det beskrivs
i ett PM, ''att grunden är lagd till en låneverksamhet
där ett högt risktagande balanseras mot
målsättningen att inte förbruka fondens eget
kapital''. Vad det handlade om var just att få i gång
en verksamhet som sedan betalar sig själv och även
lånen.
Herr talman! Jag inledde mitt anförande med att
citera ur kds principprogram, och jag vill avsluta
mitt korta inlägg med att minna om en av de för oss
kristdemokrater så viktiga grundpelarna i fråga om
vår grundsyn. Det gäller då förvaltarskapet -- det
ansvar vi har att förvalta och, helst i förädlat skick,
till kommande generationer föra vidare det vi fått
oss anförtrott. En viktig del i detta förvaltarskap är
att medverka till en regional politik som tar till vara
och utvecklar såväl de personella, mänskliga,
resurser som de materiella resurser som finns i hela
vårt land.
Med det sagda yrkar jag bifall till utskottets
hemställan på samtliga punkter, med undantag av
mom.nr 82, där jag yrkar bifall till reservation
nr 30.