Herr talman! Vi har nu debatterat i snart tre och en
halv timme, och oundvikligen blir det en del
upprepningar av argumenten. Det kan väl även
från mig bli en del upprepningar. Det har varit en
del roande inslag, där Laila Strid-Jansson från Ny
demokrati och Hans Andersson har tävlat om vem
som är mest opportunistisk.
Något som jag hittills saknat i debatten är
lantbrukets och de andra areella näringarnas roll i
glesbygdsproblematiken. Det kanske inte är så
förvånande att framför allt socialdemokraterna inte
har fört den debatten. Jag skulle närmast vilja likna
den socialdemokratiska politiken på det området
vid åtminstone en smärre katastrof. I
kompletteringspropositionen vill man bl.a. införa
skatter på mineralgödsel och växtskyddsmedel,
något som skulle drabba lantbruket med 450
miljoner.
För skogsbruket vill socialdemokraterna införa en
skogsbruksavgift om 2 o/oo av det taxerade
skogsbruksvärdet, motsvarande ytterligare ungefär
300 miljoner kronor.
Lägg därtill att Socialdemokraterna motsätter sig
de för landsbygden så viktiga skattebesluten om
avskaffande av förmögenhetsskatt på arbetande
kapital, återinförande av viss kvittningsrätt samt
införande av s.k. periodiseringsfonder, så att det
blir möjligt att samla från goda till dåliga år utan att
drabbas av negativa skatteeffekter. Dessutom för
Socialdemokraterna en spannmålspolitik som
omöjliggör en uthållig spannmålsodling för andra
områden än de mest bördiga slättbygderna i södra
Sverige. Jordbruksutskottets ordförande
Margareta Winberg driver ett hårt motstånd mot
EU och de fördelar som svenskt jordbruk får
därigenom.
Lägger man ihop allt detta är den
socialdemokratiska politiken på de areella
näringarnas område ett allvarligt hot mot
möjligheterna att hålla landsbygden levande.
Jordbruksutskottet har i ett yttrande till
arbetsmarknadsutskottet föreslagit att det nya
lantbruksstödet för investeringar i
jordbruksföretag skall gälla i glesbygdsområden i
hela landet. Jordbruksutskottet pekar på att vid ett
eventuellt EU-inträde är EG:s stöd till de mindre
gynnade områdena, s.k. less favoured areas, som
ligger utanför stödområdena, av särskilt intresse.
Jag sympatiserar med tanken att stödet skall kunna
gälla hela landet. Skogsbygderna och stora delar av
mellanbygderna i södra Sverige har förhållanden
som liknar dem inom nuvarande stödområden.
Denna fråga bör, enligt min mening, aktualiseras
då Sveriges ställningstagande i EU-frågan har
klarnat. För närvarande anser jag att
landsbygdsstödet enligt regeringens och
arbetsmarknadsutskottets förslag skall gälla, dvs.
stödet skall endast gå till jordbruksföretag som
omfattas av det särskilda åtgärdsprogrammet för
jordbruket i norra Sverige samt till
kombinationsverksamhet i jordbruket i övriga
delar av landet.
Ett av regeringens övergripande mål för
regionalpolitiken är att öka den enskildes
möjligheter att fritt kunna välja arbete och
bostadsort. Detta är en målsättning som har tagits
upp av tidigare talare. Jag är övertygad om att de
flesta ställer sig bakom den. För mig som moderat
är det en självklarhet att för att vi skall uppnå detta
mål fordras en klart marknadsekonomiskt inriktad
politik som syftar till att skapa goda förutsättningar
för ett rikt och allsidigt företagande.
Det förvånar mig att Socialdemokraterna för en så
företagsfientlig politik som man gör. Genom förslag
som innebär skattehöjningar på ungefär 80
miljarder de kommande åren hotar man nu den
uppgång i sysselsättningen som är klart
dokumenterad. Detta skulle drabba glesbygden.
Herr talman! Som jag flaggade för vill jag också
beröra Norrlandsfonden. Den har, som påpekas i
propositionen, en stor betydelse för utvecklingen
av näringslivet i norra Sverige. Efter vad jag har
erfarit har fonden fungerat mycket bra. Det är
därför min förhoppning att den kommer att bli en
viktig tillgång för näringslivet i Gävleborgs län, till
vilket utskottet nu föreslår att verksamheten
utvidgas. Gävleborgs län är hårt drabbat av
arbetslöshet, och fondens medel kommer säkert att
bidra till en ökad sysselsättning och företagsamhet
inom länet. Om den förstärkning som fonden får
om 300 miljoner kronor kommer att vara tillräcklig
får framtiden utvisa. Utvärdering av fondens
utvidgade verksamhet får ge vid handen om
ytterligare kapitaltillskott är nödvändigt.
Herr talman! Jag kommer från landsbygden i södra
Hälsingland. Vi har för närvarande utomordentligt
stora arbetslöshetsproblem, en situation som vi för
övrigt delar med många andra regioner i Sverige.
Vi har bland de högsta arbetslöshetstalen i landet.
Trots det märker jag en påtaglig optimism inför
framtiden. Människor ser möjligheter och börjar få
tillbaka sin tro på företagsamhet och arbete. Det är
inte bara i mina trakter som jag möter denna
optimism, utan också på andra orter i Sverige som
jag besöker. Jag tror att det till stor del beror på en
ändrad attityd till företagande och speciellt den
privata näringsverksamheten. Det är inte längre
något negativt i att skapa och driva enskilda
företag. Det är inte längre suspekt att visa vinst i ett
företag. Den övervinstdebatt som fack och
socialdemokrati drev och som utmynnade i
försöken att ta över privata företag med hjälp av
löntagarfonder, hoppas jag nu är förpassad till
historiens skräpkammare, som ett fullständigt
socialistiskt misslyckande,
Vad vi behöver är vinstgivande företag som har
möjlighet att expandera och skapa nya
arbetstillfällen. Många av dessa företag kommer vi
att finna i glesbygden och på landsorten. Med hjälp
av modern kommunikationsteknologi och
högteknologi kommer de att finnas ute i bushen,
där jag befinner mig.
Den 16 juli inviger bl.a. statsrådet Görel Thurdin
och generaldirektör i Lantmäteriverket Sture
Norberg en digitalisering av Lantmäteriets äldre
kartor genom automatisk scanning i Segersta
Telestuga. Segersta är en liten ort i Hälsingland. Jag
tycker att det är en mycket fin illustration av vad
människor kan åstadkomma i glesbygden. Vi
kommer att se mycket av detta, inte bara i Norrland
utan i hela Sverige, såväl i mörka Småland som i
skogarna i Värmland -- om nu Småland är så mörkt.
Viktiga förutsättningar för ökat företagande i
glesbygden är naturligtvis även regeringens
satsningar på infrastruktur, ett område som
försakades under 1980-talet.
Genom ett EU-medlemskap kommer även
glesbygdens möjligheter att öka. Vi kommer att
befinna oss i gemenskapen tillsammans med stora
delar av Europa, inte utanför. Mörka moln som
tornar upp sig finns dock inom synhåll: en
företagsfientlig socialdemokratisk politik och ett
nej till ett medlemskap i EU. Enligt mitt sätt att se
är detta två skräckscenarion, och jag hoppas att vi
kommer att slippa se dem till hösten, så att den
vändning i utvecklingen som nu inletts vad gäller
arbetstillfällen och tillväxt kommer att fortsätta.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till res.
30 samt i övrigt till utskottets hemställan.