Fru talman! Alla med öppna sinnen kan dagligen
höra starkt positiva rapporter från vårt näringsliv,
om ökad orderingång och växande produktion.
Vårt land har påbörjat en exportledd uppgång i
ekonomin. Redan i år blir industriproduktionen
högre än någonsin tidigare. Det förra rekordåret
var 1989. Skillnaden är att rekordet nu slås med
250 000 färre anställda. Så stark har
produktivitetsförbättringarna varit i industrin,
främst under 1992 och 1993. Detta är i och för sig
ett problem för arbetsmarknaden, men en
nödvändighet.
Om vi ser på hela samhällsekonomin finner vi att
det händer samma sak, men med en viss
tidsförskjutning. Värdet kommer inom kort att
vara större än någonsin, men med 500 000 färre i
arbete.
Den här snabba produktivitetsförbättringen är
nödvändig för att vårt land skall klara en hårdnande
öppen internationell konkurrens här hemma och
utomlands. Den är nödvändig för att vårt land
definitivt skall ta sig ur sviterna efter 80-talets
spekulationsekonomi och inflationsekonomi.
Det är sorgligt att det finns de som framställer det
här som en följd bara av kronans fall. En större del
av det som händer nu är faktiskt resultat av
produktivitetsförbättringar, sänkta
arbetsgivaravgifter, osv.
Det som har hänt är att vårt folk under starkt
förändringstryck har kavlat upp skjortärmarna och
gnuggat geniknölarna, för att i alla led öka
effektiviteten. Det har skett med minskad
frånvaro, ny teknik, förändrad arbetsorganisation,
förbättrad kvalitet och en stärkt marknadsföring.
Det här är en process som måste fortgå för att vi
skall klara en fullgod arbetsmarknad i hela vårt
vackra land. Någon väg tillbaka finns ej, utan till
framtiden hör att vi ligger på frontlinjen när det
gäller att kombinera ny teknik och förändrade
marknader med goda lokala förutsättningar. Vårt
land behöver nu tillväxt; en stark tillväxt under
många år och en miljöriktig tillväxt.
Den viktigaste, allt övergripande uppgiften är den
fullgoda, moderna arbetsmarknaden. Då räcker
det inte med att ett par regioner utvecklas väl. Det
är när alla regioner växer, när alla lokala
arbetsmarknader utvecklas, inte minst de små
områden som våra lokala utvecklingsgrupper
arbetar för, och när vi summerar vad som görs över
hela vårt land, som vi har möjligheter att få den
höga, långsiktiga och miljöriktiga tillväxten.
Vårt land har varit extremt uppbyggt för stora
företag, stora organisationer och storskaliga,
offentliga lösningar. Och visst betyder våra
storföretag väldigt mycket. Det kommer de att
fortsätta att göra. Men när vi nu skall tillbaka till en
fullgod ordinarie arbetsmarknad och god tillväxt,
måste speciellt små och medelstora företag och nya
entreprenörer ges goda betingelser.
Det arbete som regeringen och en majoritet i
riksdagen har gjort för att ge rimliga villkor för små
och medelstora företag är av allra största vikt. Det
är inte minst av stor vikt för den regionala
utvecklingen.
Fru talman! För vårt land har nu lagts en stark
grund för utveckling och tillväxt. Den
regionalpolitiska proposition som riksdagen skall
besluta om är en del av den grunden. Resurserna
till regional utveckling byggs ut i ett kärvt
ekonomiskt läge, dels genom att det varje år
framöver anslås ca 300 miljoner kronor på årsbasis,
dels genom att det för nästa år föreslås att 800
miljoner kronor skall gå till länsstyrelserna.
Jag vill då vända mig till Hans Andersson. Det är
faktiskt så att det förslag som senare i vår kommer
att antas när det gäller Arbetsmarknadsverket är av
större omfattning än vad Arbetsmarknadsverket
självt begär. Med andra ord tror man att man det
blir svårt att göra av med den volym som man
erhåller. Arbetsmarknadsverket ligger just nu på
6,5 % av arbetskraften. Till det här skall dessutom
läggas att regeringen har 4 miljarder kronor i sin
finansfullmakt för att komplettera om så behövs.
Låt mig när det gäller de 800 miljonerna säga, att
var jag än är i landet och träffar landshövdingar,
oavsett färg, och partirepresentanter från
Socialdemokraterna, Vänstern, Moderaterna,
Folkpartiet, Centern och Ny demokrati, är frågan:
Går det här förslaget igenom? Jag brukar säga: Jag
tror att den klokheten finns i Sveriges riksdag som
gör att dessa pengar kommer att anslås. De säger:
Det skulle betyda väldigt mycket för våra läns
utveckling, framför allt för den inomregionala
balansen och småföretagsutvecklingen. Det är ju
något som vi alla egentligen vill; åtminstone vill alla
det när jag hör på. Men jag tycker att en del partier
ställer förslag som är dåliga om man vill få i gång
denna utveckling.
Till dessa pengar skall också läggas de reservationer
som finns inom Arbetsmarknadsdepartementet.
När det är dåliga tider efterfrågas inte mer pengar
i nämnvärd utsträckning, och det gör att det finns
reservationer. Jag kan summera detta med att säga
att det nu i en uppåtgående konjunktur -- på olika
ställen i vårt land, dvs. på länsstyrelsen, i NUTEK
och i departementet -- finns i det närmaste 5
miljarder kronor till regional utveckling.
Summerar jag det socialdemokratiska motförslaget
finner jag att socialdemokraterna ligger närmare 1
miljard under; på ett par punkter lägger de på, men
de tar de pengarna ur reservationerna. I klartext
betyder det att socialdemokratin vill utveckla våra
regioner inom den lilla regionalpolitikens ram för i
det närmaste 1 miljard mindre.
Fru talman! Tillsammans med moderater,
folkpartister och vänsterpartister har jag ett antal
gånger i denna kammare varit med och bildat
majoritet för en klart bättre regionalpolitik än vad
olika socialdemokratiska regeringar har föreslagit.
Det har tre fyra gånger gällt ordentliga ökningar av
länsanslagen. Låt mig säga att jag hoppas och tror
att propositionens förslag i alla delar skall vinna
riksdagens gillande och att socialdemokraterna blir
ensamma kvar i sin negativa syn på landsbygdsstöd,
mikrostöd och en del andra saker. Då känner jag
igen mig från tidigare år; så har vi tidigare resonerat
i denna kammare.
Sedan till beredningen av ärendet. Aldrig någonsin
tidigare har det tagits in ett så stort underlag -- det
är ett tiotal skrifter. NUTEK har jobbat ambitiöst
med sina utvärderingar och sett både framåt och
bakåt. Glesbygdsmyndigheten har utvärderat
glesbygdsstödet och framställt ett antal skrifter. Det
regionalpolitiska rådet har sammanställt en
framtidsinriktad skrift om tillväxt i alla regioner.
ERU har bidragit med sin sakkunskap. Dessutom
har vi haft sju regionala konferenser med ca 2 000
deltagare. Det är egentligen alla som jobbar med
bygdutveckling, regionalpolitik på länsplanet och i
kommunerna, de som dagligen har att leva med det
som riksdagen beslutar.
Det allra starkaste gensvar vi mötte gällde
mikrostödet. Kvinnorna sade: Männen vill börja
stort. Kommer man till olika ställen och vill ha hjälp
med små summor bryr de sig inte om att ställa
upp. -- Nu blir det en klar order till länsstyrelserna.
Det kommer också att anslås 50 miljoner kronor för
lån till kvinnliga företagare där det skall gå att låna
klart lägre belopp än vad som hittills varit möjligt.
Det kommer upp här i kammaren sista dagen i vår
eller någonting sådant.
På Kvinnor kan-mässan, som jag besökte, var det
ett massivt stöd för detta. Det var synd att inte
Georg Andersson var där. Det förslaget fick ett
kompakt positivt mottagande. Jag förstår därför att
Georg Andersson inte sade något om kvinnor i sitt
anförande.
Landsbygdsstödet har vi egentligen tagit från EU:s
regler. De har regeln att 450 000 kan användas till
antingen mjuka eller hårda investeringar två gånger
under en treårsperiod. Denna regel har man infört
för att få i gång sin småföretagsamhet, och EU har
ändå många små och medelstora företag. Vi har
ännu större anledning att försöka få i gång vår
småföretagsamhet. Vi har många stora företag men
få små och medelstora, och det är ju i dem vi skall
klara de nya jobben.
Därför blir jag uppriktigt sagt mer än besviken över
att socialdemokratin så har förlorat kontakten med
verkligheten att man inte vill stödja detta. Det här
är ett stöd som vi inte får svårigheter att samordna,
eftersom det finns inom EU; EES undersöker ju nu
att våra stöd på ett ungefär stämmer med vad
gemenskapen har.
Jag kan bara notera vad Hans Andersson sade:
Socialdemokraterna är kvar i cementen. Tyvärr har
också Hans Andersson fått ned en fot i den. Jag har
förstått att han väldigt gärna vill få fram de här
pengarna till länsstyrelserna men att han vill
finansiera förslaget på ett annat sätt. Men se upp så
att inte foten fastnar! Det vore synd, med tanke på
Vänsterns förflutna i de här frågorna i denna
kammare.
Jag upplever alltså att förslaget om ett stöd på 800
miljoner har ett starkt stöd överallt utom i
socialdemokraternas grupp i
arbetsmarknadsutskottet.
Jag vill också beröra den nya tekniken. Den ger
utomordentliga framtidsmöjligheter. Den ger
egentligen alla möjligheter att komplettera våra
mindre arbetsmarknader bara viljan finns. Jag vill
också kommentera Expressens uppräkning av
konkursföretag. Alla var ju ärenden hos NUTEK
på 80-talet, och sedan kom en mycket besvärlig
lågkonjunktur. Men ser man på de ca 75
tjänsteföretag som har beviljats stöd finner man att
alla utom ett par har klarat sig trots mycket svåra
tider. Det beror på att de på sina nya platser har
haft en väldigt stark produktivitetsutveckling.
Så till ordet stödområde! Som jag ser det har
stödområdena varit och är till folkhushållet starkt
givande områden med stora naturtillgångar. Med
litet uppbyggnadshjälp kan dessa områden än
starkare bidra till vårt lands utveckling. Det är det
vi behöver nu och inte mer prutningar! Det är med
en miljömässigt riktig tillväxt som vi skall täta igen
hålen efter våra skulder, vårt arv från 80-talet.
Till den stora regionalpolitiken! Det är
utomordentligt viktigt med farbara vägar över hela
vårt land. Det är utomordentligt viktigt att den nya
tekniken kommer hela vårt land till del, t.ex. att
man får riktiga uppfarter på de elektroniska
motorvägarna.
Det är viktigt att vi kan utveckla våra små och
medelstora företag och få nya entreprenörer. Den
omläggning som har skett innebär att småföretag
får hyggliga regler. Det tror jag egentligen blir det
riktigt stora i den regionala utvecklingen framöver.
Det är med små och medelstora företag som vi kan
bygga upp livskraftiga orter över hela vårt land. Det
gör vi inte med storföretagsamheten. Därför har
det varit en ren skandal att våra småföretag många
gånger har beskattats dubbelt så hårt som de stora
företagen. Nu har regeringen och riksdagen rättat
till detta. Det är en viktig grund för den regionala
utvecklingen.
Jag vill också säga att tillväxt inte kommer
uppifrån. Vi i denna kammare skall skapa bra
spelregler, men tillväxten kommer underifrån på
tusentals olika sätt. Det gäller att skapa spelregler
så att det blir en tillväxt. Detta förslag skall ses som
ett av många förslag för att åstadkomma tillväxt.
Det är ingen tillfällighet att det i dag finns en större
framtidstro i de svenska hushållen än vad som har
funnits någon gång sedan man började göra
mätningar 1973. Det är ingen tillfällighet att
framtidstron i våra små och medelstora företag blir
starkare för varje halvår.
När framtidstron är sådan att många, både
privatpersoner och företag, börjar investera klarar
vi jobben och tillväxten. Vi slipper dessutom de
prutningar som är ofrånkomliga om man inte får in
pengar via en positiv utveckling och tillväxt.
Jag vill göra några korta kommentarer. Offentliga
sektorn avlövas, sades det här. Under 80-talet gick
kommuner och landsting back med flera miljarder
varje år. De gick med många miljarder plus 1992
och 1993. De går ihop 1994, och de går ännu bättre
1995. Även i detta avseende är resurserna bättre än
någonsin.
Jag skall också ta upp NUTEK-rapporten. Georg
Andersson har inte läst den. Jag hörde det tydligt.
I rapporten bedöms nämligen vad som har hänt
fram till 1991. Det handlar om skattereformens
verkningar. Skattereformen genomförde
Socialdemokraterna. Den innebar att den här
regionen fick 10 000 kr mer per invånare än t.ex.
Norrlands inland, som Georg Andersson är ifrån.
Det skulle Georg Andersson ha tänkt på när han
satt i regeringen.
Det finns två framtidsscenarier. Det finns ingenting
som säger att det skall ske en prutning på 100
miljarder framöver. Det finns heller inga beslut om
hur prutningen i så fall skall göras. Det handlar om
scenarier. Men det är jättebra att NUTEK har gjort
den här kartläggningen. Man måste veta hur olika
regioner påverkas.
Jag vill också beröra riskkapitalet till
Norrlandsfonden. Socialdemokraterna lade fram
ett förslag om att man skulle ta bort 200 miljoner
från Norrlandsfonden. Har Georg Andersson
glömt det? Man har inte behövt betala in detta
belopp. Dessutom erhåller Norrland, inklusive
Gävleborgs län, nu 300 miljoner. Vi är ett antal
ledamöter här i kammaren som har pratat om detta.
Detta innebär att Norrlandsfonden har en
utlåningskapacitet på uppemot en miljard; det
behövs i den här regionen. Fonden tar den största
risken. Det här kommer att betyda mycket för
utvecklingen. Om fonden behöver mer pengar om
några år får riksdagen då ta ställning till det. Det
finns nu kapital, och i Norrland är man lycklig över
att man slapp det som Socialdemokraterna
föreskrev och i stället fick det som den här
regeringen och riksdagsmajoriteten nu ger.
Jag ser att tiden går. Därför får jag återkomma.
Tack!