Herr talman! En rikspolitikers första uppgift är
givetvis att se till hela landets bästa. Ändå finns det
all anledning att ha respekt för det engagemang
som ligger bakom alla de inlägg som brukar göras
på den s.k. hembygdens dag. De uttrycker
politikernas vilja att förbättra livsbetingelserna för
dem som finns i den närmaste omgivningen -- de
förhållanden man bäst känner till. Det är i sig inget
lågt stående mål, även om perspektivet ibland
utifrån kan synas snävt.
Ingen vinner något på att utveckla en konflikt
mellan storstäder och landsbygd. Båda behövs,
båda måste få utvecklas. Problemen är många
gånger ganska olikartade. Konkurrensen är
egentligen inte särskilt hård, eftersom en
storstadslokalisering mer sällan konkurreras ut av
en landsbygdslokalisering. Snarare konkurrerar
storstad med storstad, oftast i andra regioner och
i andra länder, och landsbygd med landsbygd. Det
handlar inte om ett nollsummespel. Tvärtom kan
två och två ofta bli mer än fyra, om det utvecklas
rätt samarbete mellan olika typer av regioner. Här
kommer EU att öppna stora möjligheter.
Det bör vara utskottets uppgift att i möjligaste mån
överbrygga den konflikt och de spänningar som
ibland kan skönjas här i huset när det gäller storstad
och landsbygd och stimulera till att blicken lyfts
över regionala gränser så att chanserna kan gripas.
Det viktigaste, oavsett om man ser på
regionalpolitiken ur ett storstads- eller ett
landsbygsperspektiv, är att se möjligheterna,
utvecklingen, inte enbart koncentrera sig på
problem och bekymmer -- ett tyvärr litet väl
utvecklat nordiskt drag.
Alla fel kan inte alltid rättas till omedelbart.
Däremot kan satsningar på nya idéer leda till att
gamla problem blir mindre utrerade. Det gäller att
satsa på skaparkraften och se till att den utvecklas,
både på landsbygd och i storstäder. Levande
storstäder behöver levande landsbygd. Stockholm
har ett utvecklat samarbete med Bergslagsområdet,
det s.k. Regnbågsprojektet, som tycks utfalla väl
till bådas fördel och som har bidragit till en hel del
nya internationella lokaliseringar.
Den här debatten borde inte i första hand handla
om fördelningen av bidrag utan fastmer om hur
Sverige skall finna sina olika roller i den nya
internationaliserade värld som vi lever i. Det blir en
överlevnadsfråga. Det kan handla om samarbete
över stora avstånd.
Trots att betänkandet innehåller en hel del
reservationer finns det ändå ett ganska ansenligt
samförstånd i svensk regionalpolitik. Det är en
tillgång från europeisk synpunkt att vårt land är
jämförelsevis homogent.
Var tredje svensk bor i en storstad. Det är en grupp
som inte kan negligeras. Utskottet har också vid ett
antal tillfällen markerat betydelsen av storstäderna
som motorer för utvecklingen, inte minst ur ett
internationellt perspektiv, i Sverige. Det finns ett
klart samband mellan en balanserad utveckling i
särskilt Stockholmsregionen och utvecklingen i
hela landet, i varje ännu så länge. Ju längre EU-
samarbetet går, desto svårare är det att förutse
huruvida utvecklingen kommer att bestå. Sannolikt
kommer vissa regioner att få ett försvagat samband
med storstadsregionerna, medan andra kommer att
mera utveckla samarbetet med storstadsområdena.
Medvetenheten om storstadsproblemens specifika
särdrag och svårigheter har ökat på senare år. Det
är bra. Det handlar om brottslighet, droger, sociala
problem, kostnader för missbrukarvård, polis,
kollektivtrafik, högre miljö- och boendekostnader.
Allt detta belastar strostädernas ekonomi i stor
utsträckning.
Samtidigt skall man komma ihåg att många av de
regionalpolitiska satsningarna behandlas i andra
utskott -- investeringar i infrastruktur av olika slag,
telekommunikationer, vägar, järnvägar, flyg,
utbildning, sociala insatser, brottsförebyggande
åtgärder och kulturliv. Många av de faktorer som
påverkar den regionalpolitiska utvecklingen ligger
utanför politikernas händer, som idéer,
lönekostnader, produktivitet. Det gäller att nå
balans men också att åstadkomma så
högproduktiva enheter som möjligt. Det möjliggör
ju högre lönenivåer. Därför är
utbildningsinvesteringar A och O.
Det näringslivsvänliga klimat som åstadkommits
under denna regerings tid är också en viktig
grogrund till att få människor intresserade av att
starta nya företag. Utan morötter är det svårt att få
bra resultat. Då måste avkastningen på insatsen
vara tillräckligt attraktiv. Det är en faktor som
negligerats i många år tidigare i vårt land. Det
måste helt enkelt löna sig att satsa, investera,
utbilda sig, starta nytt, jobba hårt och våga att ta
risker. Gör det inte det, står vi oss inte i
konkurrensen.
Det måste löna sig för både kvinnor och män, både
i industriproduktion och inom servicesektor, i
storstad och på landsbygd. Att varna för tillväxt,
något som förekommit vid tidigare tillfällen på
hembygdens dag, innebär i själva verket en
grymhet mot dem som drabbas av arbetslöshet. Här
gäller det i stället att satsa på tillväxt, att satsa där
någonting positivt kan spira, så att det blir en
spridning i stället för en jämn utsmetning av varje
krona.
Det gäller att ha gehör för tillväxten av det osäkra
välståndet i stället för att tro på att det för evigt går
att fördela ett givet välstånd.
Inte minst måste kvinnors situation
uppmärksammas. Mycket av det nya företagandet
kan komma att ske bland kvinnor. Det är numera
alla partier medvetna om -- bara det är en politisk
framgång och framför allt en framgång för kvinnors
ställning på arbetsmarknaden. På området görs det
också många satsningar. NUTEK har inte bara fått
20 miljoner till kvinnligt företagande, utan man har
också i uppdrag att utreda hur kvinnor skall få
ytterligare bättre finansieringsmöjligheter för egna
företag samt att på olika sätt främja nyföretagande.
Här finns också uppdrag till Norrlandsfonderna att
bevaka kvinnors intressen och detta gäller också
inte minst för de regionala utvecklingsbolagen.
Också jämställdhetskonsulterna kan mycket väl
bidra till ökat kvinnligt företagande. Nya
finansieringsmodeller inom vård och sjukvård
bidrar också till att öka det kvinnliga företagandet.
Hur ofta hör man inte talas om livgivande exempel,
och kanske särskilt ute i landet, på hur kvinnor har
startat det ena eller det andra företaget som går
ganska bra? Mycket talar för att kvinnorna blir de
nya banerförarna i tillväxtutvecklingen. Vårdhem
som tar emot människor från storstadsområden
kommer i praktiken att fördela resurser från
storstadsområden till landsbygd, och det utifrån
kriterier som är ganska viktiga, nämligen att inte
vara bäst på att mygla till sig bidrag utan att vara
bäst på att producera den vård som människor
efterfrågar. Sådana exempel gör samhället både
trevligare och effektivare.
Ingen ifrågasätter regionalpolitikens honnörsord
valfrihet, tillväxt och rättvisa. Det är då också
rimligt att de nya resurser som tillförs
regionalpolitiken även kommer storstäderna och
kvinnorna till del. Därför bör en rimlig andel av de
i propositionen föreslagna nya regionalpolitiska
resurserna tillfalla storstadsregionerna, så att man
även där får råd att satsa på idéer som ger nya spin-
off-effekter.
Det gäller att få fram de rätta projekten, vilket
gäller både i EU-sammanhang och vad avser de
nationella regionalpolitiska resurserna. Alla
projekt uppfinns inte över en natt. Det måste varje
region arbeta med. Det är just därför som
Socialdemokraternas kritik mot EG är något
ensidig. Visst beror utvecklingen av
regionalpolitiken i ett EU-perspektiv på vilka
projekt som vi får fram! Ingen förnekar det.
Osäkerheten ligger i vilka projekt som vi får fram,
och det avgör vi här hemma. Det gäller för
regionerna att få fram bra projekt som passar in i
reglerna, så att regeringen har bra projekt att sedan
föra vidare, och det är en process som tar en viss
tid. Vi svenskar måste lära oss reglerna och få i gång
projekten. Det gäller även det kvinnliga
företagandet och våra nationella regionalpolitiska
program. Jag tvivlar inte en sekund på svenskarnas
möjligheter i det här avseendet. Vana som vi är vid
regionalpolitik finns det en mental anpassning till
att finna vägar att på lämpligt sätt kunna
tillgodogöra sig befintliga resurser.
Det finns kanske för svenskar en anledning att
tillägna sig något av det latinska synsättet. I stället
för att nedvärdera och kritisera våra möjligheter
borde vi pressa på, spränga litet gränser och försöka
tolka reglerna till vår fördel, som man gjort på så
många andra håll. Sydligare länder hade knappast
varit betjänta av att pessimistiskt fixera problemen.
Genom att se möjligheterna öppnar man också
ögonen på sin omgivning så att den kan se varför
just Sverige bör ha rätt att tillgodogöra sig regionala
bidrag och tolka reglerna så att de passar våra
behov. Ett positivt synsätt som stärker Sveriges
utgångsläge är det som har givit våra förhandlare,
och inte minst Ulf Dinkelspiel, framgång i EU-
förhandlingarna. Vi skall inte marknadsföra
Sveriges utgångsläge med svansen mellan benen
utan med det frimod som kan leda till bästa
resultat.
Till sist finns det en punkt i detta betänkande som
jag finner särskilt angelägen att understryka. Det är
utskottets skrivning under rubriken Utländska
investeringar. Här har utskottet i full enighet
kompletterat propositionens skrivning genom att
särskilt understryka vikten av att de statliga insatser
som görs för att öka de utländska investeringarna
skall samordnas. Här finns befintliga
organisationer som professionellt handlägger
denna typ av ärenden. Det är naturligt att dessa
också får verkställa och se till att resurserna ges den
effektiva och professionella handläggning som
utskottet kräver skall garanteras.
Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till
den borgerliga reservationen nr 30 och i övrigt till
utskottets hemställan i betänkande AU13.