Herr talman! Vi behandlar i dag den skrivelse som
regeringen lagt fram med anledning av den hot- och
riskutredning som tillsattes 1992. Det skedde inte
minst som en följd av att det kalla kriget då på några
få år från slutet av 80-talet förpassats till historiens
skräpkammare. Framtidseuforin tog sig ju t.o.m. så-
dana uttryck som att historien skulle vara död.
Nu kunde man på allvar ta sig an den alltmer öka-
de sårbarheten i det moderna samhället. Man kunde
börja ägna sig åt det som i allt väsentligt helt felaktigt
kallats de nya hoten, men som i själva verket funnits
ganska länge, nämligen de hot som överskuggats av
det kalla krigets och inte minst kärnvapenhotets apo-
kalyptiska domedagsprofetior. Detta var och är syn-
nerligen välkommet, även om eurforin, inte minst mot
bakgrund av den ohyggliga utvecklingen i det forna
Jugoslavien, fått ge plats för en tyvärr grym men
verkligare verklighetsuppfattning.
Det kommer förhoppningsvis inte att leda till att
de s.k. icke-militära hoten mot vårt samhälles sårbar-
het åter tappar i uppmärksamhet. Frågor som rör
fredstida hot mot liv och säkerhet för de människor
som bor i vårt land måste ägnas stor uppmärksamhet.
Herr talman! Hot- och riskutredningen var i mer
än ett avseende en produkt av ett yrvaket tidigt 90-tal.
I ett avseende, som visserligen tonats ned i regering-
ens skrivelse och i försvarsutskottets betänkande, är
detta särskilt påtagligt. I bästa fall tillkom den bara
som följd av de domedagsprofetior som normalt före-
går ett sekelskifte.
Karl Marx inledde Kommunistiska manifestet med
de berömda orden om spöket som vandrar runt i Eu-
ropa och skrämmer dess makthavare. Det spöke som
likhet med andra vandringssägner vandrat runt i Eu-
ropa sedan tidigt 80-tal och skrämt människor och
makthavare är hotet om en massinvasion av mer eller
mindre s.k. riktiga flyktingar. Det var ingen tillfällig-
het att Hot- och riskutredningens första delbetänkande
handlade om hotet av att 50 000, 200 000 eller en
halv miljon massflyktingar skulle anlända till vårt
land.
Skräckscenarierna om en ständigt växande flyk-
tinginvasion har visat sig helt felaktiga. För det första
har flyktinginvandringen på ett förvånansvärt sätt
varit tämligen konstant sedan tidigt 80-tal. Den har
förvisso fluktuerat kraftig från ett år till ett annat i
olika västeuropeiska länder, även i Sverige. Men det
har berott på att Västeuropas stater efter bästa förmå-
ga skyfflat runt flyktingarna mellan sig. Sammantaget
har det rört sig om ett i stort sett lika antal varje år.
Vi hade visserligen en tillfällig invandringstopp
runt 1990 som en följd av järnridåns fall. Den har
sedan länge försvunnit. Därtill kom en topp runt
1992-1993 som följd av det ohyggliga kriget i forna
Jugoslavien. Den har som bekant också försvunnit.
Ingen av dessa toppar innebar några som helst hot
mot våra länders säkerhet. De kan framför allt inte tas
som intäkt för de skräckscenarier som började utveck-
las redan i början av 80-talet. Då var begrepp som
glasnost och perestrojka helt okända. Men när Hot-
och riskutredningen inledde sitt arbete var dessa
vandringssägner förvisso på nästan var mans läppar,
också i vårt land.
I regeringens skrivelse handlar det i samtliga and-
ra fall om hot och risker som sätter vårt lands invåna-
res liv och säkerhet på spel. Det torde ingen med
bästa vilja i världen kunna hävda skulle gälla vid en
plötslig ankomst även av ett mycket stort antal flyk-
tingar.
Frågor som t.ex. gäller terrorism och allvarlig
smitta kan inte heller tas om intäkt för att utmåla en
tänkt massflyktssituation som ett hot mot vårt samhäl-
le. De behandlas ju utförligt och separat i regeringens
skrivelse.
Att ett stort antal flyktingar som anländer till vårt
land i fredstid redan i sig som företeelse skulle inne-
bära ett hot mot vårt samhälle är en myt. Det skulle
förvisso kunna innebära stora administrativa och
praktiska påfrestningar för myndigheterna. Inte minst
våra invandringsmyndigheter har ju redan tidigare
visat prov på mycket låga stresströsklar. Däremot har
våra kommuner visat en vida mer robust krishante-
ringsförmåga, varför det är riktigt att, som regeringen
hävdar, i sådana fall låta dem ta ansvaret för det prak-
tiska omhändertagandet. Men något hot mot vårt
samhälle är det inte.
Men låt oss också granska själva förutsättningen.
Hot- och riskutredningens scenarier om upp till en
halv miljon massflyktingar under en rimligtvis förhål-
landevis kort tid är i sig rena fantasier. Hänvisningar
till vad som hänt i t.ex. centrala Afrika kan måhända
uppfattas som plausibla, men saknar all praktisk rele-
vans för vårt land. Redan vårt lands geografiska läge,
samt de logistiska krav som skulle ställas för att på
kort tid kunna transportera en halv miljon flyktingar
eller ens ett par hundra tusen till t.ex. Gotland, borde
kunna säga varje matematiskt grundutbildad person
att det rör sig just om mytbildning.
Herr talman! Nu invänder säkert den förutseende
att jag överdriver. Det handlar bara om yttersta tänkta
krisfall. Varför uppröras över rent teoretiska exem-
pel? Låt oss fantisera också över det otänkbara.
Herr talman! För bara några veckor sedan betrak-
tade vi alla i nattmörkret med mer eller mindre pir-
rande fantasi kometen Hale-bops rörelse över natthim-
len. Kometer är ett annat fenomen som ofta satt män-
niskors fantasi i rörelse, inte sällan rent skräckbetonat.
De har faktiskt varit på väg, och de har även under
vår jords existens av och till drabbat den.
Men inte tror vi väl egentligen att en komet skulle
slå ned just i vårt land? Det har dock skett under his-
toriens gång. Vad spekulerar Hot- och riskutredning-
en, regeringens skrivelse och utskottets betänkande
om när det gäller kometers framfart? Absolut ingen-
ting - och väl är kanske det. Att spekulera i vand-
ringssägner och massflyktssituationer utan mer verk-
lighetsförankring än störtande kometer är i bästa fall
naivt. Jag väljer att tro det. Men det kan också sättas
in i mönstret av de skräckscenarier som fått Europa
att sedan början av 1980-talet föra en alltmer flyk-
tingfientlig politik.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 6.