Herr talman! Jag valde att i mitt anförande se Hot-
och riskutredningen som ett barn av sin tid, vilket jag
tror var riktigt. Det var ingen tillfällighet att Hot- och
riskutredningen i rakettempo skyndade fram just detta
med massflyktsscenariona. Det som gällde alla andra,
verkliga hot mot människors liv och säkerhet produ-
cerade man under ett par års tid därefter. Vi vet alla
vilka debatter som fördes i den här salen 1992 och
1993. Det var massflyktsfrågorna som var de stora
hotbilderna i den politiska debatten.
Men Hot- och riskutredningen var i gott sällskap.
En lång rad ansedda internationella säkerhetspolitiska
institut kunde i slutet på 80-talet inte längre sprida
militära skräckscenarion med trovärdighet. De valde
att greppa över något annat, där kompetensen tyvärr
inte var lika hög som på det traditionella militära
området. De har slutat diskutera dessa saker, och det
kommer inga nya skrifter från dessa institut om de här
frågorna. Möjligen skäms de.
Jag konstaterar att varken utskottets talesman här
eller försvarsministern berörde de frågorna. Det ligger
i linje med den successiva nedtoning som gjordes
redan i propositionen och i utskottets betänkande. Jag
tar för givet att det innebär att man slutgiltigt rensar ut
scenariot från tidigt 90-tal när regeringen återkommer
med de konkreta förslag som utlovats, men som i just
dessa frågor saknades i propositionen. Ett sådant
scenario har bara en praktisk effekt: Det kan användas
av dem som även fortsättningsvis vill komma åt den
svenska flyktingpolitiken.