Herr talman! Det är en händelse som ser ut som en
tanke att det här ärendet behandlas just i det skede då
en stor del av norra Värmlands befolkning levt och
lever i rädsla för vad som kunnat hända och som
kanske fortfarande hotar den bygd som ligger utmed
norra delen av Klarälvsdalen. Jag vill ta vara på till-
fället och ställa frågan till försvarsministern: Vilka
insatser är försvarsministern och regeringen beredda
att göra i norra delen av Värmland, där enskilda
människor och familjer har drabbats? Det är fastig-
hetsägare som ser hur skulderna kommer att växa när
man skall göra sina bostäder beboeliga efter de ras
som har förekommit efter det myckna regnandet.
Den omtanke som Elisa Abascal Reyes fokuserade
på värmlänningarna är naturligtvis både intressant och
rörande, dvs. att situationen skulle bli så hotfull att
man måste fly till Stockholm. Jag tror inte att vi
värmlänningar kommer att fly till Stockholm. Jag är
säker på att vi kommer att resa oss ur spillrorna, om
de nu uppstår. Vi kommer att ta itu med situationen
och försöka åstadkomma bästa möjliga i Värmland.
Det för mig också till det som hände för ett par år
sedan, när vattenmängderna blev för stora i den
värmländska älvdalen. Det fanns enskilda företagare i
turistbranschen som blev oerhört lidande av det som
då kom att äga rum. Då var det Klarälven som sväm-
made över på vissa ställen, därför att snömängderna i
Norge, uppströms Klarälven, blev så stora att de so-
pade med sig hela anläggningar. Återställandet drog
miljonbelopp.
Det var en jättefin insats som gjordes av enskilda.
Jag avser då både företagare och fastighetsägare i
Klarälvsdalen. De gjorde sitt bästa. Nya skulder blev
följden, ändock fick de anläggningarna att återuppstå.
Vi bävar en smula för vad som kan hända också det
här året, när vi vet att nederbördsmängderna kan bli
omfattande.
I det här sammanhanget skulle jag vilja erinra om
vad förre försvarsministern och jag kom helt överens
om i en interpellationsdebatt för ett par år sedan,
nämligen att bebyggelsen ofta ligger på mycket
vanskliga ställen. Även om detta kan bero på att pla-
ninstituten i bebyggelsehänseende inte var så välut-
vecklade, och numera kanske är alltför välutvecklade
i vissa avseenden, har man utmed en del älvar i Sveri-
ge byggt sina boningar i låglänt terräng, intill strand-
kanten.
Det har faktiskt inträffat att när man väl har vallat
upp för att möta en översvämmad älv och förhindra
det som enskilda människor upplever som katastrof,
har man året därpå schaktat bort jordmassorna i en
sådan invallning. Det har självfallet inte inträffat i
Värmland, men man får verkligen fråga sig om inte
alla borde ha litet mer insikt rent allmänt när det
handlar om översvämningar.
Jag skulle vilja erinra om med vilken glädje
många i Värmland under den senaste tiden sett För-
svarsmaktens materiel på plats. Arne Andersson be-
rörde Försvarsmaktens ständiga medverkan i rädd-
ningsarbete. Det är utomordentligt angeläget att vi har
ett militärt försvar över hela ytan, så att man när det
inträffar något kan rekvirera helikoptrar, som omgå-
ende fanns i norra Värmland, och fordon lämpade att
forcera sådana här mer eller mindre stora naturkatast-
rofer.