Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred

Herr talman! Detta betänkande har sitt ursprung

bl.a. i en kristdemokratisk motion från våren 1992

inför 1992 års försvarsbeslut. I den anförde vi:

"beredskapsåtgärderna måste så långt möjligt integre-

ras som en naturlig del av samhällets fredstida ut-

veckling" med tanke på det moderna samhällets sår-

barhet. Eftersom vårt samhälles förmåga att möta

störningar av olika slag är en angelägenhet för oss

alla, föreslog vi en grundlig utredning om samhällets

sårbarhet.

Försvarsutskottet framhöll att "det kan finnas skäl

att i särskild ordning överväga hur samhällets bered-

skap mot olika fredstida hot skall kunna stärkas" och

föreslog regeringen att utreda detta som ett led i för-

beredelserna inför 1996 års försvarsbeslut.

Därefter tillsattes Hot- och riskutredningen, som

analyserade påfrestningar och risker i det fredstida

samhället och vilka åtgärder som behövdes för att

förbättra beredskapen mot svåra påfrestningar. Ut-

redningen valde att utifrån sex olika händelser presen-

tera scenarier om

massflykt av asyl- och hjälpsökande

avbrott i el- och vattenförsörjning

nedfall av radioaktiva ämnen inom ett jordbruks-

område

brist på högteknologiska varor

ett stort gasutsläpp inom en stadskärna.

Herr talman! Samhället ställs inför nya risker som

innebär krav på ökad säkerhet. Tekniska framsteg,

storskalighet och specialisering inom näringslivet och

sjukvården har länge präglat samhällsutvecklingen.

De stora tekniska systemen har blivit alltmer inflätade

i varandra, och konsekvenserna av stora olyckor och

andra allvarliga påfrestningar sprider sig lättare än

förr, både geografiskt och från en verksamhet till en

annan. Till detta kommer de sociala förändringarna,

bl.a. med tillväxten av tättbefolkade områden, samt att

vi får allt fler äldre människor i vårt land och natur-

ligtvis ökade internationella kontakter.

Under de senaste åren har en bredare hotbild

framträtt. Det är fråga om ett brett spektrum av risker

vid sidan av de rent militära: massflykt, terrorism,

sabotage, internationell kriminalitet, miljökatastrofer

och spridning av massförstörelsevapen. Riksdagen

beslutade i samband med etapp 1 av 1996 års för-

svarsbeslut att med utgångspunkt i ett vidgat säker-

hetsbegrepp en helhetssyn skall prägla samhällets

satsningar och åtgärder för att förebygga och hantera

hot och risker i såväl fred som krig.

Totalförsvarets resurser bör därför utformas för att

kunna användas vid olika påfrestningar även när dessa

i sig inte utgör något hot mot Sveriges frihet och obe-

roende. Detta är numera också en viktig del av vår

säkerhetspolitik. En av det militära försvarets uppgif-

ter är att kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar, och

en av det civila försvarets uppgifter skall vara att

stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra

påfrestningar.

Herr talman! Hot- och riskutredningen fann fyra

områden där behovet av åtgärder som minskar risker-

na är särskilt stort:

ledning av samhällets åtgärder vid allvarliga stör-

ningar

förebyggande åtgärder i samhällsplaneringen

försörjningen med elkraft, eftersom de allra flesta

verksamheter i samhället är så beroende av el att

praktiskt taget ingenting fungerar om det uppstår

långvariga elavbrott

samutnyttjande och ökad samordning av resurser-

na avsedda för fred och och krig utifrån en hel-

hetssyn.

I propositionen redovisar regeringen nu den in-

riktning som beredskapen mot svåra påfrestningar bör

ha och tar ställning till en del av Hot- och riskutred-

ningens många förslag. Jag vill ta upp de tre kristde-

mokratiska motioner som nu behandlas.

Sårbarheten i ett modernt samhälle som Sverige är

stor. Att förebygga och hantera de svåra påfrestningar

som Hot- och riskutredningen presenterar ställer krav

på samhällets inneboende styrka, stabilitet och flexi-

bilitet. Ju stabilare beredskap vi har i det fredstida

samhället, desto bättre möjligheter har vi också att

klara påfrestningar längs hela hotskalan fred-kris-

krig.

När vi ökar säkerhetsmedvetandet bland medbor-

garna lägger vi grunden för ett säkrare samhälle. Att

agera på rätt sätt vid olyckor, katastrofer och stör-

ningar i viktiga infrastruktursystem kan få stor bety-

delse för konsekvenserna av det inträffade. Det är

därför viktigt att vi prövar olika vägar för att förbättra

befolkningens medvetenhet inför svåra påfrestningar

på samhället. Detta skulle även öka förståelsen för det

civila försvarets betydelse i ofredstider.

Kunskapsnivån när det gäller dessa frågor är otill-

räcklig i vårt samhälle. Därför menar vi kristdemokra-

ter att det är angeläget att förbättra den enskilda

människans möjligheter att förebygga olyckor och

agera rätt vid olyckor, katastrofer och svåra påfrest-

ningar. En anledning till den låga beredskapen inför

en del risker och hot kan vara att människor inte tror

att det kommer att inträffa något. Det kan leda till att

många är obenägna att vidta förebyggande åtgärder

eller på andra sätt förbereda sig inför de risker som

förekommer.

Herr talman! För att åstadkomma ett samlat grepp

i arbetet att stärka den enskildes särkerhetsmedvetan-

de och förmåga att handla i olika nödsituationer före-

slår kristdemokraterna att det tillsätts en "vardagens

Hot- och riskutredning". Den skulle få bilda utgångs-

punkt för informationsspridning om de påfrestningar

vi kan utsättas för i det fredstida samhället. Skolan

och frivilligorganisationerna skulle ha en viktig roll

när det gäller utbildning och information. Vi skulle få

en robust generation med en aktiv livförsäkring i form

av god hemberedskap och självskyddsutbildning. Jag

yrkar bifall till reservation 2.

Kristdemokraterna här även lyft fram vikten av

beredskapshänsyn i samhällsplaneringen, dvs. åtgär-

der som kan vidtas i samband med fredstida investe-

ringar och som syftar till att skapa extra stabilitet och

robusthet inför olika störningar. Denna beredskaps-

hänsyn måste naturligtvis bli ett naturligt inslag inom

alla viktiga samhällsfunktioner. I svenskt utbildnings-

system bör åtgärder sättas in på ett tidigt stadium

inom de yrkesområden där man sysslar med sam-

hällsplanering. Utskottet har understrukit betydelsen

av detta och redogjort för det utbildnings- och infor-

mationsarbete som ÖCB bedriver.

Herr talman! Under rubriken Kemikalieolyckor

och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m.m. tar ut-

skottet upp bl.a. min motion om identifiering av fartyg

med s.k. transpondrar.

En transponder ger exakt information om var far-

tyget finns genom att sända ut signaler om position,

hastighet och identitet. På så sätt skulle Kustbevak-

ningen via Sjöräddningscentralen kontinuerligt kunna

få värdefull information om fartygstrafiken när det

gäller att spåra t.ex. otillåtna utsläpp. Miljöfarliga

transporter skulle kunna följas hela tiden. Ett trans-

pondersystem skulle naturligtvis också underlätta

räddningsarbetet vid olyckor till sjöss.

Många fartyg med miljöfarlig last trafikerar far-

vattnen runt Sveriges kuster och på vattenvägarna

inne i landet. Transporterna längs väst- och sydkusten

är mest omfattande. Som en följd av ökad trafik, då-

ligt tonnage och ibland dåligt miljömedvetande har

antalet registrerade utsläpp av olja ökat markant i

Östersjön.

Fartygstransporter är ett miljövänligt transportsätt

som bör uppmuntras. Men vi vet också att olyckor

med tragiska följder för människor och miljö kan

inträffa. Många oljeutsläpp sker anonymt, och tyvärr

har det varit svårt att få fastställt vem som bär skulden

till utsläppen.

Utvecklingen av systemet med transpondrar sker

inom ett EU-projekt där Sjöfartsverket deltar. Utskot-

tet menar att det är angeläget att Sverige fortsätter att

aktivt arbeta med att få till stånd en internationell

överenskommelse om transpondrar på fartyg. Genom

en sådan överenskommelse blir det möjligt för alla

medlemsländer att övervaka bl.a. miljöfarlig last som

anländer till EU:s kustområden. På sikt skulle ett

globalt system med transpondrar på alla fartyg bli ett

mycket effektivt sätt att förebygga och bekämpa mil-

jöfarliga utsläpp.

Herr talman! Insatser vid en krissituation måste

kunna ske snabbt och effektivt och utan några tvek-

samheter i beslutsgångarna. Utskottet har därför gjort

vissa förtydliganden av behovet av klara ledning-

sprinciper. Vår ledningslinje - regering-länsstyrelse-

kommun - och dess förmåga måste säkerställas och

vila på en tydlig grund. Eftersom det i dag saknas

klara riktlinjer för hur berörda myndigheter skall

agera anser utskottet det mycket angeläget att skynd-

samt åtgärda denna författningsmässiga reglering.

Detta är självfallet den viktigaste grunden för att

samhällets olika resurser snabbt skall kunna tas i

anspråk vid fredstida påfrestningar.

Herr talman! Det återstår mycket arbete innan vi

når den goda beredskap vi vill uppnå. Det behövs

fördjupade studier och analyser på en rad delområden

för att förbättra medvetenheten hos befolkningen och

myndigheterna när det gäller informationsfrågorna,

kraven på god förmåga att hantera kriser, forskning,

en samlad strategi för IT-säkerhet och översyn av

författningar till hur totalförsvarets resurser skall

användas. Därför är det viktigt att ett mål- och styr-

ningssystem införs så att statsmakterna kan trygga en

tillräcklig beredskap. Utskottet kommer nu att i fram-

tiden kunna följa läget när det gäller olika påfrest-

ningar på samhället i fred.

Herr talman! Hot- och riskutredningen visade i

flera scenarion att det kan komma att ställas stora

krav på hälso- och sjukvården och de sociala verk-

samheterna. Socialstyrelsen har inom det civila för-

svaret det övergripande ansvaret för planering och

försörjning inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och

miljö- och hälsoskydd i krig. Ett längre avbrott i el-

och vattenförsörjningen kan innebära väsentliga risker

för att verksamheten störs eller i värsta fall upphör.

Därför är det mycket viktigt att sjukvårdshuvudmän-

nen på allt sätt stöds i sina strävanden att säkra den

tekniska försörjningen.

Herr talman! Kristdemokraterna står bakom Hot-

och riskutredningens förslag. Vi menar att grunden

för att öka samhällets beredskap mot svåra påfrest-

ningar måste läggas hos den enskilda människan.

Oftast är det först när någon olycka inträffat som det

skapas intresse att vidta åtgärder för att förhindra de

skador som redan har skett. Med det här betänkandet

har ett betydelsefullt arbete startat för att motverka

vårt samhälles sårbarhet mot olika påfrestningar.

Jag yrkar bifall till reservation 2, och i övrigt står

vi bakom hemställan till betänkandet.