Fru talman! Göthe Knutson är naturligtvis väl
medveten om att det rådande debattklimatet och den
debatt vi hade här i kammaren våren 1993 säkerligen
gjorde att det fanns de som kände behov av att visa
handlingskraft, att visa att man gjorde någonting och
snabbt presentera någonting som kunde motsvara de
stämningar som rådde då. Varför det skulle vara för-
svarsministern som inledde ett utredningsarbete på det
området kan naturligtvis diskuteras. Jag konstaterar
när jag tittar i utredningen, och även i delbetänkandet,
att det inte direkt dräller av flykting- eller migrations-
politisk kompetens.
Jag vill ändå inte förlänga den debatten. Som jag
sade redan i mitt inledningsanförande för några tim-
mar sedan visar regeringens proposition och även
utskottets betänkande att de här skräckscenarierna
från början av 90-talet successivt har tonats ned. Den
nedtoningen har sedan fortsatt i debatten här i kam-
maren i och med det sätt på vilket debatten har förts
och hur man har velat förklara det som ändå står i
propositionen och i betänkandet. Denna nedtoning är
välkommen. Det var kanske nödvändigt med en reser-
vation för att få det klarläggandet. Som jag sade i ett
tidigare replikskifte utgår jag från att regeringen åter-
kommer med sina utlovade förslag till konkreta åtgär-
der på det här området, så att vi slipper föra en dis-
kussion om mer eller mindre fantasifulla skräcksce-
narion.